362/1960

Given i Helsingfors den 12 augusti 1960.

Lag om ändring av rättegångsbalken.

I enlighet med Riksdagens beslut upphävas i rättegångsbalken 24 kap. 1 §, sådan den lyder i förordningen den 7 september 1901 (36/01), 29 kap. 4 § och 30 kap. 25 §, sistnämnda lagrum sådant det lyder i lagen den 7 januari 1955 (2/55), ändras i sagda balk 4 kapitlets rubrik, sådan den lyder i förordningen den 27 april 1868 (21/68), 1 § i sagda kapitel, 10 kapitlets rubrik och 25 §, 11 kap., 12 kapitlets rubrik samt 14 och 16 kapitlen ävensom fogas till 12 kap. en ny 5 § som följer:

4 kap.

Om urtima ting.

1 §.

Skall brottmål upptagas till behandling på tid, då lagtima ting icke hålles, skall häradshövdingen utsätta urtima ting och därom underrätta allmänna åklagaren, som bör sammankalla nämnden samt, om han icke själv utför åtalet, meddela vederbörande åklagare dagen för målets behandling.

10 kap.

Om laga domstol.

25 §.

Om någon inför domstol eller annan myndighet eller i myndighet tillställd skrift smädar eller förolämpar tjänsteman i hans tjänst, skall målet handläggas och dömas av den rätt, som äger pröva av den kränkte tjänstemannen i tjänsten begångna brott. Riktar sig kränkningen mot tjänsteman, vars brott i tjänsten icke prövas av vare sig underrätt eller hovrätt, skall målet handläggas av den hovrätt, inom vars domkrets kränkningen ägt rum.

11 kap.

Om stämning och dess delgivning.

1 §.

Vill någon kära mot annan i tvistemål, låte då stämma honom till rätten.

Stämning utfärdas på landet av häradshövding och i stad av rådstuvurättens ordförande. Angående notaries rätt att i häradshövdingens ställe utfärda stämning är särskilt stadgat.

2 §.

Stämning skall begäras medelst till rättens kansli ingiven stämningsansökan.

Stämningsansökan må jämväl insändas till kansliet i den ordning, som stadgas i lagen den 26 februari 1954 om översändande av handlingar (74/54), och skall på häradshövding och rådstuvurätts ordförande härvid tillämpas, vad i nämnda lag om statlig förvaltningsmyndighet är stadgat.

Jämte stämningsansökan skall avskrift av densamma för domaren ingivas och, där statsverket instämmes, tvenne avskrifter. Hava avskrifter icke ingivits, utskrivas de på sökandens bekostnad.

3 §.

I stämningsansökan skall uppgivas:

1) domstolens namn;

2) parternas eller deras legala ställföreträdares namn, yrke och hemvist; samt

3) sökandens yrkande och de omständigheter, på vilka han grundar sitt yrkande.

Ansökan skall av sökanden eller, om han ej själv skrivit ansökan, av den, som uppsatt densamma, egenhändigt undertecknas. Den sistnämnde skall förutom sin namnteckning anteckna sitt yrke och hemvist.

4 §.

I stämning, vilken skall påtecknas eller vidfogas stämningsansökan, skall kallelse utfärdas till svaranden att viss kalenderdag inställa sig inför rätten för att svara på käromålet samt tillika meddelas, var rätten sammanträder.

Skall stämning utfärdas till ting, som ännu icke utsatts, skall svaranden instämmas till en bestämd rättegångsdag av visst allmänt sammanträde, och äge parterna själva göra sig underrättade om, vilken dag sammanträdet begynner.

5 §.

Stämning skall delgivas svarande, som är bosatt inom rättens domkrets, vid stämning till rådstuvurätt minst en vecka och vid stämning till häradsrätt minst två veckor före den dag, då han skall inställa sig för att svara. Bor svaranden annorstädes i Finland, är stämningstiden tre veckor.

