Beaktats t.o.m. FörfS 901/2019.

11.8.1978/611

Lag om skatteuppbörd (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L om skatteuppbörd 5.8.2005/609, som träder i kraft den 15.8.2005.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden.

1 §

Uppbörd, indrivning, återbäring och redovisning av statsskatt, kommunalskatt, inkomstskatt för samfund, kyrkoskatt, den försäkrades sjukförsäkringspremie, skogsvårdsavgift, arbetsgivares socialskyddsavgift, skatt på arv och gåva, mervärdesskatt, omsättningsskatt, skatt på vissa försäkringspremier samt förskott, annan prestation och förskottsinnehållning som erläggs genom förskottsuppbörd skall verkställas så som stadgas i denna lag. (22.11.1996/874)

Stadgandena i denna lag skall tillämpas även vid uppbörd, indrivning, återbäring och redovisning av andra skatter och avgifter om vilka så särskilt stadgas.

2 § (18.12.1995/1543)

Om uppbörd av mervärdesskatt i samband med införsel till landet stadgas särskilt.

3 § (22.11.1996/874)

Statsskatt, kommunalskatt och kyrkoskatt samt försäkrads sjukförsäkringspremie uppbärs gemensamt som en enda skatt för skatteåret.

4 §

Skattestyrelsen leder och övervakar skatteuppbörden. Skatteuppbördsmyndigheter är länsskatteverken.

2 mom. har upphävts genom L 132/1994. (18.2.1994/132)

1 a kap (26.6.1987/586)

Betalningsställen och uppbördstider

4 a § (18.12.1995/1543)

De skatter, avgifter och andra prestationer som avses i 1 § skall betalas till penninginrättningar. Betalaren svarar för utgifterna för betalningen. Genom förordning av finansministeriet bestäms om sådana betalningsställen som tar emot prestationer utan att uppbära avgift för utgifterna för betalningen. Skattestyrelsen meddelar föreskrifter om de identifieringsuppgifter som skall ges och det förfarande som skall iakttas vid betalningen. (5.12.2003/1006)

Finansministeriet kan bestämma att skatt även efter uppbördstiden kan betalas till ett belopp som antecknats på debetsedeln och att den del jämte påföljd av dröjsmål, som på grund av påföljder av dröjsmål lämnats obetald, uppbärs hos den skattskyldige särskilt eller i samband med annan skatt som skall debiteras.

Skatten anses vara betald till skatteuppbördsmyndigheten när betalaren får ett kvitto på inbetalningen till statens konto eller på prestationen till redovisningsverkets kassa eller när banköverföringen till ovan nämnda konto har debiterats ett konto i en penninginrättning som fungerar som betalningsställe. Finansministeriet får bestämma att skatt som erlagts i utlandet kan anses vara betald innan den noterats på statens konto. (20.4.2000/400)

4 b § (26.6.1987/586)

Finansministeriet bestämmer uppbördstiderna eller förfallodagarna för de skatter, avgifter och andra prestationer som avses i 1 § samt antalet uppbördsrater och grunderna för indelningen i rater, om inte annat stadgas i respektive skattelag eller i en förordning som givits med stöd av den.

4 c § (18.2.1994/132)

De medel som uppburits eller indrivits hos den skattskyldige används till betalning av skattefordran i följande ordning:

1) betalningsuppskovsränta,

2) restavgift, dröjsmålsränta, förseningsränta,

3) ränta som motsvarar dröjsmålsränta, skattetillägg,

4) skatteförhöjning,

5) skatt,

6) höjning enligt lagen om höjning som motsvarar ränta i beskattningen (1251/90)samt

7) ränta på kvarskatt och debiterad samfundsränta.

(18.12.1995/1566)

Om skatten uppbärs i flera rater än en, används den betalningsskyldiges betalning i första hand till den första förfallna rat som är obetald, om det inte är uppenbart att den betalningsskyldige har avsett att betalningen skall gälla en annan rat.

