279/1959

Given i Nådendal den 26 juni 1959.

Trafikförsäkringslag.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 §.

Skada, som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom, nedan kallad trafikskada, ersättes enligt denna lag från den trafikförsäkring, som meddelats för fordonet. Av staten tillhörigt fordon förorsakad trafikskada ersättes ur statens medel som om staten hade meddelat försäkringen.

2 §.

Motorfordonet är icke i trafik i den bemärkelse denna lag avser:

1) då det på en utanför trafiklederna befintlig plats användes för arbete å gårdsbruk eller för väsentligt annat ändamål än person- eller godsbefordran;

2) då det förvaras eller repareras i garage eller reparationsverkstad eller på annan utanför trafiklederna befintlig plats; ej heller

3) då det på ett för trafik avskilt område användes i tävlings-, övnings- eller experementsyfte.

3 §.

Med motorfordon förstås i denna lag maskindrivna fordon eller arbetsmaskiner, som äro avsedda för färd på marken och icke löpa på skenor, så ock fortskaffningsmedel av den konstruktion, att det rör sig endast då det är kopplat till sådana fordon eller arbetsmaskiner. Genom förordning må dock stadgas, att såsom motorfordon icke anses fordon eller arbetsmaskin, vars vikt eller hastighet är ringa, ej heller lätt fordon, som tages på släp.

2 kap.

Ersättning för trafikskada.

4 §.

Ersättning för trafikskada utgår, såvida icke nedan annorlunda stadgas, från motorfordonets trafikförsäkring, vare sig någon är personligen skadeståndsskyldig på grund av fordonets användning i trafik eller ej.

5 §.

Ersättning för trafikskada, som drabbat egendom, vilken befunnit sig i motorfordonet, eller fordonets ägare eller förare tillhörig egendom, utgår icke från trafikförsäkringen för detta fordon. Från denna utgår likväl ersättning för skada på kläder eller andra personliga bruksföremål, som buros av passagerare eller som denne hade med sig. Har trafikförsäkring på yrkande av fordonets ägare meddelats sålunda begränsad, att den icke berör honom själv och ej heller fordonets förare, äger varken han eller föraren ens vid personskada rätt till från denna trafikförsäkring utgående ersättning.

Ersättning för skada på djur, som lämnats utan uppsikt på trafikled, utgår icke från trafikförsäkringen med mindre skadeståndsskyldighet åvilar fordonets ägare, förare eller passagerare.

6 §.

Ersättning för trafikskada bestämmes enligt stadgandena i 9 kap. 2, 3 och 8 §§ strafflagen, dock så, att ersättning för sveda och värk icke ut gives, med mindre skadeståndsskyldighet åvilar fordonets ägare, förare eller passagerare, ej heller, om skadan varit ringa, samt att till de personer, vilka kunna utfå ersättning, utom änka och barn även hör varje annan person, som den omkomne, då skadan inträffade, var skyldig att försörja, så ock den, som då hade rätt till underhållsbidrag av honom.

Vid bestämmande av ersättning i anledning av skada å person eller dödsfall hör såsom ersättning betraktas gottgörelse förutom för minskning i inkomst eller uppehälle även för försenad inkomst av arbete eller näring.

Äro de personliga förhållanden, varpå storleken av fortlöpande ersättning eller behovet av försörjning beror, olika vid olika tider, skall ersättningen bestämmas i enlighet härmed. Hava dessa förhållanden väsentligt förändrats, sedan ersättning genom dom eller avtal fastställts, må denna ersättning på ersättningstagarens eller -givarens talan rättas på motsvarande sätt.

Som ersättning för skada å motorfordon har ägaren rätt att utfå antingen kostnaden för reparation eller motsvarande belopp eller, i fall motorfordonet förstörts eller icke till skälig kostnad kan repareras, det gängse värde fordonet hade omedelbart förrän skadan skedde, varvid det skadade eller förstörda fordonet bör överlåtas till ersättningsgivaren.

7 §.

