Finlex - Etusivulle
Hovioikeudet

10.1.2017

Hovioikeudet

Hovioikeuksien ratkaisuja ratkaisulyhennelminä ja v. 2004 lähtien pitkinä ratkaisuteksteinä.

Turun HO 10.1.2017 100939

Asiasanat
Ajokielto, Ahvenanmaa, Toimivalta, Perustuslaki, Perustuslain etusija, Yhdenvertaisuus, Rangaistus, Körförbud, Åland, Behörighet, Grundlagen, Grundlagens företräde, Likhet inför lagen, Straff
Hovioikeus
Turun hovioikeus
Tapausvuosi
2017
Antopäivä
Diaarinumero
R 16/1828
Asianumero
THO:2017:1
Ratkaisunumero
100939

AVGÖRANDETS CENTRALA INNEHÅLL

Fråga om tillämpning av 44 § i körkortslagen för Åland uppenbart strider mot 6 § 1 mom. i grundlagen (rätt till likhet inför lagen).

Kysymys Ahvenanmaan ajokorttilain 44 §:n soveltamisen ilmeisestä ristiriidasta perustuslain 6 §:n 1 momentin (oikeus yhdenvertaisuuteen lain edessä) kanssa.

ÅLANDS TINGSRÄTTS DOM 29.9.2016

- - -

Åklagare

Ledande landskapsåklagare - - -

Svarande

A

Ärende

Rattfylleri (å)

Anhängigt

08.04.2016

Åklagarens straffanspråk

1. Rattfylleri

5830/R/0000429/16

Trafikbrottslag för landskapet Åland 4 § 1-3

15.03.2016 Lemland

A har framfört fordonskombinationen personbilen - - - och släpvagnen - - - från Långnäs i Lumparland längs landskapsväg 3 till Söderby i Lemland trots att han hade förtärt alkohol i sådan mängd att alkoholhalten i hans utandningsluft efter bilfärden har varit minst 0,26 milligram per liter.

2. Trafikförseelse

5830/R/0000429/16

Trafikbrottslag för landskapet Åland 11 § 1

46 § och 63a § vägtrafiklagen för landskapet Åland

38 § och 47 § landskapslagen om besiktning och registrering av fordon

15.03.2016 Lemland

A har i samband med den i åtalspunkt 1 angivna gärningen framfört fordonskombinationen personbilen - - - och släpvagnen - - - trots att:

-släpvagnen saknat fungerande belysning,

-släpvagnen varit obesiktigad.

Åklagarens övriga anspråk

Fastställande av körförbud i åtalspunkt 1

Tingsrätten skall utfärda ett körförbud för A. Vid fastställandet av körförbudet skall beaktas att polisen har förelagt ett interimistiskt körförbud för A 15.3.2016.

43 § och 44 § körkortslagen för landskapet Åland

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Svaromål

A har medgivit gärningarna enligt gärningsbeskrivningarna, avstått från sin rätt till muntlig huvudförhandling och samtyckt till att ärendet avgörs i skriftligt förfarande.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Domskäl

Tillräknande

A tillräknas rattfylleri och trafikförseelese i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivningar.

Motiveringar

A har erkänt att han har förfarit så som framkommer av åklagarens gärningsbeskrivningar. Tingsrätten har inte skäl att ifrågasätta hans erkännande, som också stöds av den skriftliga bevisningen.

Straffmätning

Tingsrätten finner ett bötesstraff på 45 dagsböter vara en lämplig påföljd, då ett bötesstraff står i rättvist förhållande till brottens skadlighet och farlighet, motivet till gärningarna och svarandens skuld i övrigt.

Körförbud

Eftersom A har tillräknats rattfylleri ska ett körförbud på minst ett år utfärdas i enlighet med 43 och 44 § i körkortslagen för Åland (ÅFS 2015:88). Tingsrätten förordnar om körförbud vars sista giltighetsdag är 14.7.2017. Vid fastställandet av körförbudets längd har tingsrätten beaktat att A:s körkort har varit omhändertaget sedan 15.3.2016.

Domslut

Tillräknade brott

1. Rattfylleri

15.03.2016

Trafikbrottslag för landskapet Åland 4 § 1-3

2. Trafikförseelse

15.03.2016

Trafikbrottslag för landskapet Åland 11 § 1

46 § och 63a § vägtrafiklagen för landskapet Åland

38 § och 47 § landskapslagen om besiktning och registrering av fordon

Straffpåföljder

Gemensamt straff

Tillräknade brott 1-2

45 dagsböter à 21,00 euro = 945,00 euro

Övriga straffrättsliga påföljder

A meddelas körförbud.

Körförbudets sista giltighetsdag är 14.7.2017.

