Beaktats t.o.m. FörfS 822/2018.

18.1.1980/55

Lag om djursjukdomar (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 14.6.2013/441.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

Allmänna stadganden.
1 §

För bekämpande och förebyggande av djursjukdomar skall iakttagas vad i denna lag stadgas.

Vid bekämpande av djursjukdomar som med lätthet sprider sig skall därtill iakttagas vad i lagen om bekämpande av djursjukdomar, som med lätthet sprida sig (488/60) är stadgat.

1 a § (5.6.1998/398)

Utöver vad som bestäms i 1 § skall denna lag också tillämpas på de krav som skall uppställas för den hygieniska kvaliteten på foder av animaliskt ursprung samt på tillsynen över iakttagandet av dem vid tillverkningen av foder, på Europeiska gemenskapens inre marknad vid införsel till och utförsel från Finland samt vid utförsel från Finland till länder utanför Europeiska gemenskapen. Vad som i denna lag bestäms om åtgärder för bekämpande, förebyggande och förhindrande av spridning av djursjukdomar och om utredning av sjukdomsläget samt om bestämmelser som skall utfärdas med stöd av lagen gäller också tryggandet av den hygieniska kvaliteten på foder av animaliskt ursprung. Vederbörande ministerium utfärdar närmare bestämmelser om samordningen av den kontroll av foder av animaliskt ursprung som skall utföras med stöd av denna lag och foderlagen (396/1998).

2 §

Med djursjukdom avses i denna lag sjukdom eller smitta, som direkt eller indirekt kan överföras från ett djur till ett annat eller till en människa.

Med djur avses i denna lag både djur och deras könsceller. (21.8.1992/809)

3 §

Djursjukdomarna indelas i enlighet med vad genom förordning närmare stadgas i djursjukdomar som med lätthet sprider sig, farliga djursjukdomar, djursjukdomar som skall övervakas samt övriga djursjukdomar.

Jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning bestämmer vilka djursjukdomar, som med beaktande av deras art och verkningar skall anses såsom djursjukdomar som med lätthet sprider sig, såsom farliga djursjukdomar eller såsom djursjukdomar som skall övervakas.

4 §

Såsom misstänkt för att ha insjuknat i djursjukdom anses djur, om det befinnes visa symptom på sjukdomen eller om man av annan orsak kan sluta sig till att det smittats. Såsom insjuknat anses djur, hos vilket sjukdom konstaterats eller vilket på allmänt godtagbara veterinärmedicinska grunder kan konstateras vara smittat.

5 § (28.4.2006/303)

Jord- och skogsbruksministeriet leder och övervakar i egenskap av högsta myndighet verkställigheten och tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt med stöd av den utfärdade bestämmelser.

Livsmedelssäkerhetsverket leder och övervakar i egenskap av centralförvaltningsmyndighet verkställigheten och tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt med stöd av den utfärdade bestämmelser.

Inom sitt verksamhetsområde svarar regionförvaltningsverket och länsveterinären, som lyder under det, för verkställigheten och tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. (22.12.2009/1460)

Kommunalveterinären svarar på kommunens område för verkställigheten och tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Besiktningsveterinären svarar vid slakteriet för verkställigheten och tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Livsmedelssäkerhetsverket kan förordna länsveterinären och regionförvaltningsverket kommunalveterinären att även utanför sitt tjänsteområde handha en viss uppgift som hör till denna lags verkställighet. Livsmedelssäkerhetsverket kan ålägga även en annan veterinär att i anslutning till en dylik uppgift utföra en verkställande uppgift, såsom avlivning av ett djur, avspärrning av ett område eller någon annan motsvarande uppgift. En sådan annan veterinär som utför en uppgift som Livsmedelssäkerhetsverket ålagt honom eller henne ska vid utförandet av uppgiften iaktta vad som bestäms i förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). På en veterinär tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar samt vad som i skadeståndslagen (412/1974) bestäms om offentligt samfunds och tjänstemans skadeståndsansvar. Administrativa beslut om behövliga åtgärder fattas av den myndighet som svarar för verkställigheten av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. I denna paragraf avsedda veterinärer är skyldiga att i uppgifter som ansluter sig till verkställigheten av denna lag följa föreskrifter som utfärdas av Livsmedelssäkerhetsverket. (22.12.2009/1460)

6 §

Envar veterinär som utövar veterinäryrket är skyldig att göra av jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning föreskrivna anmälningar om förekomsten av djursjukdomar samt om sina åtgärder för förebyggande och bekämpande av dem.

7 §

Statens veterinärmedicinska anstalt leder fullgörandet av de undersökningsuppgifter som hör till verkställigheten av denna lag.

