Statsrådets förordning om medling vid brott och i vissa tvister
UppdateradI enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från social- och hälsovårdsministeriet, föreskrivs med stöd av 6 § och 12 § 4 mom. i lagen av den 9 december 2005 om medling vid brott och i vissa tvister (1015/2005) :
1 §Uppgifter för delegationen för medling vid brott
Den i 6 § lagen om medling vid brott och i vissa tvister (1015/2005) avsedda delegationen för medling vid brott har till uppgift att
följa och utvärdera utvecklingen av medlingen och forskningen på området samt lägga fram utvecklingsförslag,
främja samarbetet mellan olika förvaltningsområden, organisationer och övriga medverkande i fråga om utvecklandet av medlingen,
följa och främja genomförandet av enhetlig lagtillämpningspraxis,
dra upp innehållsmässiga riktlinjer som anvisningar i medlingsverksamheten,
följa den internationella utvecklingen och delta i internationellt samarbete i fråga om medling, samt
utföra andra uppgifter som bestäms av social- och hälsovårdsministeriet för uppnående av delegationens mål.
2 § (3.12.2015/1419)Delegationens sammansättning
Delegationen har en ordförande, en vice ordförande och högst 14 andra medlemmar som var och en har en personlig suppleant.
Medlemmarna ska företräda instanser som är av central betydelse för medling. I delegationen ska socialförvaltningen, justitieförvaltningen, domstolsväsendet, åklagarväsendet och polisförvaltningen samt Institutet för hälsa och välfärd vara representerade. De övriga medlemmarna företräder aktörer som tillhandahåller medlingstjänster, organisationer som är verksamma inom medlingsbranschen och medlare.
Om ordföranden, vice ordföranden eller någon annan medlem eller suppleant avgår under delegationens mandattid eller är varaktigt förhindrad att delta i verksamheten, utser social- och hälsovårdsministeriet i stället en annan person för den återstående mandattiden.
3 §Ordnande av verksamheten
Delegationen kan kalla permanenta eller tillfälliga sakkunniga och tillsätta sektioner. Ordföranden och vice ordföranden för en sektion utses av delegationen inom sig. En sektion kan även ha medlemmar som inte hör till delegationen. Social- och hälsovårdsministeriet förordnar en eller flera sekreterare för delegationen.
I fråga om resekostnadsersättningar iakttas statens gällande resereglemente.
4 § (3.12.2015/1419)
4 § har upphävts genom F 3.12.2015/1419 .
5 § (3.12.2015/1419)Hur ersättning av statens medel bestäms
Den ersättning som avses i 12 § 3 mom. i lagen om medling vid brott och i vissa tvister fördelas så att 50 procent baserar sig på invånarantalet i tjänsteleverantörens verksamhetsområde, 20 procent på områdets areal och 30 procent på brottsligheten i området.
Om Institutet för hälsa och välfärd självt på det sätt som avses i 8 § 2 mom. i lagen om medling vid brott och i vissa tjänster tillhandahåller tjänster som anknyter till medlingsverksamhet, har institutet rätt att få ersättning av statens medel på de grunder som anges i 1 mom.
5 a § (3.12.2015/1419)Återbetalning och omfördelning av ersättning som betalats av statens medel
Tjänsteleverantören ska före utgången av mars månad året efter finansåret lämna Institutet för hälsa och välfärd en redovisning enligt 12 a § 1 mom. i lagen om medling vid brott och i vissa tvister.
Institutet för hälsa och välfärd ska före utgången av augusti månad året efter finansåret
besluta om huruvida kostnaderna ska godkännas eller inte,
kräva att tjänsteleverantören betalar tillbaka den del av anslaget som inte har använts, om det finns skäl för detta,
betala den tilläggspost av ersättningen som avses i 12 a § 2 mom. i lagen om medling vid brott och i vissa tvister och underrätta social- och hälsovårdsministeriet om en omfördelning av anslagen och om den andel som inte har använts.
5 b § (17.1.2019/47)Kostnadsersättning till medlare
Den grundersättning enligt 12 c § i lagen om medling vid brott och i vissa tvister som ska betalas för medlarnas kostnader uppgår till 30 euro.
6 §Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 18 april 2006.
Genom denna förordning upphävs statsrådets förordning av den 27 februari 2003 om delegationen för förlikning vid brottmål (165/2003) .
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.
Ikraftträdelsestadganden
29.12.2009/1805:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.
21.12.2010/1252:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011.
Bestämmelserna i 5 a § tillämpas på medlingsanslag som har beviljats 2009 eller senare.
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.
3.12.2015/1419:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
17.1.2019/47:
Denna förordning träder i kraft den 21 januari 2019.