Beaktats t.o.m. FörfS 1117/2019.

22.12.2005/1122

Lag om farledsavgift

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 § (23.11.2018/1016)
Tillämpningsområde

För fartyg som bedriver handelssjöfart på Finlands territorialvatten ska betalas farledsavgift till staten enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Denna lag tillämpas inte på fartyg

1) som går i trafik i Saima kanal eller på Saimens vattenområde,

2) som på väg från en utländsk hamn till en annan passerar genom Finlands territorialvatten utan att anlöpa någon finsk hamn,

3) som ankommer till och lämnar Finland genom Saima kanal utan att anlöpa någon hamn vid Finlands kust,

4) vars nettodräktighet understiger 300 och som är kryssningsfartyg enligt definitionen i 2 § 3 punkten eller lastfartyg enligt definitionen i 2 § 4 punkten,

5) vars nettodräktighet understiger 600 och som är passagerarfartyg enligt definitionen i 2 § 1 punkten,

6) som används för isbrytning på Finlands inre eller yttre territorialvatten och som producerar isbrytartjänster för Trafikledsverket på basis av ett avtal eller statsfördrag.

1 § har ändrats genom L 1016/2018, som trädde i kraft 1.1.2019. Den tidigare formen lyder:

1 § (19.12.2014/1214)
Tillämpningsområde

För fartyg som bedriver handelssjöfart på Finlands territorialvatten ska betalas farledsavgift till staten enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Denna lag tillämpas inte på fartyg

1) som går i trafik i Saima kanal eller på Saimens vattenområde,

2) som på väg från en utländsk hamn till en annan passerar genom Finlands territorialvatten utan att anlöpa någon finsk hamn,

3) som ankommer till och lämnar Finland genom Saima kanal utan att anlöpa någon hamn vid Finlands kust,

4) vars nettodräktighet understiger 300 och som är kryssningsfartyg enligt definitionen i 2 § 3 punkten eller lastfartyg enligt definitionen i 2 § 4 punkten,

5) vars nettodräktighet understiger 600 och som är passagerarfartyg enligt definitionen i 2 § 1 punkten,

6) som används för isbrytning på Finlands inre eller yttre territorialvatten och som producerar isbrytartjänster för Trafikverket på basis av ett avtal eller statsfördrag.

2 §
Definitioner

I denna lag avses med

1) passagerarfartyg fartyg som kan transportera minst 120 passagerare, men som inte är ett kryssningsfartyg eller ett höghastighetsfartyg,

2) höghastighetsfartyg höghastighetsfartyg enligt kapitel X i bilagan till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (FördrS 11/1981),

3) kryssningsfartyg fartyg som kan transportera fler än 12 passagerare, bedriver kryssningstrafik och som inte tar eller lossar last med undantag för bränsle och proviant för eget behov när det besöker Finland; med kryssningstrafik avses sjöresor under vilka ett fartyg, som inte är i reguljär linjetrafik, under samma resa anlöper en hamn i Finland och dessutom minst två hamnar i utlandet,

4) lastfartyg andra än i 1–3 punkten definierade fartyg,

4 a) fartygskombination en kombination som består av ett fartyg utan eget framdrivningsmaskineri och ett till fartyget kopplat skjutbogserande, maskindrivet fartyg, om fartygens utformning och kopplingssystem är sådana att fartygskombinationen kan operera som ett fartyg, (21.12.2007/1267)

5) nettodräktighet den i fartygets mätbrev angivna nettodräktighet som har fastställts enligt formeln i bilaga I till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention (FördrS 31/1982),

6) handelssjöfart med fartyg bedriven verksamhet i förtjänstsyfte, såsom transport av last och passagerare, bogsering, isbrytning, fångst samt räddningsverksamhet och assistans,

7) redare fartygets ägare, den som hyr fartyget eller någon som har faktisk bestämmanderätt i frågor som gäller trafiken med fartyget,

8) isklass isklasserna I A Super, I A, I B, I C, II och III, vilka definieras i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans (1121/ 2005),