Ovan i 1 mom. nämnda uppgifter kan fullgöras även av andra anstalter. Dessa anstalter är härvid skyldiga att följa de anvisningar som utfärdas av statens veterinärmedicinska anstalt.

Åtgärder med anledning av konstaterad eller misstänkt djursjukdom.
8 §

Misstänker eller konstaterar en veterinär som anges i 5 § att ett djur lider av en djursjukdom som avses i 3 § 2 mom. eller en sådan allvarlig smittsam djursjukdom som inte förekommer i Finland, skall han vid behov undersöka djuret. Om det för konstaterande av en sjukdom, förhindrande av dess spridning eller för utrotning av den är nödvändigt, skall han enligt meddelade föreskrifter och anvisningar begränsa eller förbjuda överlåtelse av djuret och av animaliska produkter eller animaliskt avfall, sörja för att djuret och området isoleras, att föremål och varor som kommit i beröring med djuret desinficeras eller förstörs samt att djuret avlivas eller vidta andra behövliga åtgärder. (21.8.1992/809)

Misstänker eller konstaterar någon annan än en veterinär som anges i 1 mom. att ett djur lider av en sjukdom som avses i 3 § 2 mom. eller en sådan allvarlig smittsam djursjukdom som inte förekommer i Finland, skall han anmäla saken till en veterinär som anges i 5 § och, om det är fråga om en djursjukdom som med lätthet sprider sig eller en farlig djursjukdom, utan dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för att förhindra att sjukdomen sprider sig, till dess en veterinär som avses i 5 § har åtagit sig fallet. (21.8.1992/809)

3 mom. har upphävts genom L 809/1992. (21.8.1992/809)

Närmare bestämmelser angående i denna paragraf avsedda åtgärder utfärdas av jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning.

9 §

Misstänker ett djurs ägare eller innehavare att djuret har dött eller insjuknat i en sjukdom som nämns i 3 § 2 mom. eller i en sådan allvarlig smittsam djursjukdom som inte förekommer i Finland, skall han om möjligt isolera djuret, anmäla saken till en veterinär som anges i 5 § samt på hans förordnande vidta åtgärder som behövs för att förhindra att sjukdomen sprider sig och för att utrota den. (21.8.1992/809)

Djurs ägare och innehavare skall lämna i 5 § avsedd veterinär de upplysningar som erfordras för klarläggande av sjukdomens ursprung, art och spridning samt bistå vid anskaffandet av erforderlig hjälparbetskraft. Likaså skall han vidtaga de åtgärder som med stöd av 8 § ålägges honom ävensom underkasta sig de åtgärder som veterinär vidtar med stöd av sagda paragraf.

10 § (28.4.2006/303)

En i 5 § avsedd veterinär skall informera om förekomsten av samt säkerhetsåtgärderna i fråga om en i 3 § 2 mom. avsedd djursjukdom eller en sådan allvarlig smittsam djursjukdom som inte förekommer i Finland, om detta är nödvändigt för att förhindra sjukdomens spridning. Informationen kan vara allmän eller gälla endast en viss person eller grupp, såsom djurägare vars djur löper risk för att insjukna från samma smittkälla.

Närmare bestämmelser om informationen utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Förebyggande av djursjukdomar och förhindrande av att djursjukdomar sprider sig samt utredning av sjukdomsläget (21.8.1992/809)
11 § (21.11.1997/1000)

11 § har upphävts genom L 1000/1997.

12 § (28.4.2006/303)

Inledande stycket har upphävts genom L 24.4.2015/521. (24.4.2015/521)

1) bestämmas att djur skall undersökas, vaccineras eller annars behandlas eller avlivas av tvingande skäl,

2) meddelas nödvändiga villkor, begränsningar eller förbud för djurhållningen,

3) meddelas nödvändiga villkor, begränsningar eller förbud för handeln med och förmedlingen av djur samt ordnandet av sådan verksamhet,

4) meddelas nödvändiga villkor, begränsningar eller förbud för djurutställningar, djurtävlingar eller andra motsvarande tillställningar,

5) meddelas om nödvändiga åtgärder för förvaring, hantering och användning av gödsel och urin av djur,

6) bestämmas om användningen av utrustning och redskap som används på platser där djur hålls samt om nödvändiga metoder för att rengöra och desinficera dem,

7) meddelas nödvändiga begränsningar eller förbud för besök på platser där djur hålls,

8) meddelas nödvändiga villkor, begränsningar eller förbud för anläggningar som bedriver slakt av djur samt anläggningar som hanterar foder, animaliska produkter eller animaliskt avfall som anläggningarna skall iaktta i sin verksamhet,

9 punkten har upphävts genom L 24.4.2015/521. (24.4.2015/521)

10) meddelas nödvändiga villkor, begränsningar eller förbud som skall iakttas vid överlåtelse och användning av sådana matrester till djurfoder vilka är av animaliskt ursprung.

