274/1921

Given i Helsingfors, den 19 december 1921.

Lag om ändring i vissa delar av rättegångsbalken.

I enlighet med Riksdagens beslut upphäves härmed 22 kap. rättegångsbalken och stadgas, att 1 och 5 §§ 23 kap., 3, 5 och 7 §§ 24 kap., 9 § 27 kap. samt 13 § 30 kap. samma balk skola erhålla följande ändrade lydelse:

23 Kap.

När rätten är domför, så ock om omröstande till dom.

1 §.

Å häradsting, så ock vid laga syn i jordatvist, må ej dömas, där ej fem i nämnden äro. Rådstuvurätt vare domför, där tre i rätten sitta. I hovrätt utgöra tre medlemmar domfört antal.

5 §.

När omröstas skall, säge den sin mening först, som ytterst sitter, och sedan var efter annan, som de i rätten säte hava, och grunde var sin röst på lag och klara skäl. Den, som föredrager målet, säge dock först sin mening. Ej må någon draga sig undan, att över huvudsaken sig yttra, ändå att han förut varit emot det beslut, som de flesta stannat i över något, som själva rättegången rört, evad parten då vägrat att svara i saken eller för den domstol, eller annan sådan invändning gjort, som i 16 kap. denna balk sagt är. Den annans mening och skäl bifaller, må dem ej ånye upprepa och sakens slut därmed uppehålla; haver han flere skäl att styrka samma mening med, lägge dem allenast till.

24 Kap.

Om rättens utslag och dom.

3 §.

All dom bör fästas på skäl och lag och ej på godtycke och skall däri tydeliga utsättas de huvudskäl och den lag, därå slutet grundas; men utländsk lag må ej däri åberopas eller främmande språk brukas. Domaren skall ej gå något mål förbi som käranden efter stämningen i saken föreställt eller svaranden i en eller annan måtto däremot invänt, utan utslag däröver giva, efter som det beskaffat finnes. Ej må han föra i sitt slut något in, som till saken ej rätteligen hörer, ej heller giva anledning till ny rättegång med den, som i samma sak ej stämd eller hörd är. Om rättegångskostnad dömes tillika med huvudsaken, så ock om någondera parten sig så förgripit som i 14 kap. 7 § sagt är.

I hovrätts dom och utslag skall utsättas en klar och kort redogörelse för käromålet eller åtalet, samt, då sakens beskaffenhet sådant fordrar, jämväl för vad i saken svarens och underrätten däri dömt. Har endast den part, som i underrätten, varit svarande, sin talan i hovrätten fullföljt, må likväl redogörelsen inskränkas till vad underrätten i saken dömt. Vad här är sagt, lände ock i tillämpliga delar till efterrättelse beträffande hovrätts utslag i utsökningsmål.

I tvistemål, där muntlig stämning kunnat givas, så ock i mindre brottmål må, där hovrätt låtit vild underrätts åtgärd bero, efter prövning den i föregående moment omförmälda redogörelse helt och hållet utelämnas.

5 §.

I häradsrätt skall dom offentligen avsägas, och give häradshövdingen domen skriftligen ut, så snart den författad är, samt iakttage för övrigt, vad om de vid rätten förda protokollers utgivande särskilt påbjudet finnes. Likaledes skall dom i rådstuvurätt, utan anslag, avkunnas och givas. Svarande part vare ej skyldig att dom utlösa, där han det ej äskar.

I hovrätt skall dom så snart ske kan utgivas å dag, vilken genom anslag, sist dagen förut bör kungöras.

Alla hovrättens domar och utslag, som efter anslag avsägas eller utgivas, böra förut färdiga utskrivas utan fel, att delomännen må dem, med rättens underskrift och insegel, utan uppskov undfå, mot den lösen, som särskilt är stadgad; varde ock i hovrätt lika lydande förvarat, med deras underskrift som i saken dömt.

Part, som icke dragit saken till hovrätten, vare ej pliktig lösa dess dom eller utslag, så vida icke honom därigenom tilldömts något, eller han, eljest finnes hava behov av domen eller utslaget, eller han anhållit därom.

27 KAP.

Huru rättegångssaker böra fullföljas i hovrätten.

9 §.

Så snart skriftväxlingen avslutats, skall till hovrätten inkommet mål eller ärende tilldelas någon ledamot av rätten eller tjänsteman därstädes att beredas och föredragas.

Vill part bliva i hovrätten muntligen hörd eller att få över viss omständighet förebringa åberopad bevisning, äge han rätt att, sålänge målet icke är föredraget, skriftligen därom anhålla, och uppgive tillika den tid som för ändamålet erfordras.

30 KAP.

Om ändringssökande i hovrätts dom eller utslag.

13 §.

Anhåller part om muntligt förhör eller tillstånd att få över viss omständighet förebringa åberopad bevisning, gälle vad i 9 § 27 kap. sägs.


Denna lag träder i gällande kraft den 1 januari 1922, och skola samma dag 1 punkten i kgl. brevet den 11 december 1766 och kgl. kungörelsen den 19 januari 1802 upphöra att gälla.


Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.

Helsingfors, den 19 december 1921.

Republikens President
K. J. Ståhlberg.

Justitieminister
Heimo Helminen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.