9) dödvikt dödvikt enligt definitionen i regel 3 i kapitel II-2 i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (FördrS 11/1981), (19.12.2014/1214)

10) ankomst till Finland ett fartygs ankomst till Finlands territorialvatten eller från en finsk hamn till en annan finsk hamn, (19.12.2014/1214)

11) finsk hamn en i Finland belägen hamn eller dess vattenområde, (19.12.2014/1214)

12) solidariskt ombud en sådan av Tullen godkänd fysisk eller juridisk person som är etablerad i en stat som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som handlar i eget namn på sin huvudmans vägnar, (19.12.2014/1214)

13) registrerad kund en av Tullen godkänd kreditkund, (19.12.2014/1214)

14) kontantkund andra än registrerade kunder. (19.12.2014/1214)

3 § (23.11.2018/1016)
Behöriga myndigheter

Tullen svarar för påförande av farledsavgiften och för tillsynen över påförda farledsavgifter.

Tullen har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag, för tillståndsprövning som gäller ombudskap enligt 2 § 12 punkten och en kund enligt 2 § 13 punkten få alla uppgifter som behövs för att bedöma tillståndssökandens och tillståndshavarens tillförlitlighet, lämplighet, förmåga eller annan egenskap att fylla kraven i tillståndsvillkoren eller andra förutsättningar för att få tillstånd. Dessutom har Tullen trots sekretessbestämmelserna rätt att för indrivning få uppgifter om kundens egendom och förmögenhet, soliditet, skulder, betalningsstörningar, finansieringsarrangemang och övriga uppgifter om kundens ekonomiska verksamhet och ekonomiska ställning.

Transport- och kommunikationsverket ska trots sekretessbestämmelserna till det system för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) elektroniskt lämna uppdaterade uppgifter om de fartyg som registrerats i det isklassregister som avses i 7 § i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans och om fartygens isklasser. Transport- och kommunikationsverket ska ge Tullen de uppgifter, utredningar och utlåtanden samt övrigt material som behövs vid tillämpningen av denna lag. Verket ska vid behov också ge Tullen annan handräckning.

Tullen får trots sekretessbestämmelserna ge kommunikationsministeriet, Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket de uppgifter, utredningar och utlåtanden samt övrigt material som de behöver vid tillämpningen av denna lag. Tullen ska vid behov också ge kommunikationsministeriet, Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket annan handräckning.

3 § har ändrats genom L 1016/2018, som trädde i kraft 1.1.2019. Den tidigare formen lyder:

3 § (19.12.2014/1214)
Behöriga myndigheter

Tullen svarar för påförande av farledsavgiften och för tillsynen över påförda farledsavgifter.

Tullen har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag, för tillståndsprövning som gäller ombudskap enligt 2 § 12 punkten och en kund enligt 2 § 13 punkten få alla uppgifter som behövs för att bedöma tillståndssökandens och tillståndshavarens tillförlitlighet, lämplighet, förmåga eller annan egenskap att fylla kraven i tillståndsvillkoren eller andra förutsättningar för att få tillstånd. Dessutom har Tullen trots sekretessbestämmelserna rätt att för indrivning få uppgifter om kundens egendom och förmögenhet, soliditet, skulder, betalningsstörningar, finansieringsarrangemang och övriga uppgifter om kundens ekonomiska verksamhet och ekonomiska ställning.

Trafiksäkerhetsverket ska trots sekretessbestämmelserna till det system för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) elektroniskt lämna uppdaterade uppgifter om de fartyg som registrerats i det isklassregister som avses i 7 § i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans och om fartygens isklasser. Trafiksäkerhetsverket och Trafikverket ska ge Tullen de uppgifter, utredningar och utlåtanden samt övrigt material som behövs vid tillämpningen av denna lag. De ska vid behov också ge Tullen annan handräckning.

Tullen får trots sekretessbestämmelserna ge kommunikationsministeriet, Trafiksäkerhetsverket och Trafikverket de uppgifter, utredningar och utlåtanden samt övrigt material som de behöver vid tillämpningen av denna lag. Tullen ska vid behov också ge kommunikationsministeriet, Trafiksäkerhetsverket och Trafikverket annan handräckning.

