Beaktats t.o.m. FörfS 985/2019.

8.3.2002/177

Lag om säkerhetsutredningar (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 19.9.2014/726, som gäller fr.o.m. 1.1.2015.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 §
Lagens tillämpningsområde

I denna lag föreskrivs om säkerhetsutredningar som kan göras i fråga om den som söker en tjänst eller ett uppdrag, skall anställas eller antas till utbildning eller sköter en tjänst eller ett uppdrag.

Säkerhetsutredningen kan göras som en normal, omfattande eller begränsad utredning.

2 §
Lagens syfte

Lagens syfte är att genom en säkerhetsutredning enligt 1 §, med hänsyn till skyddet för privatlivet och skyddet av personuppgifter i fråga om den som utredningen gäller, öka möjligheterna att förebygga brott som medför allvarlig skada för

1) Finlands inre eller yttre säkerhet, försvar eller beredskap för undantagsförhållanden,

2) Finlands relationer till andra stater eller internationella organisationer,

3) den offentliga ekonomin,

4) en enskilds anmärkningsvärt värdefulla affärs- eller yrkeshemligheter eller andra med dem jämförbara enskilda ekonomiska intressen som är av synnerligen stor betydelse, eller

5) datasäkerhet som är av synnerligen stor betydelse för skyddet av de intressen som avses i 1–4 punkten.

3 §
Begränsningsbestämmelse

De befogenheter som avses i denna lag får användas endast när det nödvändigtvis krävs för att syftet med lagen skall kunna uppnås. Då befogenheterna används får inte större ingrepp än vad som är nödvändigt göras i skyddet för någons privatliv.

2 kap

Normal säkerhetsutredning

4 §
Sökande

En normal säkerhetsutredning kan sökas av

1) en statlig myndighet och en självständig statlig inrättning,

2) riksdagens kanslikommission, riksdagens generalsekreterare, riksdagens justitieombudsman och statens revisionsverk, (30.5.2008/365)

3) ett statligt affärsverk,

4) en kommun och en samkommun, samt

5) en privat sammanslutning eller stiftelse som har sin stadgeenliga hemort, centralförvaltning eller huvudsakliga verksamhet i Finland och en utländsk sammanslutning eller stiftelse som har en registrerad filial i Finland.

En säkerhetsutredning kan göras också på begäran av någon annan än en i 1 mom. avsedd sökande, om ett fördrag eller någon annan internationell förpliktelse som är bindande för Finland förutsätter det.

5 §
Behörig myndighet

Skyddspolisen fattar beslut om huruvida en säkerhetsutredning skall göras. Om sökanden hör till försvarsförvaltningen eller sköter ett uppdrag på förordnande av försvarsförvaltningen, fattar dock huvudstaben beslut om huruvida en säkerhetsutredning skall göras.

6 §
Förutsättningar för en säkerhetsutredning

En säkerhetsutredning förutsätter att den som utredningen gäller har gett sitt skriftliga samtycke till utredningen i förväg.

En säkerhetsutredning kan göras för en sökande som avses i 4 § 1 mom. 5 punkten endast om sökanden godkänner de nödvändiga villkor som den behöriga myndigheten ställt med tanke på skyddet av personuppgifter när det gäller registrerade personer och syftet med utredningen.

7 §
Ansökan om en säkerhetsutredning

Ansökan om en säkerhetsutredning skall vara skriftlig. I ansökan skall uppges den som utredningen gäller och specificeras den tjänst eller det uppdrag som han eller hon skall utnämnas till eller anställas i eller som han eller hon sköter samt andra för säkerhetsutredningen relevanta uppgifter.

I ansökan om säkerhetsutredning skall ingå ett egenhändigt undertecknat samtycke av den som utredningen gäller och en försäkran om att han eller hon informerats om syftet med utredningen och om hur den används samt om rätten att få information om utredningens innehåll.