Om det i någon annan lag som tillämpas på indrivning av skatteskulder stadgas att en betalning skall användas på ett sätt som avviker från 1 mom., iakttas vid behandlingen av det sålunda indrivna beloppet stadgandena i denna andra lag. Andra än ovan i detta moment avsedda betalningar som gäller samma skatteskuld kan användas enligt 1 mom.

En ospecificerad prestation som är avsedd som betalning av skatteskuld används till betalning av skatter i samma ordning som en skatteåterbäring som skall kvittas enligt 8 §. På samma sätt förfars om hos den skattskyldige indrivs en sammanlagd skatteskuld eller flera skatter eller skatterater på samma gång.

Sådan skatt eller avgift som skall betalas på eget initiativ och som avses i 2 § 2 mom. lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) anses ha betalts på den skattskyldiges eget initiativ, om betalningen har betalts senast dagen före den då debiteringen av skatten avslutas. En betalning som har betalts den dag då debiteringen avslutas eller därefter anses som betalning av debiterad skatt eller avgift. (20.12.1996/1121)

Skatt eller avgift som skall betalas på eget initiativ används först till betalning av denna skatt eller avgift och därefter till betalning av skattetillägg. Om av en prestation inte framgår vad som har betalts eller om en prestation inte räcker till för betalning av det fulla beloppet av skatt eller avgift som skall betalas på eget initiativ, eller om i skatt har betalts mer än vad som uppgivits används prestationen i följande ordning:

1) skatt eller avgift till flera skattetagare,

2) arbetsgivares socialskyddsavgift,

3) mervärdesskatt,

4) annan skatt eller avgift till staten.

(20.12.1996/1121)

1 b kap (8.12.1994/1103)

Ansvar för skatt

4 d § (8.12.1994/1103)

För skatter, avgifter och andra prestationer som uppbärs hos en skatt- eller betalningsskyldig med stöd av denna lag skall följande personer ansvara som för egen skatt:

1) bolagsman i öppet bolag,

2) ansvarig bolagsman i kommanditbolag,

3) delägare i dödsbo och

4) delägare i samfälld förmån till den del som motsvarar hans andel.

Ett konkursbo svarar för den fastighetsskatt som för åren efter det år då konkursen inleddes påförts en fastighet som hör till konkursboets tillgångar.

Om en fastighet har skaffats för ett bolags eller något annat sådant samfunds räkning som ännu inte har bildats, ansvarar bolaget eller samfundet för den fastighetsskatt som påförts fastigheten för det år då bolaget eller samfundet har införts i registret.

Ett aktiebolag eller andelslag ansvarar som för egen skatt för skatter, avgifter och andra prestationer vilka för verksamhet som bedrivits före registreringen har påförts dem som handlat för aktiebolagets eller andelslagets räkning.

Ansvarsstadgandena i 1-4 mom. tillämpas om inte något annat stadgas om ansvar på något annat ställe i skattelagstiftningen.

4 e § (8.12.1994/1103)

Skatter, avgifter och andra prestationer skall påföras den skatt- eller betalningsskyldige och de för dem ansvariga personerna solidariskt. De ansvariga personerna skall antecknas i länsskatteverkets skatte- eller debiteringsbeslut eller på debetsedeln eller inbetalningskortet.

Har en i 1 mom. avsedd anteckning om ansvaret inte gjorts, skall skatteverket ge den som skall påföras ansvaret tillfälle att bli hörd och fatta ett särskilt beslut om att denne skall åläggas ansvaret för betalningen av skatt, avgifter eller andra prestationer solidariskt med den skatt- eller betalningsskyldige. (15.12.2003/1075)

Om rättelse av påförande av ansvar enligt 1 mom. och om sökande av ändring gäller vad som på något annat ställe i skattelagstiftningen stadgas om rättelse och ändringssökande. I beslut om påförande av ansvar enligt 2 mom. får dock ändring alltid sökas hos länsrätten inom 60 dagar från delfåendet av beslutet. Vid sökande av ändring för skattetagarens räkning är tiden dock 30 dagar från det beslutet fattades.