4 § (19.12.2014/1214)
Avgiftsskyldig

Redaren är ansvarig för betalning av farledsavgiften. Om en redare som är etablerad i en stat som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har ett solidariskt ombud, är redaren och ombudet solidariskt ansvariga för betalning av farledsavgiften.

En redare som är etablerad någon annanstans än i en stat som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha ett av Tullen godkänt solidariskt ombud som är etablerat i en stat som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Redaren och ombudet är också i detta fall solidariskt ansvariga för betalning av farledsavgiften.

Tullen kan som solidariskt ombud godkänna en sådan tillförlitlig fysisk eller juridisk person med tillräcklig solvens och kännedom om bestämmelser och förfaranden som gäller farledsavgift som inte har gjort sig skyldig till upprepade eller allvarliga brott mot tull- eller skattelagstiftningen.

2 kap

Grunder för farledsavgiften

5 § (19.12.2014/1214)
Farledsavgift

Farledsavgift ska betalas när ett fartyg ankommer till Finlands territorialvatten från utlandet eller från en finsk hamn till en finsk hamn.

Farledsavgift betalas inte när ett fartyg ankommer till en hamn i Saimen eller när ett fartyg hämtar last i en annan hamn i Saimen. Farledsavgift ska dock betalas när ett fartyg från Saima kanal ankommer till en havshamn på kusten.

Om ett fartyg i utlandstrafik under samma resa hämtar last eller passagerare från en finsk hamn för att transportera lasten eller passagerarna till en annan finsk hamn, betalas farledsavgift för varje anlöp till en finsk hamn.

Om ett fartyg under samma resa lossar last som det fört med sig från utlandet eller avlämnar passagerare som det fört med sig från utlandet i fler än en finsk hamn eller tar last som det för med sig till utlandet eller tar passagerare från fler än en finsk hamn, betalas farledsavgift endast en gång.

Om ett fartyg under samma resa mellan lastningar i Finland av lastnings- eller stuvningstekniska skäl anlöper en utländsk hamn för att fylla på sin last, betalas farledsavgift endast en gång.

Farledsavgift ska inte betalas för fartyg som enbart för iståndsättning eller undersökning av behovet av iståndsättning av fartyget, för att ta bränsle eller av andra tvingande skäl anlöper en finsk hamn utan att lossa eller ta last eller avlämna eller ta passagerare.

6 § (19.12.2014/1214)
Farledsavgiftens pris per enhet

Farledsavgiftens pris per enhet för lastfartyg och passagerarfartyg fastställs enligt fartygets isklass som följer:

IsklassLastfartygPassagerarfartyg
Pris per enhet (euro)Pris per enhet (euro)
1 A Super0,4700,625
1 A1,0981,294
1 B, 1 C2,5782,358
II, III4,3814,169

Priset per enhet för kryssningsfartyg är 0,911 euro, för höghastighetsfartyg 5,381 euro och för fartyg utan eget framdrivningsmaskineri 2,107 euro.

6 § har ändrats genom L 1214/2014 och gäller temporärt 1.1.2015–31.12.2020. Den tidigare formen lyder:

6 § (16.12.2011/1320)
Farledsavgiftens pris per enhet

Farledsavgiftens pris per enhet för lastfartyg och passagerarfartyg fastställs enligt fartygets isklass som följer:

IsklassLastfartyg Pris per enhet (euro)Passagerarfartyg Pris per enhet (euro)
IA Super1,2770,860
IA2,3891,694
IB, IC4,8212,919
II, III6,9184,878

Priset per enhet för kryssningsfartyg är 1,045 euro, för höghastighetsfartyg 6,303 euro och för fartyg utan eget framdrivningsmaskineri 3,473 euro.