8 §
Genomförande av en säkerhetsutredning

En säkerhetsutredning kan enbart bygga på registeruppgifter i

1) informationssystemet för polisärenden, informationssystemet för förvaltningsärenden och skyddspolisens funktionella informationssystem, vilka avses i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (761/2003),

2) straffregistret och näringsförbudsregistret,

3) bötesregistret eller i det i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem ingående rikssystemet för behandling av diarie- och ärendehanteringsuppgifter om brottmål som är eller har varit anhängiga hos åklagarmyndigheterna eller vid domstol eller i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden om avgöranden i brottmål, (14.5.2010/401)

4) informationssystemet för militärrättsvården och säkerhetsdataregistret, vilka förs av huvudstaben, (28.3.2014/258)

5) undersöknings- och handräckningsregistret och registret för tillstånds- och övervakningsärenden i gränsbevakningsväsendets funktionella informationssystem, vilka förs av staben för gränsbevakningsväsendet,

6) undersöknings- och handräckningssystemet, som förs av tullstyrelsen,

7) befolkningsdatasystemet, samt

8) delregistret för visumärenden och delregistret för inresevillkor, vilka förs av utrikesministeriet och hör till utlänningsregistret.

(15.7.2005/595)

Uppgifter i brottsanmälningsindex i informationssystemet för polisärenden och i brottsanmälningsindex i undersöknings- och handräckningsregistret i gränsbevakningsväsendets funktionella informationssystem får användas bara om det inte finns skäl att misstänka att brottsanmälan är ogrundad. När uppgifter av detta slag används ska det kontrolleras vilket skede av behandlingen ärendet befinner sig i. (14.5.2010/401)

Angående den behöriga myndighetens rätt att få uppgifter ur de register som avses i 1 mom. gäller vad som särskilt föreskrivs någon annanstans i lag.

För kontroll av de registeruppgifter som avses i 1 mom. kan i en säkerhetsutredning användas också andra uppgifter som myndigheterna har om den som utredningen gäller, om det i ett enskilt fall är nödvändigt att använda sådana uppgifter för att syftet med utredningen skall uppnås och uppgifternas riktighet inte kan betvivlas. I en säkerhetsutredning får inte användas antydningar eller angivelser eller andra anteckningar enligt vilka han eller hon kan misstänkas för att komma att begå ett brott.

I en säkerhetsutredning får uppgifter som är mer än tio år gamla inte användas, om det inte är nödvändigt för att syftet med utredningen skall uppnås, och inte heller uppgifter om gärningar som en person begått innan han eller hon fyllt femton år.

9 §
Säkerhetsutredning på grund av en internationell förpliktelse

Om en säkerhetsutredning görs på grund av ett fördrag eller någon annan för Finland bindande internationell förpliktelse, får i utredningen, utöver de uppgifter som avses i 8 §, användas uppgifter som det finns en specificerad skyldighet att använda enligt fördraget eller den internationella förpliktelsen.

10 §
Meddelande om resultatet av en säkerhets- utredning

En säkerhetsutredning skall lämnas skriftligt till sökanden. I säkerhetsutredningen tas in endast sådana uppgifter som i det enskilda fallet behövs för att syftet med utredningen skall uppnås. Om uppgifter om ett brottmål under behandling tas in i säkerhetsutredningen, skall det samtidigt uppges i vilken fas av behandlingen ärendet befinner sig.

Den behöriga myndighetens bedömning av tillförlitligheten eller lämpligheten för en tjänst eller ett uppdrag hos den som utredningen gäller får inte ingå i en säkerhetsutredning, om inte ett fördrag eller någon annan internationell förpliktelse som avses i 9 § förutsätter det.

Om det vid en säkerhetsutredning inte har kommit fram några uppgifter av betydelse med tanke på utredningens syfte, kan den behöriga myndigheten meddela sökanden detta också muntligen.

11 §
Användning av en säkerhetsutredning

En säkerhetsutredning binder inte sökanden. Uppgifterna i en säkerhetsutredning får inte användas för något annat ändamål än det som uppgavs i ansökan.

12 §
Förvaring av säkerhetsutredningar och sekretessplikt

Sökanden skall förvara en säkerhetsutredning på ett sådant sätt att uppgifterna i den kan behandlas endast av personer som oundgängligen behöver dem i skötseln av sina uppgifter. Sökanden skall förstöra säkerhetsutredningen omedelbart när den inte längre behövs för det ändamål som uppgavs i ansökan om utredning, dock senast två år efter att utredningen gjordes.