Har den, som skall stämmas, ej stadigt hemvist i Finland, men vistas han i landet och är hans vistelseort känd, bestämmes stämningstiden efter hans med hemvist jämförliga vistelseort. Kan kännedom ej heller vinnas om vistelseorten, men har han här ombud, som är behörigt att för honom mottaga stämning, bestämmes stämningstiden efter ombudets hemvist eller vistelseort.

6 §.

Vistas svaranden, vare sig han har hemvist i Finland eller icke, utom landet och är hans vistelseort känd, skall stämningstiden bestämmas efter omständigheterna, dock till minst tre veckor, och stämningstiden angivas i stämningen.

7 §.

Angående stämningstiden i det fall att svaranden icke har stadigt hemvist i Finland och kännedom icke kan erhållas om var han eller ombud, som är behörigt att för honom mottaga stämning, uppehåller sig, stadgas i 13 §. Stämmes någon eljest genom offentlig stämning, vilken enligt gällande stadganden skall delgivas genom införande i officiella tidningen eller såsom angående offentlig kungörelse är stadgat, skall stämningstiden i densamma angivas, och skall den, om ej annan tid är särskilt stadgad, bestämmas till minst tre veckor och högst tre månader.

8 §.

Vill den instämde i samma sak eller i sak, som har samband därmed, giva käranden genstämning, och önskar han, att bägge käromålen skola behandlas i samband med varandra, är stämningstiden hälften av den, som i varje särskilt fall är för huvudstämningen bestämd.

9 §.

Stämning bör i huvudskrift eller i av domaren styrkt avskrift delgivas svaranden av stämningsman eller två trovärdiga personer, vilka icke på sätt i 17 kap. 43 § avses äro jäviga, eller av blott en person, om han får svarandens skriftliga bevis om stämningens delgivning. Svaranden skall tillika tillställas styrkt avskrift av stämningen samt av stämningsansökan och de därtill fogade handlingarna.

10 §.

Stämning må delgivas den, som skall stämmas, hemma eller annorstädes, där han anträffas. Dock må stämning ej ske i kyrka eller på annan plats, där gudstjänst då hålles.

11 §.

Har någon, som har stadigt hemvist i Finland, av stämningsman för stämning blivit sökt utan att anträffas och utan att upplysning erhållits om var han eller ombud, som är behörigt att för honom mottaga stämning, uppehåller sig, och kan det på grund av omständigheterna antagas, att han håller sig undan, skall avskrift av stämningshandlingarna givas åt någon av hans husfolk eller, om den, som skall stämmas, driver rörelse, åt den, som i hans frånvaro sköter rörelsen, eller, om ingen av dem anträffas, på landet åt länsmannen eller annan polisman på orten och i stad till polisinrättningens kansli eller vederbörande polisstations expedition.

Har så förfarits, som i 1 mom. är sagt, skall stämningsmannen därom med posten tillsända svaranden meddelande under hans adress.

Delgivning av stämningen anses hava ägt rum, då i 2 mom. avsett meddelande inlämnats för befordran på posten.

12 §.

Vistas den, som skall stämmas, utom landet och är hans vistelseort känd, skall stämning, om käranden det yrkar, genom domarens försorg på sätt därom särskilt stadgas sändas till myndighet i det land, där svaranden vistas, för att tillställas honom.

13 §.

Har den, som skall stämmas, ej stadigt hemvist i Finland, och kan upplysning icke erhållas om var han eller ombud, som är behörigt att för honom mottaga stämning, uppehåller sig, skall stämningen jämte stämningsansökan och de därtill fogade handlingarna genom sökandens försorg offentliggöras i officiella tidningen i första numret för någon månad minst sex veckor eller, då skäl är att antaga, att den, som skall stämmas, vistas utom landet, minst tre månader före inställelsedagen.

14 §.