2 mom. har upphävts genom L 24.4.2015/521. (24.4.2015/521)

3 mom. har upphävts genom L 24.4.2015/521. (24.4.2015/521)

4 mom. har upphävts genom L 24.4.2015/521. (24.4.2015/521)

12 a § (21.8.1992/809)

För verkställigheten av denna lag och tillsynen över att lagen följs har en veterinär som anges i 5 § rätt att få tillträde till de anläggningar som avses i denna lag och till de utrymmen där djur hålls samt att ta behövliga prov. (3.6.1994/424)

Djurets ägare och innehavare är skyldiga att bistå veterinären vid provtagningar samt att reservera ändamålsenliga djurbehandlingsutrymmen för provtagningen.

Vad 1 mom. stadgar om finska myndigheters rätt att få tillträde till anläggningar och utrymmen som skall inspekteras gäller även myndigheter som nämns i internationella avtal som är bindande för Finland. (3.6.1994/424)

12 b § (9.4.2010/239)

12 b § har upphävts genom L 9.4.2010/239.

12 c § (28.4.2006/303)

I syfte att förebygga djursjukdomar, förhindra deras spridning samt utreda sjukdomsläget är ägare och innehavare av djur samt personer som deltar i handeln med samt förmedling och transport av djur skyldiga att föra förteckning över de djur som de äger, innehar, transporterar, köper och överlåter. I förteckningen skall införas djurart och antalet djur samt uppgifter om djurens ålder, födelse, död, märkning och ursprung samt i fråga om djur som förflyttas uppgifter om destination och transport. Dessutom är djurets ägare och innehavare samt personer som deltar i handeln med samt förmedling och transport av djur skyldiga att ge de myndigheter som anges i 5 § sådana uppgifter som är nödvändiga för verkställigheten av denna lag och för tillsynen över att lagen följs.

Närmare bestämmelser om vilka djur som skall föras in i en förteckning i enlighet med 1 mom., förteckningens innehåll, form och förvaring samt lämnande av de i 1 mom. avsedda uppgifterna till myndigheterna utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

12 d § (28.4.2006/303)

I syfte att bekämpa och förebygga djursjukdomar kan arrangeras och genomföras program för hälsokontroll av djur som omfattar i 12 § 1 mom. avsedda åtgärder, föreskrifter, förbud, villkor eller begränsningar i fråga om förfaranden som skall iakttas i djurhållningen, såsom förflyttningar av djur, utfodring av djur eller regelbundna undersökningar av djur. Det är frivilligt för djurhållningsenheterna att höra till program för hälsokontroll. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan bestämmas att det är obligatoriskt att höra till ett program för hälsokontroll, om det är nödvändigt för bekämpning av i 3 § 2 mom. avsedda djursjukdomar eller för genomförande av Europeiska gemenskapens lagstiftning.

Program för hälsokontroll upprättas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas också närmare bestämmelser om de i 1 mom. avsedda åtgärder, föreskrifter, förbud, villkor och begränsningar som ingår i det program som skall upprättas samt om vilka djurhållningsenheter, djur och djursjukdomar programmet gäller. I en förordning av jord- och skogsbruksministeriet om upprättande av ett program för hälsokontroll kan dessutom utfärdas bestämmelser om villkoren i fråga om en djurhållningsenhets produktionsform, antalet djur, djurens hälsotillstånd och undersökningar för att klarlägga hälsotillståndet för att djurhållningsenheten skall höra till programmet samt om innehållet i de anmälningar som avses i 12 e § och förfarandet när dessa anmälningar görs.

12 e § (28.4.2006/303)

Den person som är ansvarig för en djurhållningsenhet kan ansluta djurhållningsenheten till ett frivilligt program för hälsokontroll genom att lämna en skriftlig anmälan om detta till kommunalveterinären. Har villkor ställts för att en enhet skall kunna höra till ett frivilligt program för hälsokontroll, fattar kommunalveterinären beslut om godkännandet. Enligt en i 12 d § 1 mom. avsedd förordning av jord- och skogsbruksministeriet skall de djurhållningsenheter som hör till ett obligatoriskt program för hälsokontroll anmäla sig till kommunalveterinären.

Har villkor ställts för att en djurhållningsenhet skall kunna höra till ett program för hälsokontroll, kan en djurhållningsenhet uteslutas ur programmet om dessa villkor inte längre uppfylls och denna situation inte är tillfällig. Vidare kan en djurhållningsenhet uteslutas ur ett frivilligt program för hälsokontroll om den inte iakttar i 12 d § avsedda åtgärder, föreskrifter, förbud, villkor eller begränsningar i enlighet med programmet för hälsokontroll. Beslut om uteslutande ur ett program för hälsokontroll fattas av länsveterinären på förslag från kommunalveterinären. Den person som är ansvarig för en djurhållningsenhet kan på eget initiativ anmäla att djurhållningsenheten utträder ur ett frivilligt program för hälsokontroll. Anmälan om utträde skall göras skriftligen till kommunalveterinären.