På sekretess i fråga om en säkerhetsutredning samt de handlingar som har samband med att utredningen lämnas och de uppgifter som ingår i dessa, samt i fråga om den tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som gäller de uppgifter som erhållits när en säkerhetsutredning skaffas, skall 22–24 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) tillämpas även i de fall när någon annan sökande än en myndighet som avses i 4 § i nämnda lag har erhållit handlingarna och uppgifterna.

13 §
Rätt till information

Var och en har rätt att få upplysningar av den behöriga myndigheten om huruvida en säkerhetsutredning som gäller honom eller henne har gjorts med tanke på ett visst uppdrag. Den som utredningen gäller har rätt att av den behöriga myndigheten på begäran få de uppgifter som utredningen innehåller om honom eller henne. Den som utredningen gäller har dock inte rätt att få information som inhämtats ur register som en registrerad inte har rätt till insyn i.

Har i det fall som avses i 10 § 3 mom. ett meddelande lämnats muntligt, kan också den som ansökt om säkerhetsutredningen ge uppgifter om meddelandet.

Angående vars och ens rätt att kontrollera de uppgifter som ingår om honom eller henne i ett register föreskrivs särskilt.

3 kap

Säkerhetsklassificering och omfattande säkerhetsutredning

14 §
Säkerhetsklassificering

Statsrådet kan besluta att det vid en namngiven statlig myndighet eller vid en specificerad del av den tas i bruk en säkerhetsklassificering av arbetsuppgifter, om det nödvändigtvis krävs för att syftet med denna lag skall uppnås.

Till första säkerhetsklassen hör arbetsuppgifter vilkas skötsel förutsätter tillgång oftare än sporadiskt till mer än en ringa mängd sekretessbelagda uppgifter vilkas avslöjande skulle medföra allvarlig skada för de intressen som avses i 2 § 1–3 punkten. De övriga uppgifter som är betydelsefulla med hänsyn till syftet med denna lag hör till andra säkerhetsklassen.

De arbetsuppgifter som hör till första och andra säkerhetsklassen specificeras genom beslut av det ministerium till vars förvaltningsområde den myndighet hör som namngivits enligt 1 mom.

15 §
Genomförande av en omfattande säkerhetsutredning

En omfattande säkerhetsutredning kan göras i fråga om en person som söker eller skall förordnas att sköta en arbetsuppgift som hör till första säkerhetsklassen eller som sköter en sådan arbetsuppgift. En omfattande säkerhetsutredning kan göras också då ett fördrag eller någon annan internationell förpliktelse som är bindande för Finland förutsätter det.

När en omfattande säkerhetsutredning görs kan, utöver vad som bestäms om en normal säkerhetsutredning, utredas den näringsverksamhet som bedrivs av den som utredningen gäller samt hans eller hennes förmögenhet och skulder samt andra ekonomiska bindningar. För utredning av den ekonomiska ställningen för den som utredningen gäller kan, utöver vad som bestäms i 8 §, användas uppgifter som utsökningsmyndigheterna har om honom eller henne.

Till en omfattande säkerhetsutredning hör en anmälan om personuppgifter i vilken den som utredningen gäller lämnar de viktigaste uppgifterna om sig själv, sina familje- och släktband, sin utbildning samt sin boningsort och sina tjänste- och anställningsförhållanden under högst de tio senaste åren. Vid behov kan anmälan om personuppgifter också förutsättas innehålla uppgifter om ekonomiska bindningar som avses i 2 mom.

16 §
Anmärkningsrätt

Den som utredningen gäller har rätt att granska de uppgifter som ingår i en omfattande säkerhetsutredning och göra anmärkningar mot dem innan utredningen lämnas till sökanden. Sådan rätt föreligger dock inte när det gäller uppgifter som inhämtats ur register som en registrerad inte har rätt till insyn i.