7 §
Avgiftsbelopp

Den farledsavgift som betalas för lastfartyg och passagerarfartyg fås genom att fartygets nettodräktighet multipliceras med det pris per enhet för farledsavgiften som anges i 6 § 1 mom. Om ett lastfartygs nettodräktighet överskrider 25 000, multipliceras den överskjutande andelen av nettodräktigheten dock med ett tal som är hälften av det pris per enhet som anges i 6 § 1 mom. Som nettodräktighet för en fartygskombination används den sammanlagda nettodräktigheten för de fartyg som ingår i fartygskombinationen. (21.12.2007/1267)

Den farledsavgift som betalas för kryssningsfartyg och höghastighetsfartyg fås genom att fartygets nettodräktighet multipliceras med det pris per enhet som anges i 6 § 2 mom.

8 § (19.12.2014/1214)
Farledsavgiftens maximibelopp per fartygsanlöp

Farledsavgiften är högst 53 875 euro. Farledsavgiften för passagerarfartyg är dock högst 16 215 euro och för kryssningsfartyg högst 22 250 euro.

8 § har ändrats genom L 1214/2014 och gäller temporärt 1.1.2015–31.12.2020. Den tidigare formen lyder:

8 § (16.12.2011/1320)
Farledsavgiftens maximibelopp per fartygsanlöp

Farledsavgiften är högst 107 750 euro. Farledsavgiften för passagerarfartyg är dock högst 32 430 euro och för kryssningsfartyg högst 44 500 euro.

9 § (23.11.2018/1016)
Fastställande av nettodräktighet

Om ett fartyg inte har något mätbrev, om den dräktighet som anges i mätbrevet inte motsvarar fartygets faktiska dräktighet eller om fartyget enligt gällande mätningsregler för fartyg inte är berättigat att använda den nettodräktighet som anges i mätbrevet, fastställer Transport- och kommunikationsverket den nettodräktighet för fartyget som används vid uträknandet av farledsavgiften i enlighet med gällande mätningsregler för fartyg.

9 § har ändrats genom L 1016/2018, som trädde i kraft 1.1.2019. Den tidigare formen lyder:

9 § (22.12.2009/1309)
Fastställande av nettodräktighet

Om ett fartyg inte har något mätbrev, om den dräktighet som anges i mätbrevet inte motsvarar fartygets faktiska dräktighet eller om fartyget enligt gällande mätningsregler för fartyg inte är berättigat att använda den nettodräktighet som anges i mätbrevet, fastställer Trafiksäkerhetsverket den nettodräktighet för fartyget som används vid uträknandet av farledsavgiften i enlighet med gällande mätningsregler för fartyg.

9 a § (19.12.2014/1214)
Avsaknad eller upphörande av giltigheten av anteckning i isklassregistret

Om det saknas anteckning om ett lastfartygs eller passagerarfartygs isklass i isklassregistret eller anteckningen har upphört att gälla, bestäms det pris per enhet som ska användas när farledsavgiften räknas ut enligt det pris per enhet som föreskrivs för den sämsta isklassen.

3 kap

Avgiftsfrihet och nedsatt farledsavgift

10 §
Farledsavgifternas årliga maximibelopp och tilläggsavgift

När för ett passagerarfartyg eller höghastighetsfartyg har betalts 30 farledsavgifter och för ett lastfartyg 10 farledsavgifter, är fartyget befriat från ytterligare farledsavgifter under kalenderåret i fråga. Antalet betalningar för en fartygskombination räknas på grundval av antalet anlöp för det skjutbogserande, maskindrivna fartyget. (21.12.2007/1267)

Om de omständigheter som inverkar på farledsavgiftens storlek förändras under kalenderåret så att den farledsavgift som avses i 7 § stiger, skall för fartyget i farledsavgift betalas ett tillägg. I farledsavgift skall då för ett kalenderår betalas ett belopp som motsvarar de 30 högsta farledsavgifterna som för ett kalenderår bestäms för ett passagerarfartyg och ett höghastighetsfartyg och på motsvarande sätt de 10 högsta avgifterna för ett lastfartyg.

11 §
Nedsatt farledsavgift enligt lastningskapacitetens utnyttjandegrad

Farledsavgiften för ett lastfartyg betalas nedsatt med 75 procent, om lastningskapacitetens utnyttjandegrad är högst 15 procent och nedsatt med 50 procent, om lastningskapacitetens utnyttjandegrad är över 15 men högst 30 procent.