43 § och 44 § körkortslagen för Åland

Ärendet har avgjorts av:

Tingsnotarie Linda Toivio

ÅBO HOVRÄTTS DOM 10.1.2017

Överklagat avgörande

Ålands tingsrätt 29.09.2016 nr 139396

(bilagd)

Ärende

Körförbud

Ändringssökande

A

Motpart

Ledande landskapsåklagare - - -

Yrkanden i hovrätten

Besvär

A har yrkat att körförbudet förkortas. Tingsrättens beslut om körförbud är uppenbart felaktigt. Det utfärdade körförbudet är oskäligt långt. A behöver körrätten i sitt arbete och för att kunna umgås med sin minderåriga son.

Bemötande

Åklagaren har yrkat att besvären förkastas. Det meddelade körförbudet om 1 år och 4 månader är i linje med de stadganden och de skalor för körförbud som ingår i körkortslagen för Åland.

Hovrättens avgörande

Motivering

Det är ostridigt att A 15.3.2016 på Åland har framfört en motordriven fordonskombination under påverkan av alkohol så att alkoholhalten i hans utandningsluft efter bilfärden från Lumparland till Lemland varit minst 0,26 milligram per liter. A har dömts till straff för rattfylleri och meddelats ett körförbud om 1 år och 4 månader. Saken i hovrätten gäller körförbudets längd.

Konstitutionell frågeställning

Enligt 120 § i Finlands grundlag har landskapet Åland självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyrelselagen för Åland. Enligt 75 § 2 momentet i Finlands grundlag gäller angående Ålands lagtings initiativrätt samt stiftande av landskapslagar det som bestäms i självstyrelselagen.

Enligt 18 § 1 momentet 25 punkten i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Med stöd av 21 punkten i samma lagrum gäller denna lagstiftningsbehörighet vägtrafik. Körförbud har traditionellt ansetts vara en straffrättslig säkringsåtgärd. I högsta domstolens rättspraxis (t.ex. 2005:132 och 2007:77) har ansetts att körförbudet utgör en sådan straffrättslig påföljd som kan likställas med straff.

På basis av det ovan anförda är det uppenbart att landskapet har behörighet att lagstifta om körförbudets längd i sig. Rikets lagstiftningsbehörighet i fråga om straffrätten samt den i Finlands grundlag tryggade jämlikhetsprincipen ställer dock vissa gränser för innehållet i stadgandena. Såsom det framgår av regeringens proposition till självstyrelselag för Åland (RP 73/1990 s. 43-44) innebär landskapets lagstiftningsbehörighet inte att straffstadgandena i landskapet skall kunna avvika radikalt från de stadganden som gäller i riket. Det möjliggör dock vissa skillnader mellan riket och landskapet när det gäller straffsatserna för likartade brott.

Enligt 6 § 1 momentet i Finlands grundlag är alla lika inför lagen. Frågan gäller huruvida körförbudet i A:s fall är förenligt med denna bestämmelse.

Jämförelse mellan landskapet Ålands och rikets lagstiftning i ifrågavarande fall

Det framgår av 4 § 1 mom. i trafikbrottslagen för landskapet Åland att den som för ett motordrivet fordon efter att ha förtärt alkohol i en sådan mängd att alkoholhalten under eller efter färden uppgår till minst 0,22 milligram per liter i utandningsluften skall för rattfylleri dömas till straff.

Det framgår av 43 § 1 mom. i körkortslagen för Åland att domstolen i samband med att föraren av ett motordrivet fordon döms för rattfylleri ska bestämma en tid inom vilken den som dömts för brottet inte får köra körkortspliktiga fordon (körförbudstid). Det framgår av 44 § i samma lag att körförbudstiden vid rattfylleri ska bestämmas till minst ett år. När körförbudstiden bestäms ska hänsyn tas till konsekvenserna för personens försörjning och dennes behov av att röra sig i trafiken.

Då alkoholhalten i A:s utandningsluft har varit relativt lågt har brottet varit lindrigt. A behöver körrätt för att utföra sina arbetsuppgifter. Dessa omständigheter talar för ett kort körförbud. I A:s fall förutsätter det åländska stadgandet dock ett minimikörförbud om 1 år.

Av rikets stadgande om körförbud i 66 § i körkortslagen framgår att den som gjort sig skyldig till rattfylleri skall meddelas körförbud i minst en månad. Enligt rikets rättspraxis skulle det i motsvarande fall som A:s meddelas ett körförbud i 2-3 månader.

