Beaktats t.o.m. FörfS 901/2019.

20.1.2004/11

Lag om finansiella säkerheter

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 § (17.10.2014/828)
Lagens syfte

Denna lag gäller säkerhetsrätter som används på finansmarknaden och vid företagsfinansiering, när den säkerhet som ställts för en skuld utgörs av värdepapper, kontopengar eller lånefordringar.

Lagen gäller också vissa andra säkerheter som används på finansmarknaden så som föreskrivs i 12 a §.

2 §
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas när den som ställer säkerheten är ett institut enligt 3 §.

Lagen tillämpas också på säkerheter som ställts av andra juridiska personer än institut, om säkerhetstagaren är ett institut. Lagen tillämpas dock inte, om säkerheten är en aktie eller ett sådant värdepapper som förutsätter en emission eller överlåtelse av aktier och aktien eller värdepapperet inte är föremål för offentlig handel.

Lagen tillämpas inte på säkerheter som fysiska personer ställer fastän säkerheterna ställs i samband med näringsverksamhet.

3 §
Definitioner

I denna lag avses med

1) värdepapper sådana värdepapper och derivatinstrument som enligt 2 kap. 1 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012) omfattas av tillämpningsområdet för den lagen samt andra med dem jämförbara värdepapper och derivatinstrument som i regel är föremål för handel på finansmarknaden, (14.12.2012/769)

2) kontopengar insättningar eller andra penningfordringar i finskt mynt eller utländsk valuta som noterats på ett specificerat konto,

2 a) lånefordringar fordringar som grundar sig på penninglån som beviljats av kreditinstitut eller utländska kreditinstitut enligt 1 kap. 7 § i kreditinstitutslagen (610/2014) eller av något annat institut enligt artikel 2.1 o i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, (8.8.2014/632)

3) likvärdig egendom värdepapper som emitterats av samma emittent med samma villkor och beskrivning och till samma antal som de värdepapper som ställts som säkerhet, eller kontopengar till samma belopp och i samma valuta som den ställda säkerheten eller andra värdepapper eller kontopengar som ges i stället för dem och som parterna har avtalat om,

4) inledande av insolvensförfarande påbörjandet av en konkurs eller företagssanering, ett beslut om interimistiskt avbrott i en depositionsbanks verksamhet samt andra beslut om att inleda med dessa jämförbar verkställighet som förutsätter ingripande från myndigheternas sida och begränsar gäldenärens bestämmanderätt,

5) nettning ett förfarande där säkerhetsställarens och säkerhetstagarens motstående förpliktelser förfaller till betalning och förpliktelserna i fråga eller deras värden sammanförs till en enda förpliktelse på det sätt som parterna avtalat.

Med institut avses i denna lag

1) offentligrättsliga sammanslutningar, självständiga offentligrättsliga anstalter och statens affärsverk,

2) Finlands Bank, Europeiska centralbanken, Banken för internationell betalningsutjämning, Internationella Valutafonden och Europeiska investeringsbanken samt Nordiska Investeringsbanken och andra multilaterala utvecklingsbanker,

3) kreditinstitut enligt 1 kap. 7 § och finansiella institut enligt 1 kap. 11 § i kreditinstitutslagen, värdepappersföretag enligt 1 kap. 13 § 1 mom. 1 punkten i lagen om investeringstjänster (747/2012), fondbolag enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 6 punkten och förvaringsinstitut enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 10 punkten i lagen om placeringsfonder (213/2019), AIF-förvaltare enligt 2 kap. 2 §, förvaringsinstitut enligt 14 kap. 1 § och särskilda förvaringsinstitut enligt 14 kap. 3 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014), försäkringsbolag enligt 1 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen (521/2008), arbetspensionsförsäkringsbolag enligt 1 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) och försäkringsföreningar enligt 1 kap. 1 § 2 mom. i lagen om försäkringsföreningar (1250/1987), (22.2.2019/221)

4) värdepapperscentraler enligt 1 kap. 3 § 5 punkten i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet (348/2017), centrala motparter enligt 1 kap. 3 § 7 punkten och clearingmedlemmar enligt 1 kap. 3 § 8 punkten i den lagen. (16.6.2017/356)

5) andra inhemska och utländska juridiska personer med verksamhet som motsvarar den som de ovan nämnda juridiska personerna bedriver eller sådana instanser som är institut enligt artikel 1.2 punkterna a–d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet.