Lastningskapacitetens utnyttjandegrad fås genom att det tal som anger den sammanlagda mängd last som förts in till Finland och ut från Finland uttryckt i metriska ton jämförs med ett tal som är 90 procent av fartygets dödvikt. När fartygets utnyttjandegrad räknas ut läggs fartygets last i transitotrafik till både den last som förts in till Finland och den last som förts ut från Finland. (19.12.2014/1214)

12 §
Nedsatt farledsavgift på andra grunder

Farledsavgiften för ett lastfartyg betalas nedsatt med 50 procent, om fartyget i samband med en färd till Saima kanal samtidigt för med sig last från utlandet till en hamn vid Finlands kust eller om fartyget i samband med en färd till Saima kanal samtidigt för last till utlandet från en hamn vid Finlands kust.

Farledsavgiften för ett lastfartyg betalas nedsatt med 75 procent, om fartyget för med sig sådan last från utlandet som av tvingande skäl som hänför sig till fartygets storlek måste transporteras från ankomsthamnen vidare till en annan finsk hamn med andra fartyg.

Farledsavgiften för ett lastfartyg som i finsk hamn tar för utförsel avsett transitogods betalas nedsatt med 50 procent, om fartygets hela last är last i transitotrafik.

4 kap

Anmälningsplikt för samt fastställande och uttagande av farledsavgift

13 § (19.12.2014/1214)
Farledsavgiftsanmälan

Den avgiftsskyldige ska för fastställande av farledsavgift lämna en anmälan till Tullen. I farledsavgiftsanmälan ska finnas de uppgifter som behövs för fastställande av avgiften.

Farledsavgiftsanmälan ska lämnas i elektronisk form eller i annan för automatisk databehandling lämplig form. Tullen får meddela närmare föreskrifter om innehållet i och formen för farledsavgiftsanmälan samt om anmälningsförfarandet.

14 § (19.12.2014/1214)
Betalning av farledsavgift

Kontantkunder ska betala in farledsavgiften på Tullens konto inom 10 dagar från den dag då beslutet om farledsavgift är daterat, om Tullen inte har förlängt betalningstiden.

Registrerade kunder ska betala in farledsavgiften på Tullens konto fredagen i den sjunde veckan efter den vecka då beslutet om farledsavgift meddelades.

Tullen får bestämma om ställande av säkerhet och säkerhetsbeloppet. När säkerhetsbeloppet bestäms ska hänsyn tas till aktörens tillförlitlighet, verksamhetens omfattning och aktörens ekonomiska förutsättningar att betala farledsavgifterna. Tullen kan ändra säkerhetsbeloppet i syfte att beakta förändringar i kundens verksamhet.

15 §
Betalning av farledsavgift i förskott

De farledsavgifter som avses i 10 § 1 mom. kan betalas på en gång i förskott.

16 §
Debitering av farledsavgift enligt uppskattning

Om den avgiftsskyldige inte lämnat avgiftsanmälan som avses i 13 § eller om anmälan är bristfällig, skall tullmyndigheten uppmana den avgiftsskyldige att inom en bestämd tid vid hot om debitering enligt uppskattning lämna farledsavgiftsanmälan eller komplettera den bristfälliga anmälningen.

I det fall att avgiftsanmälan trots uppmaning inte har lämnats eller farledsavgiften inte ens efter komplettering av anmälan kan tas ut på basis av den, skall debiteringen verkställas enligt uppskattning. I betalningsbeslutet skall då anges grunderna för uppskattningen.

Innan debitering verkställs enligt uppskattning skall den avgiftsskyldige ges tillfälle att bli hörd.

17 §
Avgiftshöjning

Farledsavgiften kan höjas

1) med högst 30 procent, om den avgiftsskyldige har lämnat bristfälliga eller oriktiga uppgifter för fastställande av farledsavgiften eller helt eller delvis försummat sin anmälningsplikt, eller

2) med högst 50 procent, om den avgiftsskyldige för fastställande av farledsavgiften uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har lämnat en bristfällig, vilseledande eller oriktig anmälan eller annan uppgift eller handling, underlåtit att lämna uppgifter för fastställande av farledsavgift eller annars försummat sin skyldighet att lämna uppgifter och förfarandet har varit ägnat att medföra att den avgiftsskyldige skulle ha kunnat undgå farledsavgift.

