Beaktats t.o.m. FörfS 994/2018.

28.6.1993/616

Lag om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på det sätt som 67 § riksdagsordningen föreskriver, stadgas:

1 § (19.12.2017/967)

Var och en som bedriver jakt eller är jaktledare enligt 30 § i jaktlagen (615/1993) ska för varje jaktår betala jaktvårdsavgift till staten. Jaktvårdsavgift behöver inte betalas av den som biträder jägare som hundförare eller vid jakt på hjortdjur som drevkarl eller på motsvarande sätt biträder vid jakten. Den som har betalat avgiften ges ett jaktkort. Finlands viltcentral ger på begäran betalaren en kopia av jaktkortet.

Jaktvårdsgiften är 39 euro för ett jaktår.

2 §

Innan jaktvårdsavgift betalas ska kunskapen inom jakt och viltvård samt kännedom om bestämmelserna och föreskrifterna om jakt visas genom avläggande av jägarexamen för en examinator som tillsatts av Finlands viltcentral. Den som är missnöjd med examinatorns beslut får begära omprövning på det sätt som föreskrivs i viltförvaltningslagen (158/2011). Närmare bestämmelser om examens innehåll utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. (18.2.2011/160)

Vad som sägs i 1 mom. gäller dock inte en person som erlagt jaktvårdsavgift för något av de fem senaste jaktåren som föregått innevarande jaktår, inte heller sådana finska medborgare som får bedriva jakt på Åland enligt de stadganden som gäller landskapet Åland eller sådana utlänningar som har rätt att bedriva jakt i sitt hemland.

3 § (18.2.2011/160)

I statsbudgeten ska det årligen tas in ett anslag som motsvarar minst det belopp som samma år uppskattas inflyta i form av jaktvårdsavgifter beräknat enligt antalet jägare under de tre närmast föregående åren. Av detta anslag beviljas Finlands viltcentral och jaktvårdsföreningarna årligen statsunderstöd för de drifts- och kapitalutgifter som föranleds av de uppgifter som anges i 2 och 14 § i viltförvaltningslagen samt för de utgifter jägarnas gruppförsäkring föranleder. Utgifterna för Finlands viltcentral finansieras i sin helhet med statsunderstöd till den del avgifter inte tas ut eller verksamheten inte finansieras på annat sätt. (19.12.2017/967)

Anslaget som nämns i 1 mom. kan dessutom användas för

1) viltvårdsåtgärder, försöksverksamhet i anslutning till dessa och för övrigt främjande av vilthushållningen,

2) utgifter för stödjande av jaktmuseiverksamhet,

3) upplysningsarbete som utförs av landsomfattande jägarorganisationer som bygger på frivilligt medlemskap och för stöd till jaktföreningars projekt som främjar viltvården,

4) projekt som utförs av markägarna och som avsevärt förbättrar viltets livsmiljö.

Jord- och skogsbruksministeriet beviljar ovan avsedda anslag för de ändamål som anges i 1 och 2 mom. Ministeriet kan samtidigt meddela närmare föreskrifter om användningen av anslaget.

Finlands viltcentral är statsbidragsmyndighet när det gäller statsunderstöd till jaktvårdsföreningarna. När det gäller beslut om återkrav av statsunderstöd som Finlands viltcentral beviljat är det emellertid jord- och skogsbruksministeriet som är statsbidragsmyndighet. Som fördelningsgrund för det anslag som anvisas jaktvårdsföreningarna som statsunderstöd används

1) behovet av tjänster för ledning av verksamheten,

2) tillsynen över jakten,

3) skötseln av storviltsbestånd,

4) utbildningen och ungdomsarbetet,

5) uppmuntran till viltinventering,

6) behovet av tjänster för jaktarrangemang på de i 8 § i jaktlagen avsedda områden som tillhör staten.

(19.12.2017/967)

Närmare bestämmelser om fördelningsgrunderna för statsunderstödet till jaktvårdsföreningarna får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. (19.12.2017/967)

Statsunderstöd som beviljats en jaktvårdsförening ska användas före utgången av den räkenskapsperiod som följer på det år då understödet beviljades, varefter den oanvända andelen av understödet ska betalas tillbaka. (19.12.2017/967)

4 § (18.2.2011/160)

För i 26 § i jaktlagen avsedd jaktlicens för hjortdjur ska det betalas en avgift (jaktlicensavgift) till staten. Jaktlicensavgiften bestäms enligt antalet fällda hjortdjur. Licenshavaren ska betala jaktlicensavgiften inom sju dagar efter det att jaktsäsongen för hjortdjur är avslutad i enlighet med vad som föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Jaktlicensavgifterna är följande:

1) för en fullvuxen älg 120 euro,

2) för en älgkalv 50 euro,

3) för en fullvuxen dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort och skogsvildren 17 euro,

4) för en kalv av dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort eller skogsvildren 8 euro.

5 § (18.2.2011/160)

Betalas en jaktlicensavgift inte inom föreskriven tid ska Finlands viltcentral driva in avgiften. Bestämmelser om avgiftens direkta utsökbarhet utan utsökningsgrund finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

6 § (17.12.2015/1506)

De medel som fås genom jaktlicensavgifterna används i första hand för utgifter som föranleds av förebyggande och ersättande av skador förorsakade av hjortdjur samt för utgifter som föranleds av viltskaderegistret och av andra informationssystem som anknyter till förvaltningen av jakten på hjortdjur. Medel kan dessutom användas för utgifter som föranleds av observation och vård av samt forskning i hjortdjursbestånden samt för andra motsvarande utgifter.