4 § (22.10.2010/888)
Säkerhet som grundar sig på överföring av äganderätt

Parterna kan avtala om köp av värdepapper eller kontopengar med återköpsvillkor eller om andra arrangemang där den som ställer säkerhet överlåter värdepapper eller kontopengar som säkerhet för en skuld så att säkerhetstagaren får äganderätt till dem. Säkerhetstagaren ska återställa likvärdig egendom till den som ställt säkerheten enligt avtalsvillkoren senast på förfallodagen, om det inte har avtalats att värdet av de värdepapper eller kontopengar som inte återställs kvittas mot skulden. Vad som föreskrivs ovan i detta moment gäller i tillämpliga delar även arrangemang där den som ställer säkerhet överlåter lånefordringar som säkerhet för en skuld så att lånefordringarna överförs på säkerhetstagaren.

En överlåtelse som avses i 1 mom. är bindande när värdepapperen har överlämnats i säkerhetstagarens besittning eller när värdepapperen, kontopengarna eller lånefordringarna annars har överförts i enlighet med vad som föreskrivs om överlåtelse av äganderätt och överföring av fordringar.

5 §
Panträtt med förfoganderätt för panthavaren

Vid pantsättning kan parterna avtala om villkor enligt vilka panthavaren innan skulden förfaller till betalning har rätt att sälja de pantsatta värdepapperen eller kontopengarna eller annars i rättsligt hänseende förfoga över dem.

Har panthavaren förfogat över panten så som avses i 1 mom., skall denne återställa likvärdig egendom till pantsättaren senast på förfallodagen, om det inte har avtalats att värdet av de värdepapper eller kontopengar som inte återställs kvittas mot skulden. Panthavaren har samma rätt till den som säkerhet återställda egendomen som till de värdepapper eller kontopengar som ursprungligen pantsattes.

6 §
Realisering av panträtt

När skulden har förfallit till betalning har panthavaren rätt att sälja de pantsatta värdepapperen eller lånefordringarna eller lyfta eller kvitta de pantsatta kontopengarna i syfte att få betalning. Om parterna inte har avtalat om något annat, har panthavaren rätt att sälja värdepapperen eller lånefordringarna utan dröjsmål och utan föregående meddelande till pantsättaren eller andra rättsinnehavare. (22.10.2010/888)

Vid pantsättning kan parterna avtala om ett villkor, enligt vilket panthavaren i stället för att sälja de pantsatta värdepapperen får äganderätten till dem och deras värde kvittas mot den till betalning förfallna skulden. På motsvarande sätt kan parterna avtala om överföring av pantsatta lånefordringar på panthavaren och om att deras värde kvittas mot den till betalning förfallna skulden. (22.10.2010/888)

Ett insolvensförfarande som inleds mot pantsättaren hindrar inte panthavaren att utöva de rättigheter som avses i 1 och 2 mom.

7 §
Nettning

Parterna kan avtala att samtliga motstående förpliktelser som gäller parterna omedelbart nettas eller kan nettas, när skulden förfallit till betalning. Vid nettningen kan endast i denna lag avsedda säkerhetsskulder och förpliktelser att återställa likvärdig egendom beaktas.

Förpliktelser som uppkommit innan ett insolvensförfarande har inletts får nettas utan hinder av insolvensförfarandet.

Nettningen återgår inte med stöd av 10 § lagen om återvinning till konkursbo (758/1991) fastän betalning skett med ovanliga betalningsmedel, i förtid eller med ett belopp som med hänsyn till boets tillgångar skall anses vara avsevärt. Från nettningen kan dock återgå en sådan fordran på gäldenären som borgenären genom överlåtelse erhållit av tredje man senare än tre månader efter den fristdag som avses i 2 § i ovan nämnda lag, samt en sådan förpliktelse som borgenären innehar och som han under denna tid förbundit sig till så att förfarandet kan jämställas med betalning av en skuld, om inte överlåtelsen eller skuldsättningen med beaktande av omständigheterna kan anses vara sedvanlig.

En fordran eller förpliktelse som enligt 3 mom. kan återgå genom återvinning får inte beaktas vid nettning efter att ett insolvensförfarande har inletts.

8 §
Försäljningsresultat och värdering

Panthavaren ska i syfte att få betalning sälja de pantsatta värdepapperen eller lånefordringarna till gängse pris. Vid kvittning och nettning ska parternas förpliktelser samt de värdepapper, kontopengar och lånefordringar som inte återställs värderas till gängse värde. Detsamma gäller vid värdering av ersättande säkerheter. (22.10.2010/888)

Det försäljningssätt och de värderingsgrunder som parterna kommit överens om skall iakttas, om det inte visas att förfarandet kränker någondera partens intressen.