Om ett förfarande som avses i 1 mom. 2 punkten med beaktande av den fördel som kunnat fås därav och andra omständigheter som inverkar på ärendet skall anses som grovt, skall farledsavgiften höjas med minst 50 och högst 100 procent.

18 §
Felavgift

Om någon farledsavgift inte påförs i en situation som avses i 17 § 1 mom. eller om avgiftsbeloppet är obetydligt och avgiftshöjning inte har påförts, kan i felavgift uppbäras minst 10 och högst 2 500 euro.

Vid fastställande av felavgiftens storlek beaktas hur klandervärt förfarandet varit, om det har upprepats och andra med dessa jämförliga omständigheter.

18 a § (19.12.2014/1214)
Förhindrande eller avbrytande av fartygs avgång

Tullen har rätt att vid utförande av den uppgift som avses i 3 § förhindra eller avbryta ett fartygs avgång från en hamn eller från Finlands territorialvatten, om den avgiftsskyldige har försummat sin skyldighet enligt 4 § 2 mom. eller 13 §.

5 kap

Avgiftsrättelse till avgiftstagarens fördel samt efterdebitering

19 §
Rättelse till avgiftstagarens fördel

Har farledsavgiften eller en del av den på grund av ett räknefel eller ett därmed jämförbart misstag eller på grund av att tullmyndigheten till någon del inte har prövat saken inte blivit påförd eller återburits till ett för högt belopp utan att den avgiftsskyldige har orsakat det, skall tullmyndigheten, om ärendet inte annars är anhängigt eller har avgjorts genom beslut med anledning av besvär, rätta sitt beslut.

Rättelse skall göras inom ett år från ingången av kalenderåret efter det under vilket farledsavgiften eller återbäringen av farledsavgiften fastställdes eller med stöd av den avgiftsskyldiges anmälan borde ha fastställts.

20 §
Efterdebitering

Har farledsavgiften blivit helt eller delvis opåförd på grund av att den avgiftsskyldige helt eller delvis har försummat sin anmälningsplikt eller för påförande av avgift inlämnat bristfällig, vilseledande eller oriktig anmälan eller annan uppgift eller handling, eller har farledsavgiften av nämnda skäl återburits till ett för högt belopp, skall tullmyndigheten ålägga den avgiftsskyldige att betala den farledsavgift som inte påförts.

Efterdebitering skall verkställas inom tre år från ingången av kalenderåret efter det under vilket farledsavgiften eller återbäringen av farledsavgiften fastställdes eller borde ha fastställts.

Om en redares ombud som är godkänt av tullmyndigheten och är etablerat i en stat som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte visste eller borde ha vetat att den anmälan, handling eller annan uppgift som lämnats för fastställande av farledsavgiften är bristfällig, vilseledande eller oriktig, ska ombudet efterdebiteras inom 18 månader från det att fordran uppstod. (21.11.2008/750)

21 §
Hörande av avgiftsskyldig

Innan rättelse till avgiftstagarens fördel och debitering av farledsavgift i efterskott verkställs skall den avgiftsskyldige ges tillfälle att bli hörd.

6 kap

Rättsmedel

22 §
Förhandsavgörande

Är saken av synnerlig vikt för sökanden, kan Tullen på ansökan meddela ett förhandsavgörande om hur bestämmelserna om farledsavgift ska tillämpas. Förhandsavgörande meddelas dock inte om frågor som gäller fartygs isklass eller nettodräktighet och inte heller om beloppet av farledsavgift. (19.12.2014/1214)

I ansökan skall den fråga specificeras i vilken förhandsavgörande söks och läggas fram den utredning som behövs för avgörande av ärendet.