Då man vill stämma två eller flera att svara i samma sak, må alla kallas genom samma stämning. Stämningen skall likväl tillställas envar särskilt inom laga tid med iakttagande av stadgandena i 9―13 §§. Skola så många stämmas i samma sak, att domaren prövar stämningen ej kunna utan svårighet delgivas envar särskilt, skall den delgivas någon av svarandena och sedan på sätt i 13 § är sagt offentliggöras minst sex veckor eller, om någon av dem, som skall stämmas, veterligen vistas eller antages uppehålla sig utom Finland, minst tre månader före inställelsedagen med angivande tillika av vem som mottagit stämningen.

Delägare i dödsbo skola alla stämmas genom samma stämning, och den delägare eller syssloman, som omhänderhar boet, är pliktig att mottaga stämningen samt ofördröjligen tillställa envar av delägarna styrkt avskrift av de handlingar han emottagit. Stämningstiden räknas härvid från den dag stämningen tillställdes den, som omhänderhar boet, och bestämmes för samtliga delägare efter den delägare, som skulle åtnjuta den längsta stämningstiden.

15 §.

Å statsverket utverkad stämning och avskrift därav skola av domaren sändas till vederbörande länsstyrelse, vilken, därest annan myndighet äger svara i saken, skall befordra avskriften till denna. Stämningstiden vare i dessa fall tre veckor från den dag, då stämningen inkom till länsstyrelsen. Huvudskriften av stämningen jämte bevis om vilken dag den inkom till länsstyrelsen skall återställas till domaren.

16 §.

Å kommun utverkad stämning skall delgivas ordföranden i kommunens styrelse eller, i angelägenhet, vari kommunal nämnd enligt lag äger självständig behörighet, nämndens ordförande. I stället för ordföranden i kommuns styrelse eller i kommunal nämnd må stämning jämväl delgivas person, som i stöd av lag, förordning, reglemente eller instruktion tillsatts att jämte ordföranden på hans vägnar mottaga delgivanden.

Stämmes annat samfund eller bolag, andelslag, förening eller annan sammanslutning eller anstalt eller stiftelse, skall stämningen, försåvitt för något fall ej annat är stadgat, delgivas någon av dem, som äro behöriga att företräda den, som skall stämmas, eller, om dylik företrädare ej finnes, styrkt avskrift av stämningen givas för att anslås på sätt om offentliga kungörelser är stadgat. Driver den, som skall stämmas, rörelse och anträffas icke företrädare för honom, må delgivning av stämningen ske med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 11 § är stadgat om delgivning av stämning åt svarande, som driver rörelse.

17 §.

Å konkursbo utverkad stämning skall tillställas den, som förordnats att handhava boets angelägenheter, eller, om flera äro därtill förordnade, någon av dem. Stämningstiden bestämmes efter den ort, där konkursboet finnes.

18 §.

Då stämning tillställts svaranden, skall stämningen påtecknas bevis över när och var stämningen ägt rum. Har vid delgivning av stämning förfarits på sätt i 11 § är stadgat, skall i beviset angivas, när och var samt till vem avskrifterna av stämningshandlingarna överlämnats och orsaken därtill med angivande av, när meddelandet inlämnats för befordran på posten. Beviset skall undertecknas av den, som delgivit stämningen, eller, om de äro tvenne, av dem båda.

19 §.

Genom delgivning av stämning till svaranden blir saken anhängig vid den domstol, till vilken han stämmes. Sker delgivning genom införande i officiella tidningen eller såsom angående offentliga kungörelser är stadgat, anses saken anhängig, då stämningen blivit på förenämnt sätt offentliggjord eller anslagen.

20 §.

I växel- och checkmål gäller om stämningstiden, vad därom är särskilt stadgat, och må svaranden i dem även muntligen instämmas.

21 §.

Har stämning icke delgivits svaranden på sätt ovan är stadgat och göres invändning härom eller uteblir svaranden från rätten, skall talan avvisas utan prövning.

Har svaranden icke njutit laga stämningstid och göres invändning därom, skall målet uppskjutas så, att han, räknat från den dag beslutet om uppskov avkunnades, får tillgodonjuta laga stämningstid. Uteblir svarande, som icke njutit laga stämningstid, skall målet uppskjutas och käranden åläggas att delgiva svaranden beslutet på det sätt och i den ordning, som ovan om delgivning av stämning stadgats. Fullgör käranden det icke, skall talan avvisas utan prövning.