Skillnaden mellan innehållet i landskapets och rikets bestämmelser om minimikörförbudet samt tillämpningen av bestämmelserna är i A:s fall markant. Landskapets och rikets lagstiftning i fråga om körförbudets längd avviker från varandra så att det kortaste bestämbara körförbudet är tolvfaldigt i jämförelse med riket. Tillämpningen av 44 § i landskapets körkortslag innebär att A måste meddelas ett mångfaldigt, närmare ett år längre körförbud än vad han skulle ha meddelats ifall han begått brottet i riket och dömts enligt rikets lagstiftning. A måste meddelas ett körförbud vars minimilängd i riket motsvarar det som meddelas till personer som under fem år två gånger gjort sig skyldiga till grovt rattfylleri eller grovt äventyrande av trafiksäkerheten. Beroende på gärningsorten varierar den straffrättsliga påföljden därmed markant.

Syftet med stadgandet i körkortslagen för Åland har enligt lagförslaget (LF 5/2014-2015, s. 1 och 38) varit att höja trafiksäkerheten och reducera kostnaderna som trafikolyckor orsakar. Körförbudstidens längd är avsedd att markera allvaret i rattfylleribrott och motivera så många körkortsinnehavare som möjligt att installera alkolås i sina fordon.

Det framgår ur grundlagsutskottets betänkande (GrUB 25/1994 s.4-5) att vissa inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna genom lagstiftning är möjliga. Grunderna för inskränkningarna skall dock vara acceptabla och dikterade av något tungt vägande samhälleligt skäl. Vidare skall inskränkningarna vara förenliga med kravet på proportionalitet, dvs. nödvändiga för att uppnå ett acceptabelt syfte.

De motiveringar för körförbudets långa minimilängd som framförts i lagförslag till körkortslagen för Åland utgör ej sådan grund som uppfyller kraven på acceptabilitet och proportionalitet. Det finns inte heller i övrigt godtagbara skäl att avvika från rikets straffrättsliga bestämmelser i denna omfattning.

Tillämpningen av 44 § i körkortslagen för Åland vad gäller bestämmelse om körförbudets minimilängd kränker uppenbart A:s grundlagsenliga rätt till likhet inför lagen.

Följder av grundlagsstridighet

Enligt 106 § i Finlands grundlag skall, om tillämpningen av en lagbestämmelse i ett ärende som behandlas av en domstol uppenbart skulle strida mot grundlagen, domstolen ge grundlagsbestämmelsen företräde. Därmed skall körkortslagen för Ålands bestämmelse om körförbudets minimilängd inte tillämpas.

A har varit i körförbud sedan 15.3.2016. Enligt 44 § 3 momentet i körkortslagen för Åland ska när körförbudstiden bestäms den tid som körkortet varit omhändertaget räknas av. Om ett körkort har varit omhändertaget under minst så lång tid som skulle ha bestämts som körförbudstid, ska det när ärendet slutligt avgörs beslutas att ytterligare körkortsingripande inte ska ske.

Det interimistiskt meddelade samt av tingsrätten bestämda körförbudet fram till datum för givande av denna dom skall anses ha utgjort en tillräcklig påföljd.

Hovrätten har avgjort ärendet på det sätt som framkommer av domslutet.

Domslut

Ändringar i tingsrättens domslut.

Övriga straffrättsliga påföljder

A meddelas körförbud.

Körförbudets sista giltighetsdag är 10.1.2017.

Med beaktande av den tid som körkortet varit omhändertaget ska ytterligare körkortsingripande inte ske.

I övrigt har målet inte varit föremål för hovrättens prövning.

6 § Finlands grundlag

43 § och 44 § körkortslagen för Åland

Ärendet har avgjorts i förstärkt sammansättning av:

Hovrättens president Kenneth Nygård (avvikande åsikt)

Hovrättsrådet Marianne Salonen

Hovrättsrådet Salla-Maaret Keränen

Hovrättsrådet Tarja Huossa (avvikande åsikt)

Hovrättsrådet Lea Rosa Pohjola

Hovrättsrådet Erkki Reijonen

Hovrättsrådet Kaarina Syysvirta (avvikande åsikt)

Föredragande:

Fiskal Linda Lübchow

Omröstning

Den skiljaktiga ledamotens utlåtande i ärendet R 16/1828

Hovrättsrådet Kaarina Syysvirta

Om tillämpningen av en lagbestämmelse i ett ärende som behandlas av en domstol uppenbart skulle strida mot grundlagen, skall domstolen enligt 106 § i Finlands grundlag ge grundlagsbestämmelsen företräde. Enligt grundlagens 6 § 1 mom. är alla lika inför lagen.

Det är i ärendet fråga om huruvida stadgandet i 44 § 2 mom. i körkortslagen för Åland, där körförbudstiden vid rattfylleri skall bestämmas till minst ett år, uppenbart står i strid med grundlagen.