7 §

Närmare bestämmelser om användningen av det anslag som avses i 3 § och om förfarandet vid beviljande av anslaget utfärdas genom förordning av statsrådet. (18.2.2011/160)

Bestämmelser om straff för försummelse att betala jaktvårdsavgift finns i 74 § 2 mom. 10 punkten i jaktlagen. (11.3.2011/235)

7 a § (19.12.2017/967)

Finlands viltcentral för med hjälp av automatisk databehandling ett register över jägare (jägarregister). Jägarregistret används för planering av jägarnas utbildning och för rådgivning, för planering av användningen av viltbestånden, för ledning av och tillsyn över jaktvårdsföreningarnas verksamhet, för uppföljning av jaktvårdsavgifterna, för tillsyn över jakten samt för forskning och för uppgörande av statistik. Dessutom används jägarregistret för utredning av totalantalet personer som har betalat jaktvårdsavgift och som adressförteckning för utsändning av inbetalningskort för jaktvårdsavgift.

Finlands viltcentral kan genom avtal ge en privat aktör med tillräckliga tekniska och kunskapsmässiga förutsättningar i uppdrag att sköta uppgifter som hänför sig till registerföringen och användningen av registret. Sådana uppgifter är:

1) tekniskt underhåll av registret,

2) uppdatering av uppgifterna i registret,

3) lämnande av kontrollistor över medlemskap i jaktvårdsföreningen till jaktvårdsföreningarna,

4) ersättning av ett förkommet jaktkort och rådgivning om utsändning av jaktkort,

5) utsändning av inbetalningskort för jaktvårdsavgift och uppföljning av betalda jaktvårdsavgifter.

Den som utför uppgifter enligt 2 mom. handlar under straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om ersättande av skada som orsakats vid skötseln av uppgifterna finns i skadeståndslagen (412/1974). På skötseln av ärenden som gäller registerföringen och användningen av registret tillämpas dessutom lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), personuppgiftslagen (523/1999), förvaltningslagen (434/2003), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), språklagen (423/2003) och samiska språklagen (1086/2003).

7 b § (19.12.2017/967)

I jägarregistret antecknas för varje jägare följande uppgifter:

1) fullständigt namn, adress, hemkommun, nationalitet och personbeteckning,

2) tidpunkt för avlagd jägarexamen,

3) årligen betalda jaktvårdsavgifter,

4) det jaktår som en betald avgift avser,

5) den jaktvårdsförening som jägaren är medlem i,

6) uppgifter om skjutprov som avlagts med godkänt resultat,

7) jaktförbud som är i kraft,

8) eventuellt samtycke till att namn- och adressuppgifter lämnas ut för direktmarknadsföring,

9) jägarnummer och språkkod för tidningen Jägaren,

10) sådana funktionärsuppgifter som avses i 19 och 20 § i viltförvaltningslagen,

11) uppgifter om jägarnas gruppförsäkring.

Den som under de fem senaste jaktåren inte har betalat jaktvårdsavgiften avförs ur registret före utgången av det följande året.

7 c § (19.12.2017/967)

Den registeransvarige får trots sekretessbestämmelserna lämna ut behövliga uppgifter ur jägarregistret

1) till det försäkringsbolag som sköter jägarnas gruppförsäkring för skötseln av de försäkringsärenden som avses i denna lag,

2) till jord- och skogsbruksministeriet för planering av användningen av viltbestånden,

3) till jaktvårdsföreningarna för planering av användningen av viltbestånden, uppföljning av jaktvårdsavgifterna, planering av jägarnas utbildning och rådgivning,

4) till de aktörer som avses i 88 § 1 och 2 mom. i jaktlagen och till jaktvårdsföreningarna för tillsyn över jakten,

5) till polisen och Forststyrelsen för tillståndsprövning, och

6) till Naturresursinstitutet för forskning och för uppgörande av statistik.

Den registeransvarige får trots sekretessbestämmelserna mot skälig avgift lämna ut i jägarregistret antecknade personers namn- och adressuppgifter också för direktmarknadsföring inom jaktbranschen, om den registrerade har gett sitt samtycke till detta.

Bestämmelser om behandling av registeruppgifter i övrigt finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och i personuppgiftslagen.

I de fall som avses i 1 mom. får uppgifterna lämnas ut genom en teknisk anslutning.

8 §

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1993.

RP 300/92, JsUB 7/93

Ikraftträdelsestadganden:

8.12.1995/1398:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

RP 88/95, JsUB 7/95, RSv 116/95

23.12.1999/1237:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

RP 60/1999, JsUB 9/1999, RSv 88/1999

16.11.2001/1002:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 120/2001, JsUB 8/2001, RSv 124/2001

14.6.2002/517:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2002.

RP 203/2001, LaUB 7/2002, RSv 62/2002

18.2.2011/160:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2011.

RP 237/2010, GrUU 48/2010, JsUB 23/2010, RSv 275/2010

11.3.2011/235:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.

RP 221/2010, LaUB 33/2010, RSv 302/2010

21.12.2012/949:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 105/2012, JsUB 3/2012, RSv 132/2012

27.6.2014/575:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 33/2014, JsUB 11/2014, RSv 66/2014

17.12.2015/1506:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 42/2015, JsUB 6/2015, RSv 57/2015

19.12.2017/967:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

År 2018 bestäms statsunderstödet till jaktvårdsföreningarna enligt de fördelningsgrunder som användes 2017. År 2019 bestäms hälften av statsunderstödet enligt de fördelningsgrunder som användes 2017 och hälften enligt de fördelningsgrunder som föreskrivs i denna lag.

RP 117/2017, JsUB 9/2017, Rsv 142/2017

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.