22 §.

Vill någon på grund av brott framställa yrkande mot person, som icke för ifrågavarande brott är häktad, skall han stämmas att svara. Stämning är dock icke erforderlig, då mot person, som är personligen tillstädes inför rätten, på brott grundat yrkande framställes.

Stämning i brottmål skall delgivas svaranden personligen, och må stämningen jämväl verkställas muntligen. Svaranden är pliktig att hörsamma stämningen, om den delgivits honom i så god tid, att han på utsatt dag kan inställa sig inför rätten.

Tjänsteman, som olovligen eller utan att anmäla förfall uteblivit från tjänsteutövning och som icke härför kunnat stämmas att svara eller hämtas till rätten, må stämmas genom kungörelse i officiella tidningen såsom i 13 § är stadgat. Kommer han ej tillstädes, må ärendet oaktat hans utevaro avgöras.

23 §.

Muntlig stämning skall begäras hos stämningsman, som bör verkställa stämningen i närvaro av ojävigt vittne. Vittnes närvaro är ej av nöden, om den, som skall stämmas, genom undertecknande av stämningsbeviset medgiver, att stämning ägt rum.

I stämningen skola i 3 § 1 mom. nämnda omständigheter samt kärandens yrkande uppgivas och svaranden kallas till rätten för att svara på käromålet med iakttagande av vad i 4 § är stadgat och med beaktande av vad domaren bestämt om dagen för målets behandling.

Stämningsman bör angående muntlig stämning utan avgift giva svaranden skriftligt intyg.

Angående muntlig stämning skall anmälan göras till rättens kansli eller rättens ordförande, på landet senast, då allmänt sammanträde börjar, och i stad senast i början av vederbörande rättegångsdag. Anmälan må även insändas i den ordning, som i 2 § 2 mom. är stadgad angående stämningsansökan.

24 §.

Vad vid stämning å militärpersoner, till sjöfartsväsendet hörande personer samt innehavare av tjänst eller befattning vid post- och telegrafverket och statsjärnvägarna skall iakttagas, är särskilt stadgat.

Utan hinder av vad i detta kapitel stadgas, skall jämväl lända till efterrättelse, vad om delgivning av stämning genom offentlig kungörelse i vissa fall är särskilt stadgat.

25 §.

Genom skriftligt intyg av stämningsman skall anses styrkt, att delgivning verkställts såsom intyget utvisar.

12 kap.

Om parts utevaro.

5 §.

Uteblir svaranden utan laga förfall vid första handläggningen av brottmål, straffes med högst etthundra dagsböter. Över sådant beslut må den, som dömts till böter, särskilt anföra besvär.

Rätten äger jämväl befogenhet att, då skäl därtill är, förordna om att svaranden skall hämtas redan till samma rättegångstillfälle. Blir svaranden härigenom hämtad, må böter för utevaro icke ådömas. Kostnaderna för hämtning till rätten skola av svaranden bestridas.

Blir uppskov nödvändigt, skola stadgandena i 16 kap. 6 § 2 mom. lända till efterrättelse.

14 kap.

Om handläggning av mål inför rätta.

1 §.

I tvistemål skall käranden genast vid rättegångens början vid behov förklara, vad i stämningsansökan eller i stämningen framförts. Svaranden skall i sitt bemötande av huvudsaken, om han icke medgiver kärandens yrkande, framföra sina motpåståenden och de omständigheter, på vilka han grundar sina påståenden. Vardera parten skall sedan i tur bemöta sin motparts påståenden. Befinnes parts framställning oklar eller ofullständig, skall ordföranden till honom ställa för tvistefrågans utredning nödiga frågor.

Part skall i redogörelse för de omständigheter han i målet åberopar och i uttalanden om de av motparten anförda omständigheterna ävensom vid besvarandet av ställda frågor hålla sig till sanningen.

2 §.