Ovan i 1 och 2 mom. avsedda anmälningar skall åtminstone innehålla uppgifter om de djur som hålls i djurhållningsenheten och deras ägare, ägarens adress och övriga kontaktuppgifter samt djurhållningsenhetens adress och eventuellt lägenhetssignum. Kommunalveterinären skall tillställa länsveterinären och Livsmedelssäkerhetsverket uppgifter om de djurhållningsenheter som anslutit sig till eller godkänts för ett program för hälsokontroll, de djurhållningsenheter som anmält sig till honom eller henne och som hör till ett obligatoriskt program för hälsokontroll samt de djurhållningsenheter som utträtt ur ett frivilligt program för hälsokontroll. Länsveterinären skall tillställa kommunalveterinären och Livsmedelssäkerhetsverket uppgifter om de djurhållningsenheter som uteslutits ur ett program för hälsokontroll.

12 f § (24.4.2015/521)

12 f § har upphävts genom L 24.4.2015/521.

12 g § (28.4.2006/303)

Sådana djur och animaliska produkter som kan föranleda risk för spridning av en i 3 § 2 mom. avsedd djursjukdom eller en sådan allvarlig smittsam djursjukdom som inte förekommer i Finland, får importeras från andra medlemsstater inom Europeiska unionen till Finland eller exporteras från Finland till andra medlemsstater inom Europeiska unionen endast av en aktör som har antecknats i Livsmedelssäkerhetsverkets register.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas sådana i Europeiska gemenskapens lagstiftning förutsatta närmare bestämmelser om de djur och animaliska produkter i fråga om vilka gäller att 1 mom. tillämpas på import och export av dem.

En aktör skall registreras om aktören uppfyller villkoren för registrering. En förutsättning för att en aktör skall kunna införas i registret som djurimportör är att aktören har tillgång till utrymmen där djuren vid behov kan hållas isolerade. Förutsättningar för införande av en aktör i registret som exportör av varor är att verksamheten står under regelbunden övervakning av en veterinär och att aktören har ett av en veterinär godkänt egenkontrollprogram genom vilket säkerställs att de varor som exporteras uppfyller de krav som gäller dem.

Registrering söks skriftligen hos Livsmedelssäkerhetsverket. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas närmare bestämmelser om förutsättningarna för registrering och förfarandet vid ansökan om registrering.

Registreringen gäller till utgången av januari månad det följande året. Registreringen förnyas på ansökan, om aktören fortfarande uppfyller förutsättningarna för registrering.

12 h § (28.4.2006/303)

I det register som avses i 12 g § skall införas

1) aktörens namn och adress,

2) den djurart eller vara för vilken aktören har registrerats som exportör eller importör,

3) den stat från vilken djuren eller varorna avses bli importerade, samt

4) den veterinär som övervakar exporten.

Uppgifterna skall utplånas ur registret inom tre år efter att registreringen upphört att gälla.

På inhämtande av personuppgifter och införande av dem i registret samt på användande och utlämnande av uppgifterna i registret tillämpas i övrigt personuppgiftslagen (523/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

13 § (21.8.1992/809)

Genom förordning kan stadgas om överlåtelse, transport, utförsel, införsel och transitering av djur, animaliska produkter, animaliskt avfall samt andra föremål och varor som eventuellt sprider djursjukdomar.

Genom förordning kan dessutom stadgas att jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelning kan meddela föreskrifter om de omständigheter som avses i 1 mom. (3.6.1994/424)

Utan hinder av 1 och 2 mom. iakttas dock lagen om veterinär gränskontroll (1192/1996) i fråga om införselvillkoren samt gränskontrollförfarandet för djur samt andra i 1 mom. avsedda föremål och varor som importeras från länder utanför Europeiska gemenskapen. För Norges, Liechtensteins och Islands del ställs kraven i fråga likväl med stöd av denna lag i den omfattning som förutsätts i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. (16.7.1999/804)

13 a § (22.12.2009/1460)

Livsmedelssäkerhetsverket eller regionförvaltningsverket kan förena ett förordnande enligt denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den om att en importör ska vidta åtgärder som rör produkter som underkänts vid importinspektion med hot om att de åtgärder som importören försummat att vidta kommer att vidtas på dennes bekostnad. I ärenden som gäller hot om tvångsutförande iakttas i övrigt vad som bestäms i viteslagen (1113/1990).