Om ett sådant stadgande om förfarandet vid påförande av ansvar som avviker från denna paragraf ingår på något annat ställe i skattelagstiftningen, skall detta stadgande tillämpas i stället för denna paragraf.

2 kap

Skattekvittning.

5 §

Skatteåterbäring, skall användas till kvittning mot skatterest, om i detta kapitel stadgade förutsättningar för kvittning föreligger. Skattekvittning verkställes även för erläggande av sådan skatterest, för vilken mottagaren av återbäringen ålagts att ansvara helt eller delvis.

Skattekvittning verkställes av länsskatteverk. Angående verkställd kvittning skall den betalningsskyldige erhålla meddelande.

6 §

Vid skattekvittning avses med

1) skatt i 1 § nämnda skatter, avgifter eller andra prestationer, debiterad källskatt samt sådan utländsk skatt som kan drivas in i Finland med stöd av avtal med en främmande stat om handräckning i skatteärenden (handräckningsavtal), (18.2.1994/132)

2) skatteåterbäring ovan nämnd skatt som skall återbetalas jämte ränta samt från en främmande stat till Finland överförd skatt eller förskott på skatt som inte har använts till avkortning av den skattskyldiges skatter,

3) skatterest ovan angiven debiterad skatt som inte har betalts inom utsatt tid.

(22.2.1991/353)

Vad som i detta kapitel stadgas om skatt gäller på motsvarande sätt även dröjsmålspåföljder och betalningsanståndsräntor som uppbärs för skatt. (18.2.1994/132)

7 § (22.2.1991/353)

Skatteåterbäring kvittas inte mot preskriberad skatt. Skattekvittning verkställs inte heller vid återbäring av förskottskomplettering som har betalts för sent eller om skatteåterbäringen föranleds av befrielse från skatt eller av att skatt har betalts av misstag eller om de återburna medlen har betalts som utdelning ur den skattskyldiges konkursbo. Skatteåterbäring eller del därav som överförs till en främmande stat kvittas inte.

Skattekvittning verkställs inte om skatteresten har betalts eller uppburits under den månad då skattekvittningsdagen infaller. Detta gäller dock inte kvittning av förskottsåterbäring. (18.12.1995/1543)

8 §

Utgöres skatterest av flera olika skatter och förslår återbäring icke till erläggande av dem alla, skall återbäringen först användas till kvittning mot den skatt vars preskriptionsår är det tidigaste.

Bland skatter som preskriberas under ett och samma år tillämpas följande kvittningsordning:

1) skatter och avgifter som avses i 1 § 2 mom. lagen om beskattningsförfarande (1558/95) samt förskott eller annat belopp som debiterats med stöd av lagen om förskottsuppbörd och sjukförsäkringslagen,

2) arbetsgivares socialskyddsavgift och fastighetsskatt,

3) övriga skatter till staten,

4) skogsvårdsavgift, samt

5) konjunkturdeposition.

(18.12.1995/1566)

Utländska skatter som i Finland är föremål för indrivning med stöd av ett handräckningsavtal kvittas sist efter de övriga skatterna. (22.2.1991/353)

9 § (18.2.1994/132)

Har beskattning eller av länsskatteverk utförd debitering återförvisats för verkställande av ny beskattning eller debitering eller hänskjutits till en annan skattemyndighet eller har beskattningskommunen ändrats, används den influtna skatten till kvittning mot den nya skatten. Av de dröjsmålspåföljder som uppkommit på skatten används till betalning av den nya skatten dock endast den del som inte hade uppburits hos den betalningsskyldige om den upphävda skatten hade varit lika stor som den nya skatten.

I denna paragraf avsedda kvittningar verkställs före skattekvittning som avses i 5 §.