Talan i tvistemål må icke under rättegången ändras. Käranden äger dock rätt

1) att yrka annan fullgörelse än den som i talan avses, om yrkandet grundar sig på sådan ändring i förhållandena, som inträffat under rättegången, eller på sådan omständighet, som först då kommit till kärandens kännedom; och

2) att yrka på ränta eller framställa annat biyrkande eller jämväl nytt yrkande, såvitt det härleder sig väsentligen av samma grund.

Yrkande, som avses i 1 mom. 2 punkten, må icke framställas i högre rätt.

Såsom ändring av talan skall icke anses, att till stöd för talan nya omständigheter framläggas, såframt icke saken därigenom blir en annan.

3 §.

I brottmål skall allmänna åklagaren genast vid rättegångens början framlägga sina yrkanden och grunderna för dem. Detsamma gäller målsäganden, om ej av tvingande skäl annat följer. Svaranden skall härefter höras i saken. Om ärendets beskaffenhet det påkallar, skall han anmodas att avgiva sin redogörelse i ett sammanhang, och skall härvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad i 17 kap. 32 § stadgas om vittnesförhör.

Angående målsägande skall tillämpas, vad i 1 § 2 mom. är stadgat om part i tvistemål.

Är parts redogörelse ofullständig, skall han anmodas att fullständiga den. Gör han det icke eller avviker hans redogörelse från vad han tidigare i saken anfört, skall han tillfrågas om orsaken därtill.

4 §.

Rätten skall vaka över att klarhet och ordning iakttagas i handläggningen av mål, och äger rätten härvid befogenhet förordna, att skilda frågor eller olika delar av målet handläggas var för sig. Rätten bör även tillse, att målet blir grundligt behandlat och att däri ej indrages något, som icke därtill hör.

5 §.

Parts muntliga eller skriftliga utsaga skall intagas i protokollet i den utsträckning den kan förutsättas vara av betydelse för saken. I protokollet upptagen muntlig utsaga skall omedelbart uppläsas och beträffande skriftlig utsaga angivas, i vilken utsträckning den intagits i protokollet. Part skall tillfrågas, huruvida han har något att anmärka mot protokolleringen av utsagan. Anmärkning, som icke föranleder ändring, skall antecknas i protokollet.

6 §.

Rättens ordförande är skyldig att övervaka, att ordningen vid sammanträde upprätthålles. Han bör fördenskull avbryta olämplig utsaga och tillrättavisa envar, som uppträder störande eller otillbörligt. Efterkommas icke ordförandens order, skall den ohörsamme avlägsnas från rättens sessionsrum.

7 §.

Var, som stör handläggningen eller är ohörsam mot rätten eller dess ordförande eller eljest kränker domstolens anseende eller inför rätta eller i till rätten ingiven skrift begagnar kränkande eller vanvördigt tal- eller skrivsätt, må rätten på eget initiativ omedelbart straffa med böter.

I utslag, varigenom någon i stöd av 1 mom. dömts till ordningsstraff, må ändring särskilt för sig sökas medelst besvär. Sådant utslag utgör icke hinder för väckande av åtal för den gärning, som föranlett ordningsstraffet, om däri ingår gärning, för vilken straff annorstädes i lag är stadgat.

16 kap.

Om processinvändningar och om uppskov.

1 §.

Vill någon göra invändning om, att ärende icke lagligen kan upptagas till behandling, skall sådan processinvändning göras, innan svaromål i huvudsaken avgives, och skola alla invändningar i mån av möjlighet göras på en gång.

Göres processinvändning senare, skall den icke upptagas till prövning, såframt den icke gäller omständighet, som rätten är pliktig att självmant beakta.

2 §.

Om processinvändning skall rätten meddela särskilt utslag, då sakens beskaffenhet det kräver.

3 §.

I utslag, varigenom rätten förkastat processinvändning, må rättelse sökas endast vid sökande av ändring i rättens slutliga utslag. Har part sökt ändring i rättens slutliga utslag, må motparten i sitt bemötande av ändringsansökningen jämväl söka ändring i utslag, varigenom av honom gjord processinvändning blivit förkastad.