14 § (28.4.2006/303)

Karantän som krävs vid verkställigheten av denna lag skall vara godkänd av Livsmedelssäkerhetsverket. En förutsättning för godkännande av en karantän är att den enskilda karantänen eller karantänsstationen, med beaktande av de krav som de djur som vid respektive tidpunkt hålls i karantänen ställer, är på så sätt planerad, placerad, byggd, utrustad och skött och dess verksamhet och övervakning på så sätt ordnad att djursjukdomar inte kan spridas utanför karantänen.

Livsmedelssäkerhetsverket kan helt eller delvis återkalla ett beslut som det fattat om godkännande av en karantän, om risken för spridning av en djursjukdom inte på annat sätt kan hindras. Godkännandet kan dessutom återkallas om villkoren för godkännande av karantänen inte längre uppfylls och karantänens ägare trots uppmaning från Livsmedelssäkerhetsverket inte inom utsatt tid har avhjälpt bristen. Ett godkännande kan också återkallas för viss tid.

Närmare bestämmelser om förutsättningarna för godkännande av en i 1 mom. avsedd karantän utfärdas vid behov genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

14 a § (12.6.2008/408)

Fisk, vattenlevande kräftdjur och blötdjur samt befruktade könsceller av dem får odlas för att användas som livsmedel, för försäljning eller annars för överlåtelse till vidareodling eller utplantering i hav eller vattendrag endast av en verksamhetsutövare som har Livsmedelssäkerhetsverkets tillstånd för sådan verksamhet. Tillstånd krävs emellertid inte om avsikten med verksamheten endast är att

1) odla fisk, kräftdjur eller blötdjur för att användas som livsmedel för eget bruk eller för att i små mängder levereras direkt till konsumenterna eller till lokala detaljaffärer för vidareleverans till konsumenterna,

2) odla fisk, kräftdjur eller blötdjur för prydnadsändamål i sådana akvarier eller akvarieutrymmen, konstgjorda dammar eller bassänger varifrån orenat vatten inte leds ut i hav eller vattendrag,

3) odla fisk eller kräftdjur i dammar för fritidsfiskeändamål utan att de flyttas från dammen till vidareodling eller utplantering, eller att

4) odla blötdjur för vattenrening.

Odlad fisk får rensas i en livsmedelslokal som godkänts enligt livsmedelslagen (23/2006) endast av en verksamhetsutövare som har Livsmedelssäkerhetsverkets tillstånd för sådan verksamhet, om den fisk som rensas härstammar från ett område från vilket transporten av fisk är begränsad på grund av förekomst av en djursjukdom som med lätthet sprider sig.

14 b § (12.6.2008/408)

Av ansökan om det tillstånd som avses i 14 a § ska framgå sökandens hemort och kontaktuppgifter samt kontaktuppgifterna till de djurhållningsenheter eller livsmedelslokaler där den verksamhet som ansökan gäller utövas. Till ansökan om tillstånd ska fogas en beskrivning av sökandens verksamhet samt för varje djurhållningsenhet och livsmedelslokal en skriftlig beskrivning av hur djursjukdomar förebyggs, övervakas och bekämpas i djurhållningsenheten eller livsmedelslokalen (beskrivning av egenkontroll). Till den beskrivning av egenkontroll som gäller verksamheten i en livsmedelslokal ska fogas en detaljerad beskrivning av behandlingen av det avfall och avloppsvatten som uppkommer i verksamheten.

Tillstånd beviljas om de åtgärder som anges i beskrivningen av egenkontroll är tillräckliga för att upptäcka och övervaka djursjukdomar och för att förhindra eller minska risken för spridning av djursjukdomar, om verksamheten uppfyller kraven enligt 12 c § på att föra en förteckning och om verksamheten inte orsakar allvarlig risk för spridning av djursjukdomar till närbelägna djurhållningsenheter eller till frilevande fisk, kräftdjur och blötdjur. Om en del av de djurhållningsenheter eller livsmedelslokaler som nämns i ansökan inte uppfyller kraven för tillståndet, kan tillståndet begränsas till att endast gälla de djurhållningsenheter eller livsmedelslokaler som uppfyller kraven. I tillståndet kan tas in tillståndsvillkor som är nödvändiga för bekämpandet av djursjukdomar.

Om en verksamhetsutövare bryter mot de krav som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den eller mot tillståndsvillkor eller om verksamheten inte längre uppfyller villkoren för tillstånd, kan Livsmedelssäkerhetsverket ge verksamhetsutövaren en anmärkning. Tillståndet kan återkallas om överträdelsen är allvarlig eller om väsentliga villkor för tillståndet inte längre uppfylls och om anmärkningen som givits verksamhetsutövaren inte har lett till att bristerna i verksamheten korrigerats. Verksamhetsutövaren är skyldig att underrätta Livsmedelssäkerhetsverket om betydande ändringar i sin verksamhet inom 30 dygn och uppdatera beskrivningen av egenkontroll. De myndigheter som avses i 5 § ska övervaka den verksamhet som beviljats tillstånd genom regelbundna inspektioner, vars frekvens fastställs utifrån en riskbedömning.