9 a § (20.12.1996/1121)

Har till Finland från en främmande stat överförts skatt eller förskott på skatt som inte enligt lagen om beskattningsförfarande har använts till avkortning av den skattskyldiges skatter vid beskattningen av motsvarande inkomst, skall de överförda medlen kvittas mot det belopp som återstår att betala vid uppbörden i samband med denna beskattning. Vid kvittningen uppbärs inte, till den del som svarar mot de överförda medlen, på skatten i lagen om beskattningsförfarande nämnd ränta på kvarskatt eller samfundsränta. Räntorna uppbärs inte heller vid senare betalning.

De kvittningar som avses i denna paragraf verkställs före annan skattekvittning.

10 §

Skattekvittningsdag är den dag då länsskatteverket får kännedom om återbäringen. Då förskott som skall återbäras kvittas mot skatterest eller då skattekvittning verkställs enligt 9 a §, är skattekvittningsdagen den dag då beskattningen har slutförts. Om kvittning enligt 9 a § verkställs året efter skatteåret för betalning av debiterade skatter, är skattekvittningsdagen dock den sista dagen i månaden efter den då skatten debiterades. (18.12.1995/1566)

Vid verkställande av skattekvittning beräknas på återbäringen ränta samt på skatterest påföljder av dröjsmål till skattekvittningsdagen. På den del av ovan i 9 § 1 mom. avsedd skatteåterbäring som kvittas mot ny skatt erlägges icke ränta.

Har skattskyldig påförts statsskatt eller för en och samma inkomst kommunalskatt i två eller flera kommuner och bibehålles till följd av ändringssökande annan skatt än den som den skattskyldige betalt eller för vars betalning förskott använts, erlägges icke, i fråga om den skatt som skall återbäras, ränta på den del vilken kvittas mot den skatt som bibehållits.

Med avvikelse från 1 mom. kvittas sådant förskott som skall återbäras för skatteåret 1993 mot skatterest den 31 december 1994. (8.12.1994/1113)

11 § (18.12.1995/1543)

Konkurs för mottagaren av skatteåterbäring eller utmätning av skatteåterbäring är inte något hinder för verkställande av kvittning.

12 §

Betalningsskyldig, som anser enligt denna lag verkställd kvittning vara obefogad eller felaktig, får framställa rättelseyrkande i saken till länsskatteverket. I det meddelande, som enligt 5 § skall tillställas betalningsskyldig, skall nämnas till vilket länsskatteverk och på vilket sätt rättelseyrkandet skall framställas.

Befinnes kvittning obefogad eller felaktig, skall skatteuppbördsmyndigheten till vederbörande återbetala vad som kvittats till för högt belopp jämte stadgad ränta.

Betalningsskyldig, som icke nöjes åt länsskatteverkets beslut i ärende som gäller rättelse av skattekvittning, får söka ändring däri hos länsrätten, med iakttagande av vad i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden är stadgat.

Ändring i länsrättens beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På ändringssökande tillämpas då 70 och 71 §§ lagen om beskattningsförfarande. (18.12.1995/1566)

2 a kap (10.7.1998/532)

(10.7.1998/532)

2 a kap har upphävts genom Lag om skatteredovisning 532/1998.

3 kap (10.7.1998/532)

(10.7.1998/532)

3 kap har upphävts genom Lag om skatteredovisning 532/1998.

4 kap

Särskilda stadganden.

25 §

Angående det minsta belopp som enligt denna lag skall uppbäras och återbäras stadgas genom förordning.

2 mom. har upphävts genom L 26.10.2001/929. (26.10.2001/929)

26 §

Har till myndighet eller betalningsskyldig eller annan sakägare på grund av räknefel eller annat misstag eller av annan orsak uppburits mindre skatt eller återburits mer än som vederbort och är skillnaden mindre än ett genom förordning fastställt belopp, lämnas det oindrivet. Åtgärder för indrivning kan dock vidtagas, om samma betalningsskyldigs felprestationer är talrika eller om särskilt skäl till indrivning annars föreligger.