Har den, som drabbats av trafikskada, medverkat till uppkomsten av densamma, må hans ersättning nedsättas eller förvägras beroende på vad han låtit komma sig till last, på det sätt, varpå fordonet fördes, samt på övriga omständigheter, som inverkade på skadan. Ersättning för skada å person skall utgå oavkortad, om hans delaktighet var ringa. Har skada uppkommit, medan fordonet stod stilla, och har den icke inträffat i samband med att fordonet stannades eller sattes i gång kan ersättningen nedsättas eller förvägras, ehuru den skadades delaktighet var ringa.

Har skada skett, medan den skadade befann sig i fordonet, oaktat han visste eller borde hava vetat, att föraren var i den mån påverkad av alkohol eller narkotika, att han var ur stånd att på betryggande sätt föra fordonet, eller att fordonet hade åtkommits olovligen eller användes för brott, som icke var ringa, skall ersättning från fordonets försäkring utgå allenast såframt synnerliga skäl därtill föreligga.

8 §.

Har av motorfordon förorsakad trafikskada drabbat annat motorfordon, fordon, som löper på skenor, eller person eller egendom, som befann sig i dylikt fordon, utgår ersättning för skadan icke från förstnämnda fordons försäkring, med mindre skadan vållats av dess ägare, förare eller passagerare eller uppkommit till följd av att fordonet rörde sig eller stod på sätt, som stred mot trafikreglerna, eller att fordonet var i bristfälligt skick.

Förelåg även på den sida, där skada uppkom, vållande eller annat sådant förhållande, som i 1 mom. sägs. bestämme rätten, med beaktande av alla till skadan bidragande omständigheter, i vad mån och till vem ersättning skall utgå. Ersättning för skada å person skall dock utgå i enlighet med vad i 7 § stadgas.

9 §.

Som ersättning för skada å egendom i följd av en trafikskada eller flere trafikskador tillsammantagna, som stå i omedelbar anslutning till varandra, utbetalas högst tjugofem miljoner mark från varje trafikförsäkring, som svarar för skadan.

Är det i 1 mom. stadgade maximibeloppet icke tillfyllest för utbetalande av full ersättning, skall det fördelas i förhållande till storleken av de skador, som böra ersättas.

Visar det sig, sedan de i anledning av trafikskadorna framställda ersättningskraven avgjorts, att någon, som icke erhållit ersättning, är därtill berättigad, skall ersättning för den skada han lidit utgå även i det fall, att ersättningens maximibelopp därigenom överskrides, dock icke med större belopp än han hade fått, om han från början hade tillhört dem, som erlhöllo ersättning.

10 §.

Har trafikskada inträffat, då föreskriven försäkring icke fanns för fordonet, eller har det ej kunnat utrönas, vilket fordon som förorsakat skadan, svare för skadan trafikförsäkringsföreningen, i vilken samtliga trafikförsäkringsbolag äro medlemmar, som om trafikförsäkring meddelats av föreningen.

Skada, som förorsakats av okänt fordon, ersättes av trafikförsäkringsföreningen dock endast, om den utgör skada å person eller i samband därmed uppkom men skada på kläder eller andra personliga bruksföremål, som buros av den skadade eller som han hade med sig, eller drabbat hov- eller klövdjur.

Har skadan drabbat ägaren av det motorfordon, som förorsakat densamma, och denne försummat sin försäkringsplikt, är trafikförsäkringsföreningen icke ansvarig för skadan. Lag samma vare, om skadan drabbat föraren av det fordon, som förorsakat skadan, och denne visste eller borde hava vetat, att föreskriven försäkring icke fanns för fordonet.

3 kap.

Ersättnings- och skadeståndsanspråk vid trafikskada.

11 §.

I denna lag avsedd ersättningstalan skall på sätt för tvistemål är föreskrivet anhängiggöras mot vederbörande försäkringsbolag inom tre år från den tidpunkt, då den skadelidande erhöll vetskap om skadan och därom, vilket försäkringsbolag som står i ansvar för skadan. Laga domstol är allmän underrätt på den ort, där skadan timat eller där vederbörande föräkringsbolag har sin hemort.

Den, som icke anhängiggjort sin talan inom i 1 mom. föreskriven tid, går förlustig sin rätt till ersättning i stöd av denna lag.