Livsmedelssäkerhetsverket offentliggör en förteckning över de verksamhetsutövare som beviljats tillstånd, i vilken antecknas verksamhetsutövarens namn och kontaktuppgifter samt uppgifter om var djurhållningsenheterna och livsmedelslokalerna är belägna samt uppgifter om odlingsutrymmena, sjukdomsläget i området, produktionsinriktningen samt vilka arter som odlas eller rensas.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan utfärdas närmare bestämmelser om villkoren för tillstånd, innehållet i beskrivningen av egenkontroll, förfarandet vid ansökan om tillstånd, tillsynen över den som beviljats tillstånd samt offentliggörandet av den förteckning som avses i 4 mom.

Kostnader och ersättningar.
15 §

Av statens medel betalas arvoden samt ersättningar för resekostnader och kostnader som användningen av redskap och förnödenheter föranleder för veterinärer eller andra som på förordnande av en myndighet har fullgjort uppgifter som hör till området för verkställigheten av denna lag. Närmare bestämmelser om grunderna för och beloppen av arvoden och ersättningar utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om ersättning som ska betalas till kommunen för en uppgift som kommunalveterinären har utfört enligt denna lag eller enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av den finns i 23 § i veterinärvårdslagen (765/2009). (16.10.2009/766)

Av statens medel bestrides kostnaderna för isolering och bevakning av område, om vilken myndighet förordnat.

Utan hinder av 1 mom. skall ägaren eller innehavaren av ett djur eller en vara dock till den som utför en inspektion eller vidtar en åtgärd betala ersättning för en inspektion eller en åtgärd som föranleds av import, export eller transport av djur eller vara eller av ett frivilligt program för hälsokontroll av djur. Ägaren eller innehavaren av ett djur skall dessutom till den som utför en inspektion eller vidtar en åtgärd betala ersättning för en inspektion eller åtgärd som föranleds av ett obligatoriskt program för hälsokontroll av klövdjur i hägn. I fråga om övriga obligatoriska program för hälsokontroll skall ägaren eller innehavaren betala en sådan ersättning som avses ovan till den som utför en inspektion eller vidtar en åtgärd, när detta förutsätts i ett internationellt avtal som är bindande för Finland. Jord- och skogsbruksministeriet bestämmer närmare storleken på den ersättning som skall betalas och följer härvid i tillämpliga delar vad som i det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalets veterinärtaxa bestäms om den ersättning som skall betalas för motsvarande inspektioner och åtgärder, om inte något annat förutsätts i ett internationellt avtal som är bindande för Finland. (30.5.1997/491)

Om avgifter för veterinär gränskontroll stadgas dock, utan hinder av 1–3 mom., i lagen om veterinär gränskontroll. (20.12.1996/1193)

5 mom. har upphävts genom L 24.4.2015/521. (24.4.2015/521)

16 §

Av statens medel bestrides de av bekämpande av sjukdom föranledda kostnaderna för isolering av djur samt för nödvändigt arbete för rengöring och desinfektion ävensom för djurets avlivande och kadavrets eller annat föremåls förstöring samt kostnaderna för medel och förnödenheter, som använts för nämnda arbeten. I fråga om sjukdomar, om vilka jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning så beslutat, bestrides kostnaderna dock helt eller delvis av djurets ägare.

17 §

För djur, vilket enligt förordnande av myndighet skall avlivas eller vilket dött till följd av åtgärd, som vidtagits på förordnande av myndighet, har ägaren av djuret rätt att utfå ersättning av statens medel. Ersättning kan utges även då djur dött i sjukdom, på grund av vilken övriga djur i samma besättning eller djurenhet skall avlivas på förordnande av myndighet. Ersättning kan likaså utgå för djur som på anhållan av ägaren har avlivats i syfte att utrota i 3 § 2 mom. avsedd sjukdom.

18 §

Ägaren har rätt till ersättning av statens medel för sådan annan än i 17 § nämnd egendom, som på myndighets förordnande till följd av farlig djursjukdom eller djursjukdom som med lätthet sprider sig har tagits som prov för undersökningar, förstörts eller behandlats så att den skadats eller fördärvats.

19 §

I de fall som avses i 17 och 18 §§ skall ersättning för djur och egendom betalas till fullt belopp enligt gängse värde. Har ett djur inte avlivats på förordnande av en myndighet utan på anhållan av ägaren, betalas dock i ersättning högst tre fjärdedelar av det gängse värdet minskat med slaktvärdet eller det återstående bruksvärdet. (21.8.1992/809)

Djurs gängse värde anses vara det värde som djuret skulle ha haft utan den sjukdom som ledde till döden eller avlivandet.