26 a § (19.6.1997/570)

Skattestyrelsen eller på skattestyrelsens förordnande länsskatteverket kan till en främmande stat överföra förskott eller andra skattemedel enligt bestämmelserna i en internationell överenskommelse med syfte att undvika att förskott på skatt uppbärs i mer än en stat eller att reglera överföringen av skattemedel mellan staterna (uppbördsöverenskommelse). Om inte annorlunda bestäms nedan, är ett villkor för överföring av medel att de medel som skall överföras inte vid beskattningen i Finland genom tillämpning av ett internationellt avtal för att undvika dubbelbeskattning (skatteavtal) har använts till avkortning av en skattskyldigs skatter och att medlen kan användas till avkortning av den skattskyldiges skatter i en annan avtalsslutande stat.

Är det uppenbart att villkoren i en uppbördsöverenskommelse och ett skatteavtal är uppfyllda, kan förskott, som en annan avtalsslutande stat har begärt att skall överföras och som på det sätt som avses i lagen om beskattningsförfarande skulle kunna räknas den skattskyldige till godo i Finland, överföras till myndighet i den andra avtalsslutande staten utan att invänta att beskatt- ningen har blivit slutförd så som avses i 49 § lagen om beskattningsförfarande.

Förskottsåterbäring som avses i 50 § lagen om beskattningsförfarande och belopp som avses i 76 § i samma lag skall överföras till myndighet i en främmande stat, om de villkor som anges i 1 mom. är uppfyllda. Då inkomst inte beskattas i Finland på grund av ett förfarande vid ömsesidig överenskommelse enligt ett skatteavtal mellan Finland och en främmande stat, skall de medel som avses i 1 mom. eller den del av dem som överföringsbegäran gäller likaså överföras till myndigheten i den främmande staten.

Om återbäring enligt lagen om förskottsuppbörd, lagen om beskattningsförfarande eller lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet (627/1978) uppenbarligen föranleds av tillämpningen av en uppbördsöverenskommelse eller ett skatteavtal, skall myndigheten i vederbörande främmande stat underrättas om återbäringen, och utbetalningen uppskjutas enligt bestämmelserna i uppbördsöverenskommelsen.

26 b § (22.2.1991/353)

Skatt eller förskott på skatt, som överförts till Finland från en främmande stat och som inte har använts till avkortning av den skattskyldiges skatter eller till skattekvittning som avses i denna lag, skall återbäras till den skattskyldige.

27 § (18.12.1995/1543)

Länsskatteverket skall sända skatter, avgifter och andra prestationer, som inte betalts inom utsatt tid, för indrivning i utsökningsväg. På utsökningen tillämpas då vad som stadgas om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

I fråga om skatter, avgifter och andra prestationer som inte betalts inom utsatt tid kan den skatt- eller betalningsskyldige före sändandet för utsökning och när utsökningsärendet inte längre är anhängigt tillställas en betalningspåminnelse.

I stället för eller utöver sändandet för utsökning kan länsskatteverket, enligt vad som närmare stadgas genom förordning, indriva skatter genom specialindrivningsåtgärder så att uppkomsten av obetalda belopp inte förutsätter utsökning eller så att uppkomsten av obetalda belopp förutsätter specialåtgärder.

Länsskatteverket kan avstå från att påbörja sådan indrivning av skatter som avses i denna paragraf eller avbryta indrivningen om den inte antas leda till något resultat. Indrivningen skall fortsätta då den kan antas leda till resultat.

27 a § (15.12.2003/1075)

Ett beslut som skattemyndigheten har fattat med stöd av denna lag kan delges utan mottagningsbevis, varvid det anses ha delgivits den sjunde dagen efter det att beslutet har lämnats in till posten, om inte något annat visas.

27 b § (24.6.2004/568)

Skall ränta enligt lag erläggas på skatteåterbäring räknas den, om inte något annat föreskrivs i respektive skattelag, som en årlig ränta som motsvarar den i 12 § i räntelagen (633/1982) avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter. Ränta på återbäring utgör inte skattepliktig inkomst vid inkomstbeskattningen.