En anmärkning som den som utredningen gäller gör i fråga om en uppgift i en omfattande säkerhetsutredning skall av den behöriga myndigheten antecknas i utredningen, om inte uppgiften genast rättas med anledning av anmärkningen eller anmärkningen bör betraktas som uppenbart ogrundad. Om den behöriga myndigheten vägrar anteckna anmärkningen i den omfattande säkerhetsutredningen, skall myndigheten meddela den som utredningen gäller orsaken till detta i ett skriftligt beslut.

Angående rättelse av uppgifter i register föreskrivs särskilt.

17 §
Omfattande säkerhetsutredning som utsträcks att gälla närstående

Om det för att syftet med en omfattande säkerhetsutredning skall uppnås är absolut nödvändigt, kan en utredning som avses i 8 § i enskilda fall utsträckas att gälla föräldrar, barn eller make till den som utredningen gäller eller den som lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden med honom eller henne (närstående). Utredningen förutsätter att den närstående till den som utredningen gäller har gett sitt skriftliga samtycke till utredningen.

Anser sökanden att det är nödvändigt att utsträcka en omfattande säkerhetsutredning till att gälla närstående till den som utredningen gäller, skall sökanden i sin ansökan visa att det finns grundad anledning till detta.

Vad som bestäms om rätt till information för den som utredningen gäller tillämpas också på närstående i fråga om vilka en utredning som avses i 1 mom. har gjorts. Angående den rätt som närstående till den som utredningen gäller har att anmärka på uppgifter om dem själva gäller vad som föreskrivs i 16 §.

18 §
Bestämmelser som tillämpas på en omfattande säkerhetsutredning

På en omfattande säkerhetsutredning tillämpas utöver bestämmelserna i detta kapitel vad som bestäms om en normal säkerhetsutredning, dock inte 4 § och 6 § 2 mom.

4 kap

Begränsad säkerhetsutredning

19 §
Syftet med en begränsad säkerhetsutredning

Syftet med en begränsad säkerhetsutredning är att utreda om en person kan beviljas tillträde till vissa platser eller utrymmen för att sköta sina arbetsuppgifter.

I detta kapitel avsedda platser och utrymmen är

1) kärnanläggningar,

2) flygplatser, hamnar och andra med dem jämförbara trafikområden som är viktiga med tanke på landets inre eller yttre trafikförbindelser,

3) betydande inrättningar som betjänar kommunalteknisk service,

4) garnisons- och depåområden och andra områden som är i försvarsmaktens besittning och som är av avsevärd betydelse för det militära försvaret,

5) försvarsmaktens, gränsbevakningsväsendets och polisens verksamhetsställen,

6) verksamhetsställen som är viktiga med tanke på användningen av myndigheternas datanät, samt

7) statliga myndigheters verksamhetsställen, offentliga och privata forskningsinstitut och datacentraler som är av avsevärd betydelse för statens inre eller yttre säkerhet eller försvaret eller av synnerligen stor betydelse för den offentliga ekonomin.

19 a § (30.5.2008/365)
Begränsad säkerhetsutredning i fråga om personer som arbetar i riksdagen

En begränsad säkerhetsutredning kan också göras i fråga om en person som står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till riksdagen och arbetar i lokaler som riksdagen förfogar över eller som annars i sitt arbete har eller skulle ha tillträde till dem.

20 § (30.5.2008/365)
Ansökan om begränsad säkerhetsutredning

I en ansökan om begränsad säkerhetsutredning ska specificeras den plats eller det utrymme som avses i 19 § 2 mom. och de arbetsuppgifter som den som utredningen gäller sköter eller avses sköta.

21 §
Behörig myndighet i fråga om en begränsad säkerhetsutredning

Beslut om huruvida en begränsad säkerhetsutredning skall göras fattas av polisinrättningen i häradet på den ort där den plats eller det utrymme som ansökan gäller finns, om inte något annat följer av 2 mom.

Huvudstaben beslutar om begränsad säkerhetsutredning, om ansökan gäller tillträde till en plats eller ett utrymme som är i försvarsmaktens besittning.

22 § (28.3.2014/258)
Genomförande av en begränsad säkerhetsutredning

En begränsad säkerhetsutredning kan bygga enbart på registeruppgifter i datasystemet för polisärenden, straffregistret, bötesregistret eller i det i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem ingående rikssystemet för behandling av diarie- och ärendehanteringsuppgifter om brottmål som är eller har varit anhängiga hos åklagarmyndigheterna eller vid domstol, i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden om avgöranden i brottmål eller i informationssystemet för militärrättsvården och säkerhetsdataregistret vilka förs av huvudstaben.