Kan djur eller annan egendom i sin helhet eller delvis utnyttjas, avdrages egendomens återstående bruksvärde från det belopp som skall ersättas. Ersättning utgår icke för djur eller annan egendom, vars värde är ringa, såframt icke särskilt vägande skäl föreligger för dess erläggande. Ersättning utgår icke för djur i naturtillstånd.

20 §

Förhindras eller försvåras bedrivandet av boskapsskötsel, fiskodling, biodling eller annan djurhållning på grund av föreskrifter som utfärdats eller åtgärder som vidtagits med stöd av denna lag, kan därav föranledd ekonomisk förlust, som avsevärt försvårar djurägarens utkomst, ersättas av statens medel.

21 §

Ansökan om ersättningar enligt denna lag ska göras hos Livsmedelssäkerhetsverket, som beslutar om beviljande av dem. Ersättning enligt 17 § ska sökas inom två månader efter att djuret har avlivats. Andra ersättningar enligt denna lag ska sökas inom ett halvt år efter att de åtgärder som berättigar till ersättning har vidtagits eller förordnandet om villkor, begränsningar eller förbud upphört att gälla. (12.6.2008/408)

Rätten till i denna lag avsedda ersättningar går helt eller delvis förlorad, om den som annars är berättigad till ersättning inte har iakttagit denna lag eller lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010) eller med stöd av dem utfärdade bestämmelser eller föreskrifter eller om han vid anskaffandet av djur eller annan egendom hade eller, med beaktande av omständigheterna, borde ha haft kännedom om att djuret lider av en i denna lag avsedd sjukdom eller ett egendomen är behäftad med smitta. (9.4.2010/239)

Ersättning utgår icke, om djur, som har införts till landet, har insjuknat i en i denna lag avsedd sjukdom innan sex månader förflutit från införseln och om det icke kan konstateras att djuret blivit smittat i Finland.

21 a § (21.8.1992/809)

Om sökandens rätt till ersättning är uppenbar, kan Livsmedelssäkerhetsverket betala förhandsersättning till sökanden. (28.4.2006/303)

Framgår det att den som är berättigad till ersättning har fått förhandsersättning till ett högre belopp än han har rätt till, är han skyldig att returnera det överbetalda beloppet inom en månad från det han fick kännedom om den slutliga ersättningen.

Om återkrav av överbetald förhandsersättning gäller lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

21 b § (21.8.1992/809)

Ersättningen skall återbetalas helt eller delvis, om mottagaren i samband med ansökan om ersättning har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter eller hemlighållit uppgifter och detta har påverkat beviljandet av ersättningen.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat att en sjukdom som avses i denna lag sprids till djur som ägs av någon annan, åläggs att helt eller delvis ersätta staten för kostnader och ersättningar som på grund av ovan nämnda sjukdom har betalts av statens medel med stöd av denna lag.

Om indrivning av kostnader och ersättningar gäller lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Särskilda stadganden.
22 §

Genom förordning stadgas vid behov till vilka delar avvikelse från stadgandena i denna lag får göras vid bekämpandet och förebyggandet av djursjukdomar inom försvarsmakten.

23 §

Den som bryter mot denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller föreskrifter skall, såvida strängare straff härför icke är stadgat annorstädes i lag, för överträdelse av stadgandena i lagen om djursjukdomar dömas till böter eller till fängelse i högst ett år.

24 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

25 §

Denna lag träder i kraft den 1 september 1980.

Genom denna lag upphäves lagen den 21 augusti 1937 om djursjukdomar (302/37) jämte däri senare företagna ändringar. Förordningen den 24 oktober 1975 om förhindrande av djursjukdomars spridning i samband med import (884/75), vilken givits med stöd av den nu upphävda lagen, förblir dock i kraft.

Ikraftträdelsestadganden:

21.8.1992/809:

Denna lag träder i kraft den 1 november 1992.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 36/92, JsUB 6/92

3.6.1994/424:

Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 51/94, JsUB 7/94

20.12.1996/1193:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 187/1996, JsUB 17/1996, RSv 208/1996, Rådets direktiv 90/675/EEG; EGT nr L 373, 31.12.1990, s. 1, rådets direktiv 91/496/EEG; EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 56, rådets direktiv 85/73/EEG; EGT nr L 32, 5.2.1985, s. 14, rådets direktiv 93/118/EEG; EGT nr L 340, 31.12.1993, s. 15, rådets direktiv 94/64/EG; EGT nr L 368, 31.12.1994, s. 8, rådets direktiv 95/24/EG; EGT nr L 243, 11.10.1995, s. 14, rådets direktiv 95/52/EG; EGT nr L 265, 8.11.1995, s. 16, rådets direktiv 96/43/EG; EGT nr L 162, 1.7.1996, s. 30

30.5.1997/491:

Denna lag träder i kraft den 16 juni 1997.