28 § (20.12.1996/1121)

Efter att ha begärt handräckning för indrivning av skatt i utlandet med stöd av ett internationellt avtal med en främmande stat om handräckning i skatteärenden eller med stöd av någon annan författning, har länsskatteverket rätt att utan hinder av andra stadganden ge sitt samtycke till skuldsanering eller frivillig skuldsanering enligt en lag i den stat som ger handräckning, om skatterna i denna stat kan omfattas av skuldsanering.

29 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

30 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Efter lagens ikraftträdande redovisas före den 1 januari 1979 debiterade skatter jämte påföljder av dröjsmål i enlighet med de stadganden som var i kraft vid tiden för debiteringen. Debiterade förskottsinnehållningar och arbetsgivares socialskyddsavgifter redovisas dock så som de borde ha redovisats, om de hade erlagts vid de regelmässiga tidpunkterna för ifrågavarande prestationer enligt lagen om förskottsuppbörd och lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift.

2 mom. har upphävts genom L 532/1998. (10.7.1998/532)

Med avvikelse från vad i 13 och 18 §§ är stadgat redovisas för januari, februari och mars 1979 till kommun, församling och folkpensionsanstalten samma belopp som skulle erläggas såsom den sista månatliga raten enligt 50 § lagen om förskottsuppbörd utan eventuella retroaktiva höjningar och nedsättningar, eller ett av finansministeriet fastställt annat belopp. Rättelser i belopp som redovisats såsom förskottsinnehållningar göres i samband med den första rättelsen enligt 16 § och övriga rättelser i samband med redovisningen för april 1979.

Av verkställigheten av denna lag förutsatta åtgärder kan vidtagas innan lagen träder i kraft.

Ikraftträdelsestadganden:

22.12.1978/1034:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

4.7.1980/526:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1980. Lagen tillämpas även på redovisning av slutliga skatter, förskott och skogsvårdsavgifter, som debiterats före dess ikraftträdande och skall redovisas enligt lagen om skatteuppbörd. På skatter som hänför sig till skatteåret 1979 tillämpas lagen räknat från den debiteringsredovisning som avses i 16 §. På förskott som hänför sig till skatteåret 1980 och som influtit under år 1980 tillämpas lagen räknat från debiteringsredovisningen och på övriga förskott från och med den 1 januari 1981.

Månatligen redovisas de belopp som till skattetagare influtit i sådan restskatt enligt beskattningslagen som hänför sig till år 1978 eller tidigare skatteår, i skatter som debiterats genom skatte- eller debiteringsrättelse, i skatter som förhöjts genom beslut av rättsmedelsinstans och i skatter som debiterats på grundvalen av ånyo verkställd beskattning samt i skogsvårdsavgifter som debiterats genom efterbeskattning eller som grundar sig på ånyo verkställd debitering. Fördelningen av det influtna beloppet verkställes i enlighet med 22 §.

Återbäringar på ovan avsedda till år 1978 eller tidigare skatteår hänförda skatter och avgifter jämte räntor samt återbäringar på skatter och avgifter som debiterats före den 1 januari 1979 jämte räntor liksom även belopp, som på grund av avkortningar eller av annan orsak skall uppbäras hos skattetagaren, avdrages från belopp som enligt 13–18 §§ skall redovisas till skattetagaren.

Den förhöjning som ansluter sig till debiteringsredovisningen för den slutliga skatten för år 1979 betalas med avvikelse från 16 § 3 mom. vid en tidpunkt som bestämmes av finansministeriet.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtagas innan lagen träder i kraft.

13.11.1981/740:

Denna lag träder i kraft den 20 november 1981,

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtagas innan lagen träder i kraft.

Regeringens proposition 142/81, Statsutsk. bet. 52/81, Stora utsk. bet. 93/81

26.7.1985/682:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1985.

Regeringens proposition 80/85, Statsutsk. bet. 35/85, Stora utsk. bet. 97/85

10.1.1986/13:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1986.