23 §
Bestämmelser som tillämpas på en begränsad säkerhetsutredning

På en begränsad säkerhetsutredning tillämpas, utöver bestämmelserna i detta kapitel, vad som i denna lag bestäms om en normal säkerhetsutredning, dock inte 5 § och 8 § 1 mom.

5 kap

Särskilda bestämmelser

24 §
Rättsskydd

I en behörig myndighets avslagsbeslut i ett ärende som gäller säkerhetsutredning får ändring inte sökas genom besvär.

I en behörig myndighets beslut genom vilket denna har vägrat lämna uppgifter som avses i 13 § 1 mom. eller 16 § 1 mom. eller göra en anteckning som avses i 16 § 2 mom. får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen så som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). I förvaltningsdomstolens beslut genom vilket en i 5 § avsedd behörig myndighets beslut har upphävts eller ändrats, får ändring sökas också av myndigheten i fråga.

Dataombudsmannen har rätt att ta del av en säkerhetsutredning som avses i denna lag för att granska dess lagenlighet.

25 §
Utlämnande av uppgifter till andra myndigheter

Utan hinder av den skyldighet att iaktta sekretess som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får skyddspolisen, huvudstaben och polisinrättningen i häradet till varandra lämna ut uppgifter som behövs för enskilda säkerhetsutredningar.

26 § (28.3.2014/258)
Personregister över säkerhetsutredningar

Bestämmelser om personregister som förs över säkerhetsutredningar finns i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet och i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (255/2014).

27 §
Avgifter för säkerhetsutredningar

För säkerhetsutredningar som behöriga myndigheter gjort med stöd av denna lag tas avgift ut med iakttagande i tillämpliga delar av vad som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). En säkerhetsutredning som en behörig myndighet gör på ansökan av en annan myndighet eller en läroanstalt inom samma förvaltningsområde är dock avgiftsfri.

28 §
Straffbestämmelser

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 12 § 2 mom. döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen (39/1889), om inte gärningen är straffbar enligt 40 kap. 5 § strafflagen eller strängare straff för den bestäms någon annanstans i lag.

Bestämmelser om straff för personregisterbrott finns i 38 kap. 9 § strafflagen och om straff för personregisterförseelse i 48 § 2 mom. personuppgiftslagen (523/1999).

29 §
Närmare bestämmelser

Närmare bestämmelser om de uppgifter som skall lämnas vid ansökan om säkerhetsutredning, om ansökningsförfarandet och om de villkor som avses i 6 § 2 mom. kan, när det gäller säkerhetsutredningar som omfattas av behörigheten för skyddspolisen eller polisinrättningen i häradet, utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Närmare bestämmelser om de uppgifter som skall lämnas vid ansökan om säkerhetsutredning, om ansökningsförfarandet samt om de villkor som avses i 6 § 2 mom. kan, när det gäller säkerhetsutredningar som hör till huvudstabens behörighet, utfärdas genom förordning av försvarsministeriet.

6 kap

Ikraftträdande

30 §
Ikraftträdelsebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 september 2002.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 43/2001, FvUB 26/2001, RSv 197/2001

Ikraftträdelsestadganden:

22.8.2003/766:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2003.

RP 93/2002, FvUB 26/2002, RSv 290/2002

15.7.2005/595:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2005.

RP 6/2005, FuUB 12/2005, RSv 92/2005

25.5.2007/605:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2007.

RP 71/2006, TKF 2/2006, GrUB 10/2006, RSv 202/2006, VLF 2/2007, GrUB 1/2007, RSk 9/2007

30.5.2008/365:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2008.

LM 5/2008, GrUB 3/2008, RSk 5/2008

14.5.2010/401:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2010.

RP 102/2009, LaUB 2/2010, RSv 21/2010

28.3.2014/258:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014.

RP 30/2013, FvUB 5/2014, RSv 15/2014

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.