Enligt grundlagens 120 § har landskapet Åland självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyrelselagen för Åland. I 18 § 21. och 25. punkterna i den i grundlagsstiftningsordning stiftade självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om beläggande med straff och storleken av straff beträffande vägtrafik. I rättspraxis har också andra påföljder som bestäms för brott, såsom ett körförbud, jämställts med straff (HD 2005:132 och HD 2007:77).

I förarbetena till självstyrelselagen för Åland konstateras, att lagförslaget givetvis inte innebär att straff-stadgandena i landskapet skall kunna avvika radikalt från de stadganden som gäller i riket. Det möjliggör dock vissa skillnader mellan riket och landskapet när det gäller straffsatserna för likartade brott (RP 73/1990 rd s. 43-44).

Från avgörandet HD 1996:106 framgår att landskapet Åland enligt 18 § 21. och 25. punkterna i den år 1991 givna självstyrelselagen för Åland hade behörighet att lagstifta om beläggande av rattfylleri med frihetsstraff. Då det i landskapet inte hade utfärdats sådana straffstadganden skulle det i landskapet enligt övergångsstadgandena i den nämnda nya självstyrelselagen tillämpas strafflagens stadganden om rattfylleri i den lydelse de hade då självstyrelselagen trädde i kraft.

Högsta domstolen har i utlåtandet HD 2001:79 konstaterat att rikets lagstiftning i de frågor som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet inte är ikraft på Åland ens i de fall när landskapslagstiftning som skulle reglera det aktuella rättsförhållandet inte alls givits.

I rättslitteraturen har konstaterats att landskapet Åland har en sådan statsförfattningsrättslig autonomi att det inom ramen för självstyrelselagen för Åland kan upprätthålla en egen lagstiftning. Denna behörighet innebär att den åländska lagstiftningen innehållsmässigt kan avvika från lagstiftningen i riket. Landskapet beslutar om straffhot samt storleken av straff inom de rättsområden som hör till landskapets behörighet. Det är möjligt att en viss åländsk straffbestämmelse konkurrerar ut en motsvarande bestämmelse som ingår i strafflagen. Dessutom är det möjligt att ett i riket straffritt beteende kan vara kriminaliserat på Åland. Förutom att landskapet har rätt att kriminalisera äger det även behörighet att bestämma straffhotets storlek. För böterna spelar detta ingen större roll eftersom de allmänna gränserna är 1-120 dagböter. Landskapet kan t.ex. besluta om att något visst brott ger minst 30 dagsböter eller högst 100 dagsböter. (Dan Frände, Allmän straffrätt, 2004 s. 339-341 och Yleinen rikosoikeus, 2012 s. 296-297)

Enligt rikets lagstiftning eller således 64 och 66 § körkortslagen skall föraren av ett motordrivet fordon som konstateras ha gjort sig skyldig till rattfylleri meddelas körförbud i minst en månad och högst fem år samt enligt 43 § och 44 § 2 mom. körkortslagen för Åland i minst ett år.

Den sammanräknade tiden för det körförbud tingsrätten förordnat för A uppgår till 1 år 4 månader. Den i 44 § 2 mom. i körtkortslagen för Åland stadgande minimitiden för körförbud, 1 år, och det för A bestämda sammanräknade körförbudet längd ligger inom de gränser som i riket stadgas för körförbudets minimi-respektive maximilängd. Det ådömda körförbudets sammanräknade längd avviker således inte från det som med stöd av körkortslagen kan förordnas i riket.

Med stöd av det ovan anförda har landskapet haft behörighet att stadga om körförbud på det sätt som framgår från 43 § och 44 § 2 mom. körkortslagen för Åland och stadgandet om minimitiden för körförbudet står inte uppenbart i strid med grundlagen. Därför har tingsrätten då den dömt A för rattfylleri som begåtts på Åland varit skyldig att tillämpa sistnämnda stadganden, vilket tingsrätten även gjort.

Då A enligt den av honom ingivna utredningen är i behov av körkort för sin försörjning förkortar jag tiden för körförbudet så att jag bestämmer den sista dagen för körförbudet till 14.3.2017.

Hovrättsrådet Tarja Huossa

Jag är av samma åsikt som hovrättsrådet Syysvirta.

President Kenneth Nygård

Jag är av samma åsikt som hovrättsrådet Huossa.

In fidem Linda Lübchow

Uppgifter om laga kraft:

I högsta domstolen

Besvärstillstånd beviljats 25.4.2017

Högsta domstolens avgörande 2.3.2018 KKO:2018:16

Korkeimmassa oikeudessa

Valituslupa myönnetty 25.4.2017

Korkeimman oikeuden ratkaisu 2.3.2018 KKO:2018:16

Sivun alkuun