Regeringens proposition 225/85, Statsutsk. bet. 97/85, Stora utsk. bet. 209/85

26.6.1987/586:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1987.

Regeringens proposition 18/87, Statsutsk. bet. 6/87, Stora utsk. bet. 13/87

29.12.1988/1237:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990, och den tillämpas från och med debiteringsredovisningen för skatteåret 1990.

Regeringens proposition 112/88, Statsutsk. bet. 84 och 84 a/88, Stora utsk. bet. 206/88

28.1.1990/1340:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Den tillämpas på komplettering av förskott vid förskottsuppbörden för 1990.

Regeringens proposition 185/90, Statsutsk. bet. 69/90, Stora utsk. bet. 230/90

22.2.1991/353:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.

Regeringens proposition 281/90, Statsutsk. bet. 97/90, Stora utsk. bet. 301/90

1.11.1991/1301:

Denna lag träder i kraft den 6 november 1991. Den tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 1990, dock så att den sista januari 1992 är kvittningsdag vid kvittning av sådant förskott för skatteåret 1990 som skall återbäras.

Regeringens proposition 113/91, Statsutsk. bet. 34/91

20.7.1992/659:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

RP 50/92, StaUB 28/92

30.12.1992/1547:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Lagen tillämpas första gången på den redovisning av skatteintäkter som skall avges 1993.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 209/92, StaUB 82/92

12.11.1993/933:

Denna lag träder i kraft den 15 november 1993.

RP 109/93, SlaUB 41/93

18.2.1994/132:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 279/93, StaUB 79/93

2.8.1994/713:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1994.

Lagen tillämpas när ändring söks i ett utslag som givits av en länsrätt efter att denna lag trätt i kraft.

RP 143/93, LaUB 11/94

8.12.1994/1103:

Denna lag träder i kraft den 15 december 1994.

Lagens 18 a § tillämpas första gången på redovisningar för skatteåret 1988.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 133/94, StaUB 56/94

8.12.1994/1113:

Denna lag träder i kraft den 15 december 1994.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 235/94, StaUB 64/94

8.12.1994/1114:

Denna lag träder i kraft den 15 december 1994.

RP 236/94, StaUB 65/94

18.12.1995/1543:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

RP 155/95, StaUB 38/95, RSv 125/95

18.12.1995/1566:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Lagens 12 h § tillämpas första gången på redovisningar av samfundsskatter som hänför sig till skatteåret 1993.

RP 131/95, StaUB 37/95, RSv 124/95

22.11.1996/874:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Lagen tillämpas första gången på redovisningarna för skatteåret 1997.

RP 155/1996, StaUB 31/1996, RSv 160/1996

20.12.1996/1121:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Lagen tillämpas första gången den dag då den träder i kraft.

RP 202/1996, StaUB 42/1996, RSv 205/1996

19.6.1997/570:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

RP 62/1997, StaUB 6/1997, RSv 65/1997

19.12.1997/1264:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Lagen tillämpas första gången vid redovisningarna av samfundsskatt för skatteåret 1998.

RP 102/1997, StaUB 38/1997, RSv 207/1997

10.7.1998/532:

RP 54/1998, StaUB 18/1998, RSv 75/1998

20.4.2000/400:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.

RP 6/2000, EkUB 4/2000, RSv 39/2000

26.10.2001/929:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

RP 91/2001, FiUB 12/2001, RSv 101/2001

5.12.2003/1006:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 107/2003, FiUB 25/2003, RSv 65/2003

15.12.2003/1075:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 117/2003, FiUB 27/2003, RSv 67/2003

24.6.2004/568:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Ränta på skatteåterbäring räknas enligt en årsränta om nio procent fram till utgången av månaden efter den dag då lagen träder i kraft.

Om det i lag föreskrivs att ränta på återbäringen betalas enligt bestämmelserna i 11 § i förordningen om skatteuppbörd (903/1978), skall föreliggande lag tillämpas på den ränta som betalas på återbäringen.

RP 57/2004, FiUB 4/2004, RSv 63/2004

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.