Samma verkan som väckande av talan har dock, att vederbörligt trafikförsäkringsbolag inom i sagda moment föreskriven tid bevisligen tillställes skriftlig anmälan om trafikskada, innehållande uppgift om var och när skadan inträffat samt om den skadelidande och hans adress.

12 §.

Utkräves skadestånd för skada, för vilken ersättning skall utgå från trafikförsäkring, av ägare eller förare av motorfordon eller passagerare däri i stod av annan än denna lag, skall skadeståndet dock ut dömas med tillämpning av de stadganden, som gälla för försäkringsbolags ansvar, och oberoende av om vederbörande har en motfordran hos den skadelidande. Trafikförsäkringen gäller i sådant fall såsom ansvarighetsförsäkring för den skadeståndsskyldige, men försäkringsbolaget befrias från ansvar genom att utbetala skadeståndet till den skadelidande.

Från försäkringen skall även erläggas på skadeståndsbeloppet utdömd ränta och ersättning för rättegångskostnad, som tillerkänts den skadelidande.

I denna paragraf nämnt skadeståndskrav må icke upptagas till prövning, med mindre det styrkes, att försäkringsbolag, som svarar för ersättningen, vägrat utbetala påyrkat skadestånd. Över sin vägran bör försäkringsbolaget utgiva skriftligt intyg.

13 §.

Försäkringsbolag, som svarar för trafikskada och som vägrat att utbetala av detsamma påyrkat skadestånd, skall skriftligen inkallas att höras vid rättegång, som avses i 12 §, på sätt om delgivande av stämning är stadgat. Kallelsetiden är minst fjorton dagar. Kallelsen bör även innehålla uppgift om den skadelidande och dennes adress samt om motorfordonets ägare och kännetecken.

Försäkringsbolag har rätt till ändringssökande.

14 §.

Har den skadelidande rätt till ersättning från två eller flere trafikförsäkringar i anledning av en och samma trafikskada, svara försäkringsbolagen härför en för alla och alla för en. Inbördes äga försäkringsbolagen taga del i ersättningens erläggande i enlighet med vad skäligt är med beaktande av de vållande, som framkommit, och övriga omständigheter, som förorsakat skadan, dock sålunda, att om skadan förorsakats allenast av bristfällighet å ett fordon eller av vållande, som ligger denna sida till last, utan att sådana omständigheter framgå beträffande annat eller andra fordon, ersättningen bör utgå från den trafikförsäkring, som meddelats för det förstnämnda fordonet.

4 kap.

Trafikförsäkring.

15 §.

För motorfordon, som brukas i trafik, skall ägare till fordonet, dock icke staten, hava trafikförsäkring hos försäkringsbolag, som innehar koncession för meddelande av sådana försäkringar. Ägare, som önskar begränsa sin försäkring på sätt, varom stadgas i 5 § 1 mom., bör därom göra skriftlig anmälan till försäkringsbolaget.

Ägare av motorfordon, som införts till landet för tillfälligt bruk, meddelas begränsad försäkring av trafikförsäkringsföreningen på sätt i 5 § 1 mom. nämnes. Därest föreningen i övrigt utfäst sig att enligt denna lag svara för trafikskada, som förorsakas av dylikt fordon, är i utfästelsen avsedd ägare fri från försäkringsplikt.

16 §.

Motorfordonsägare, som icke haft trafikförsäkring för fordonet, oaktat han bort hava sådan, är pliktig att för den tid hans försummelse varat till trafikförsäkringsföreningen erlägga en gottgörelse, som i ettvart fall särskilt för sig bestämmes av föreningen och som motsvarar högst fyrdubbel eller, om trafikskada inträffat, högst tiodubbel försäkringspremie. Gottgörelsen är verkställbar utan dom eller utslag.

17 §.

Angående trafikförsäkringsföreningens åligganden i anslutning till verkställigheten av denna lag, angående dess förvaltning samt försäkringsbolagens skyldighet och rätt att i förhållande till sina premieintäkter deltaga i föreningens utgifter och inkomster bestämmes i trafikförsäkringsföreningens stadgar, vilka utfärdas genom förordning, sedan föreningen beretts tillfälle att framlägga förslag därom.