Förhandsavgörande meddelas för viss tid. Ett förhandsavgörande som vunnit laga kraft skall på sökandens yrkande iakttas som bindande så som anges i förhandsavgörandet.

Ärenden som gäller förhandsavgörande skall behandlas skyndsamt.

23 § (19.12.2014/1214)
Nedsättning av och anstånd med avgift

Om det med hänsyn till omständigheterna vore uppenbart oskäligt att ta ut farledsavgiften till fullt belopp, kan Tullen på ansökan nedsätta eller helt och hållet avlyfta sådana farledsavgifter, avgiftstillägg, förseningsräntor, eller räntor med anledning av anstånd, som har betalats eller ska betalas.

Tullen kan på ansökan bevilja anstånd med betalning av farledsavgiften. Anstånd beviljas på villkor att en säkerhet motsvarande anståndsbeloppet ställs för betalningen. Anstånd kan dock beviljas utan krav på säkerhet, om anståndsbeloppet är ringa eller anståndstiden är kort. På farledsavgift för vilken beviljats anstånd tas för anståndstiden ut ränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). Anstånd kan emellertid beviljas utan ränta, om det finns synnerligen vägande skälighetsskäl till det.

24 §
Rättelse till den avgiftsskyldiges fördel

Om Tullen konstaterar att farledsavgift har fastställts till ett för högt belopp eller återburits till för lågt belopp, ska den rätta sitt beslut och till den avgiftsskyldige återbära det överbetalda beloppet eller den avgift som inte återburits. (19.12.2014/1214)

Rättelse kan göras inom tre år från ingången av kalenderåret efter det under vilket farledsavgiften eller återbäringen av farledsavgiften fastställdes eller även senare på grundval av skriftligt yrkande som gjorts inom nämnda tid.

25 § (19.12.2014/1214)
Sökande av ändring i Tullens beslut

Omprövning av andra beslut som Tullen meddelat än beslut om förhandsavgörande får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003).

Ett beslut med anledning av begäran om omprövning och ett beslut om förhandsavgörande får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Omprövning av ett beslut att inte meddela förhandsavgörande får inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär.

Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Tiden för sökande av ändring i ett beslut som gäller fastställande av farledsavgift eller återbäring av farledsavgift är tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften fastställdes eller återbars, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslutet. När andra beslut överklagas är besvärstiden 30 dagar från delfåendet av beslutet. När ändring söks på statens vägnar är besvärstiden 30 dagar från det att beslutet fattades. Besvär hos högsta förvaltningsdomstolen ska dock anföras inom 60 dagar från delfåendet av beslutet.

Rätt att söka ändring på statens vägnar har Tullens tullombud.

26 § (19.12.2014/1214)

26 § har upphävts genom L 19.12.2014/1214.

27 § (19.12.2014/1214)
Betalning av farledsavgift oberoende av ändringssökande

Farledsavgift ska betalas inom föreskriven tid oberoende av ändringssökande.

28 §
Ränta på återbäring

Återbärs farledsavgift till följd av avgiftsrättelse eller besvär, betalas ränta på återbäringsbeloppet. Räntan beräknas som en årlig ränta och är den i 12 § i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. Räntan räknas från betalningsdagen. (22.12.2009/1257)

Ränta betalas inte på återbäringsbelopp under 17 euro. Ränta på återbäring utgör inte skattepliktig inkomst vid inkomstbeskattningen.

7 kap

Särskilda bestämmelser

29 § (12.1.2018/48)
Övriga bestämmelser som ska tillämpas vid debitering av farledsavgift

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på påföljder vid dröjsmål med betalning av farledsavgift vad som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). Vid uppbörd, debitering och återbäring av farledsavgift iakttas i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd (11/2018) eller med stöd av den.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på indrivning av farledsavgift i utsökningsväg och säkerställande av indrivning av farledsavgifter vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) samt i lagen om säkerställande av indrivningen av skatter och avgifter (395/1973).