9 §
Byte av borgenär

Om parternas förpliktelser kan nettas eller kvittas mot varandra enligt ett avtal som parterna ingått, kan ett sådant krav också framställas mot en ny borgenär till vilken den ena parten genom överlåtelse har överfört sin fordran. Om inte något annat följer av 18 § lagen om skuldebrev (622/1947), kan för nettning eller kvittning mot ett löpande skuldebrev som överlåtits användas endast en sådan förpliktelse att återställa likvärdig egendom som har sin grund i säkerheten för skulden i fråga.

10 §
Utmätning

Om en utmätt fordran har kvittats eller nettats innan ett betalningsförbud har delgetts, riktas utmätningen mot den fordran som återstår efter kvittningen eller nettningen. En utmätt fordran får inte kvittas eller nettas mot en motfordran som har uppkommit efter att betalningsförbudet har delgetts.

11 §
Begränsningar som gäller tilläggssäkerhet och ersättande säkerhet vid återvinning

En säkerhet återgår inte med stöd av 14 § lagen om återvinning till konkursbo, om säkerheten har ställts på grundval av ett avtal mellan parterna enligt vilket

1) den som ställt säkerheten är skyldig att ställa säkerhet eller tilläggssäkerhet till följd av en förändring i värdet av skulden eller av den tidigare säkerheten, och det med beaktandet av omständigheterna måste anses vara sedvanligt att ställa säkerhet,

2) den som ställt säkerheten har rätt att ersätta den med en annan säkerhet som inte får ha ett högre värde än den tidigare säkerheten.

12 §
Godtrosskydd

En säkerhetsrätt är bindande även om den som ställer säkerheten inte hade rätt att ställa säkerhet på grund av att ett insolvensförfarande inletts, om säkerhetstagaren vid den tidpunkt då säkerheten ställdes inte visste eller borde ha vetat att den som ställde säkerheten hade förlorat sin bestämmanderätt.

On en säkerhet har ställts innan ett insolvensförfarande inleds och en skuld uppkommer efter att förfarandet har inletts, är säkerhetsrätten bindande om säkerhetstagaren innan skulden uppkom inte visste eller borde ha vetat att den som ställde säkerheten hade förlorat sin bestämmanderätt.

12 a § (17.10.2014/828)
Vissa andra säkerheter

Bestämmelserna i denna lag om värdepapper, kontopengar och lånefordringar tillämpas på motsvarande sätt på annan egendom som en central motpart enligt 1 kap. 3 § 5 punkten i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet godkänner som säkerhet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

13 §
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2004.

Lagen tillämpas inte, om en skuld har förfallit till betalning eller ett insolvensförfarande har inletts före lagens ikraftträdande.

RP 133/2003, EkUB 9/2003, RSv 121/2003

Ikraftträdelsestadganden:

9.2.2007/140:

Denna lag träder i kraft den 15 februari 2007.

RP 21/2006, EkUB 25/2006, RSv 252/2006

26.10.2007/925:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2007.

RP 43/2007, EkUB 4/2007, RSv 39/2007, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (32004L0039); EGT nr L 145, 30.4.2004, s. 1, Kommissionens direktiv 2006/73/EG (32006L0073); EGT nr L 241, 2.9.2006, s. 26

22.10.2010/888:

Denna lag träder i kraft den 30 december 2010.

På pantsättning av lånefordringar eller annat ställande av lånefordringar som säkerhet om vilket avtalats innan denna lag träder i kraft, tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

Fotnoten (888/2010) har tillfogats som rättelse.

RP 69/2010, EkUB 15/2010, RSv 133/2010, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/44/EG (32009L0044); EUT nr L 146, 10.6.2009, s. 37

14.12.2012/769:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 32/2012, EkUB 11/2012, RSv 117/2012

7.3.2014/176:

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2014.

RP 94/2013, EkUB 38/2013, GrUU 43/2013, RSv 4/2014, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU; (32011L0061); EUT L 174, 1.7.2011, s. 1

8.8.2014/632:

Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2014.

RP 39/2014, EkUB 6/2014, RSv 62/2014

17.10.2014/828:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2014.

RP 114/2014, EkUB 14/2014, RSv 100/2014, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (32012R0648); EUT L 201, 27.7.2012, s. 1–59

16.6.2017/356:

Denna lag träder i kraft den 21 juni 2017.

RP 28/2016, EkUB 7/2017, RSv 44/2017

28.12.2017/1081:

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

RP 151/2017, EkUB 22/2017, RSv 187/2017

22.2.2019/221:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2019.

RP 243/2018, EkUB 27/2018, RSv 221/2018

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.