Har rätten med anledning av invändning lämnat saken utan prövning, må ändring i utslaget sökas medelst besvär.

Ändring må icke sökas i utslag, genom vilket medlem av rätten förklarats jävig.

4 §.

Begär part uppskov i saken för att förete ytterligare bevis eller av annan orsak, skall målet uppskjutas, om rätten finner skäl där till föreligga, och skall ny tid för målets handläggning tillika utsättas. Självmant må rätten icke uppskjuta mål, såframt icke synnerliga skäl det påkalla.

Över uppskov i saken må ingen anföra besvär. Anser dock någon, att målet därigenom onödigtvis fördröjes, må han inom trettio dagar däröver klaga i hovrätten.

5 §.

I tvistemål skall käranden förständigas att infinna sig till målets fortsatta handläggning, om han vill fullfölja sin talan, och svaranden, om han vill bliva ytterligare hörd.

6 §.

I brottmål, vari allmänna åklagaren yrkar straff för brott, som står under allmänt åtal, eller på anmälan av målsäganden utför åtal angående målsägandebrott, skall målsäganden åläggas att infinna sig till målets fortsatta handläggning, om han anser sin fördel det kräva, eller, om han bör inställa sig personligen, vid vite. I annat brottmål gäller om målsägande, vad i 5 § är sagt om kärande i tvistemål.

I brottmål tillstädesvarande eller på grund av laga förfall utebliven svarande skall, såvitt han icke är häktad eller om förordnande utfärdas om hans häktande, åläggas att vid vite infinna sig till målets fortsatta handläggning. Har svarande, som icke skall häktas, utan laga förfall uteblivit från rätten, skall denna förordna om hans hämtning till målets fortsatta handläggning. Den, som förordnats att hämtas, må i så god tid som nödvändigt är tagas i förvar. Åtalas svaranden icke för brott för vilket strängare straff än fängelse i två år är stadgat, må han i stället för hämtning åläggas att vid vite inställa sig inför rätten.

Har svarande ålagts att vid vite infinna sig till målets fortsatta handläggning men uteblir han från rätten, äger rätten jämväl befogenhet att, då skäl därtill föreligger, förordna om hans hämtning redan till samma rättegångstillfälle. Blir svaranden härvid hämtad, må böter för utevaro icke ådömas.

Över utslag, varigenom målsägande eller svarande på grund av utevaro fällts till vite, må besvär särskilt anföras av den dömde.

Kostnaderna för hämtning till rätten erläggas av statsmedel. I sitt slutliga utslag skall rätten ålägga den till rätten hämtade att, såframt det ej befinnes oskäligt, ersätta statsverket av dess medel erlagda ovannämnda kostnader. Beträffande fastställande, erläggande och redovisande av kostnader och ersättning, som skola erläggas, samt ändringssökande i utslag, genom vilket kostnaderna fastställts, lände till efterrättelse, vad angående ersättning till vittnen av statsmedel är stadgat.

7 §.

Har part i enlighet med 15 kap. 1 § förständigats att personligen infinna sig till målets fortsatta handläggning men låter företräda sig genom ombud, ehuru han själv icke har laga förfall, skall han anses hava uteblivit från rätten.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961, och genom densamma upphäves kungliga brevet av den 15 maj 1778 med förklaring över 10 kap. 25 § rättegångsbalken, kejserliga förklaringen av den 2 mars 1854 om huru förfaras skall, då Kronan skall kallas till domstol i tvistemål, och kungörelsen av den 7 september 1901, innefattande särskilda bestämningar rörande ordningen för utverkande av skriftlig stämning till underrätt (36/01) samt övriga stadganden, vilka stå i strid med denna lag. Ingår i lag eller förordning hänvisning till lagrum, som ersatts av stadgande i denna lag, skall hänvisningen anses åsyfta sistnämnda stadgande.

Helsingfors den 12 augusti 1960.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Justitieminister
Antti Hannikainen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.