29 § har ändrats genom L 48/2018, som trädde i kraft 1.11.2019. Den tidigare formen lyder:

29 §
Övriga bestämmelser som skall tillämpas vid debitering av farledsavgift

Om inte något annat föreskrivs i denna lag tillämpas på påföljder vid dröjsmål med betalning av farledsavgift vad som bestäms i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). Vid uppbörd, debitering och återbärande av farledsavgift iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms i lagen om skatteuppbörd (609/2005) eller med stöd av den.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag tillämpas på indrivning av farledsavgift i utsökningsväg och säkerställande av indrivning av farledsavgifter vad som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) samt lagen om säkerställande av indrivningen av skatter och avgifter (395/1973).

30 § (19.12.2014/1214)
Minsta belopp som påförs och tas ut

Det minsta belopp som påförs och tas ut i farledsavgift är 10 euro.

31 §
Skyldighet att lämna uppgifter

Den avgiftsskyldige skall på begäran ge tullmyndigheten de uppgifter och handlingar som behövs för debitering av farledsavgift samt för tillsynen över och kontrollen av farledsavgift.

32 §
Kringgående av avgift

Har ett förhållande eller en åtgärd givits sådan rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, skall farledsavgift debiteras som om den riktiga formen hade använts i saken.

33 §
Elektronisk delgivning

Ett beslut av tullmyndigheten kan även delges på elektronisk väg genom användning av de kontaktuppgifter för elektronisk kommunikation som den avgiftsskyldige har uppgett. Den avgiftsskyldige anses då ha fått del av beslutet den dag det elektroniska meddelandet skickades, om inte något annat visas.

34 §
Straffbestämmelse

Bestämmelser om straff för skattebedrägeri, grovt skattebedrägeri och lindrigt skattebedrägeri finns i 29 kap. 1–3 § i strafflagen (39/1889).

35 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Genom denna lag upphävs lagen av den 16 augusti 2002 om farledsavgift (708/2002) och statsrådets förordning av den 22 augusti 2002 om farledsavgift (719/2002).

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

36 §
Övergångsbestämmelser

På farledsavgifter vilkas grund uppkommit före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

De föreskrifter som Sjöfartsverket utfärdat med stöd av 12 § 3 mom. i den upphävda lagen om farledsavgift och den förteckning som fastställts av Sjöfartsverket förblir i kraft tills något annat bestäms med stöd av lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans.

RP 150/2005, KoUB 24/2005, RSv 171/2005

Ikraftträdelsestadganden:

21.12.2007/1267:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 93/2007, KoUB 12/2007, RSv 91/2007

21.11.2008/750:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 79/2008, KoUB 11/2008, RSv 102/2008

5.12.2008/787:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 149/2008, KoUB 14/2008, RSv 124/2008

22.12.2009/1257:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Lagen tillämpas på räntor som ska beräknas för tiden från och med den 1 januari 2010.

RP 133/2009, FiUB 39/2009, RSv 208/2009

22.12.2009/1309:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 208/2009, KoUB 23/2009, RSv 203/2009

16.12.2011/1320:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 65/2011, KoUB 7/2011, RSv 53/2011

21.12.2012/977:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 145/2012, FvUB 21/2012, RSv 150/2012

19.12.2014/1214:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. Bestämmelserna i 6 och 8 § gäller till och med den 31 december 2020. (9.11.2018/904)

1 mom. har ändrats genom L 904/2018, som trädde i kraft 1.1.2019. Den tidigare formen lyder:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. Bestämmelserna i 6 och 8 § gäller till och med den 31 december 2018. (14.12.2017/896)

På sökande av ändring i förvaltningsbeslut som har meddelats innan denna lag har trätt i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 146/2014, KoUB 17/2014, RSv 138/2014

14.12.2017/896:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

RP 119/2017, KoUB 18/2017, RSv 95/2017

12.1.2018/48:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2019.

RP 97/2017, FiUB 26/2017, RSv 182/2017

9.11.2018/904:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

RP 142/2018, KoUB 22/2018, RSv 97/2018

23.11.2018/1016:

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

L 1016/2018 trädde i kraft 1.1.2019 enligt L 937/2018.

RP 61/2018, RP 104/2018, KoUB 21/2018, RSv 102/2018

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.