Vid trafikförsäkringsföreningen finnes, för främjande av enhetlighet vid ersättningsregleringen, en trafikskadenämnd. Nämnden består av ordförande och fyra ledamöter, vilka förordnas av statsrådet för högst tre år åt gången. De böra vara förtrogna med frågor rörande trafikskador. Ordföranden och en ledamot skola dessutom vara lagfarna.

Av ledamöterna skola två förordnas på förslag av trafikförsäkringsföreningen, en av centralorganisationen för motorfordonstrafik och en av den förnämsta organisationen för trafiksäkerhet. Förslag till ledamot skall upptaga två kandidater.

18 §.

Grunderna för trafikförsäkringspremierna fastställas av socialministeriet för viss tid, högst för tre år, sålunda, att premien för de försäkringar, vilka föranlett utbetalande av ersättning, i allmänhet är högre än för andra samt att premierna, ökade med försäkringsfondens ränteavkastning, förslå till de utgifter, som härflyta av försäkringsbolagets verksamhet, ävensom till förstärkning av bolagets vederhäftighet i sådan utsträckning, som socialministeriet bestämmer. Socialministeriet må ock bestämma, att i premien skall ingå ett skäligt belopp för understödjande av sådan verksamhet, som prövas hava allmän betydelse för främjande av trafiksäkerheten.

Hava försäkringspremierna visat sig övereller understiga det i 1 mom. fastställda behovet, skall social ministeriet, i sistnämnda fall på ansökan, utfärda nya grunder sålunda, att över- eller underskott kan förutsättas bliva utjämnat inom tid, som av ministeriet bestämmes.

Försäkringsbolagen skola, i enlighet med vad socialministeriet påbjuder, låta utföra undersökningar och beräkningar, som betingas av i denna paragraf stadgade åtgärder.

19 §.

Koncession för trafikförsäkringsrörelse må givas endast åt inhemskt försäkringsbolag.

Den må icke beviljas med mindre allmänt intresse och en sund utveckling inom trafikförsäkringsverksamheten det påkalla. Till koncessionen må fogas villkor och den må återkallas, därest försäkringsbolaget icke rättar sig efter dem.

5 kap.

Särskilda stadganden.

20 §.

Har motorfordonets ägare, förare eller passagerauppsåtligen eller genom grovt vållande förorsakat skadan eller har skadan förorsakats genom vållande under färd med motorfordon, som åtkommits genom eller användes för förövande av brott, som icke är ringa, eller har föraren vållat skadan under sådan påverkan av alkohol eller narkotika, att han var ur stånd att föra fordonet på betryggande sätt, och utgiver i sådant fall trafikförsäkringsbolaget i ersättning för skada ett belopp, som emottagaren äger rätt att kräva av den skadeståndsskyldige, övergår denna rätt till bolaget.

Avtal, varigenom bolaget emot den skadeståndsskyldige förbehåller sig rätt utöver vad som i denna paragraf stadgas, vare ogillt.

21 §.

Stadgandena i denna lag om de rättigheter och skyldigheter, vilka till följd av trafikskada uppkomma för försäkringsbolag, äga motsvarande tillämpning på staten och trafikförsäkringsföreningen.

22 §.

Angående utmätning av förfallen rat av fortlöpande ersättning enligt denna lag vare gällande, vad om utmätning av lön är stadgat. Själva rätten till fortlöpande ersättning må ej tagas i mät.

23 §.

Trafikförsäkring, som tagits under den tid lagen om ansvarighet vid trafik med motorfordon varit i kraft, gäller som försäkring enligt denna lag, och har motorfordonets ägare och förare i anledning av skada å person rätt till ersättning från densamma, såvida icke ägaren begränsat den på sätt i 15 § 1 mom. föreskrives.

Försäkringsbolag, som erhållit koncession för trafikförsäkringsrörelse i stöd av lagen om ansvarighet vid trafik med motorfordon, har rätt att fortsätta sin verksamhet på de villkor, som i stöd av denna lag uppställas för detsamma.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960, och genom densamma upphäves lagen den 10 december 1937 om ansvarighet vid trafik med motorfordon (408/37) jämte däri vidtagna ändringar (338/51).

Nådendal den 26 juni 1959.

Republikens President
URHO KEKKONEN.

Minister
Eeli Erkkilä.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.