RP 23/1997, JsUB 3/1997, RSv 53/1997

21.11.1997/1000:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1998.

RP 124/1997, ShUB 15/1997, RSv 129/1997

5.6.1998/398:

Denna lag träder i kraft den 15 juni 1998.

RP 5/1998, JsUB 4/1998, RSv 31/1998, Rådets direktiv 70/524/EEG; EGT nr L 270, 14.12.1970, s. 1, 73/103/EEG; EGT nr L 124, 10.5.1973, s. 17, 75/296/EEG; EGT nr L 124, 15.5.1975, s. 29, 84/587/EEG; EGT nr L 319, 8.12.1984, s. 13, 96/51/EG; EGT nr L 235, 17.9.1996, s. 39, 87/153/EEG; EGT nr L 64, 7.3.1987, s. 19, 93/113/EG; EGT nr L 334, 31.12.1993, s. 17, 97/40/EG; EGT nr L 180, 9.7.1997, s. 21, 70/373/EEG; EGT nr L 170, 3.8.1970, s. 2, 72/275/EEG; EGT nr L 171, 29.7.1972, s. 39, 74/63/EEG; EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 31, 80/502/EEG; EGT nr L 124, 20.5.1980, s.17, 86/354/EEG, EGT nr L 212, 2.8.1986, s. 27, 87/519/EEG; EGT nr L 304, 27.10.1987, s. 38, 91/132/EEG; EGT nr L 66, 13.3.1991, s. 16, 92/88/EEG; EGT nr L 321, 6.11.1992, s. 24, 96/25/EG; EGT nr L 125, 23.5.1996, s. 35, 79/373/EEG; EGT nr L 86, 6.4.1979, s. 30, 90/44/EEG; EGT nr L 27, 31.1.1990, s. 35, 91/681/EEG; EGT nr L 376, 31.12.1991, s. 20, 95/69/EG; EGT nr L 332, 30.12.1995, s. 15, 96/24/EG; EGT nr L 125, 23.5.1996, s. 33, 82/471/EEG; EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 8, 83/228/EEG; EGT nr L 126, 13.5.1983, s. 23, 93/74/EEG; EGT nr L 237, 22.9.1993, s. 23, 95/53/EG; EGT nr L 265, 8.11.1995, s. 17, 95/69/EG; EGT nr L 332, 30.12.1995, s. 15, 90/167/EEG; EGT nr L 92, 7.4.1990, s. 42, 90/425/EEG; EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 29, 90/667/EEG; EGT nr L 363, 27.12.1990, s. 51, 92/118/EEG; EGT nr L 62, 15.3.1993, s.49.

16.7.1999/804:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1999.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

De importkrav som föreskrivs genom beslut av jord- och skogsbruksministeriet med stöd av lagen om veterinär gränskontroll (1192/1996) innan denna lag träder i kraft skall alltjämt iakttas.

RP 10/1999, JsUB 2/1999, RSv 9/1999, Gemensamma EES-kommitens beslut Nr 69/98, EGT nr L 158, 24.6.1999, s. 1

5.11.1999/1000:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 49/1999, JsUB 4/1999, RSv 53/1999

28.4.2006/303:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2006.

RP 203/2005, JsUB 2/2006, RSv 31/2006

12.6.2008/408:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2008.

Den som vid lagens ikraftträdande utövar verksamhet som enligt 14 a § kräver Livsmedelssäkerhetsverkets tillstånd ska söka tillstånd inom sex månader efter det att denna lag har trätt i kraft.

RP 31/2008, JsUB 9/2008, RSv 52/2008, Rådets direktiv 2006/88/EG (32006L0088); EGT nr L 328, 24.11.2006, s.14,, Rådets beslut 90/424/EEG (31990D0424); EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 19, Kommissionens förordning (EG) nr 349/2005; (32005R0349); EGT nr L 55, 1.3.2005, s. 12, Kommissionens beslut 2008/392/EG; (32008D0392); EGT nr L 138, 28.5.2008, s. 12

16.10.2009/766:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2009.

RP 81/2009, JsUB 7/2009, RSv 116/2009

22.12.2009/1460:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

9.4.2010/239:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2010.

De förordningar av jord- och skogsbruksministeriet som har utfärdats med stöd av den 12 b § som upphävs genom denna lag förblir i kraft.

RP 188/2009, JsUB 1/2010, RSv 16/2010

24.4.2015/521:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

RP 235/2014, JsUB 32/2014, RSv 344/2014

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.